onsdag 29 juni 2011

Svaneke Bryghus - Den udødelige hest

Dags för mitt andra öl från Svaneke bryghus. Den udødelige hest är en baltic porter och tillhör bryggeriets Limited serie. Förhoppningarna är ganska stora och det vilar en ganska stor tyngd på axlarna hos detta öl. Då jag räknar detta som ett närproducerat öl så hamnar det i samma "drick kategori" som de öl jag köpte på österlen, från Ysta och Stockeboda, och igår provade jag Ysta färsköl... Det är det första ölet sedan jag började blogga som jag har slagit i vasken, och då lägger jag inte upp allt jag dricker utan undviker speciellt de dåliga... Vi får hoppas att denna får mig att glömma gårdagen!

Utseende: Svart vätska med ett ganska tjockt och fluffigt beigebrunt skum.

Doft: Stor härligt rostat maltig doft med lite mörk torkad frukt och mycket lakrits, kaffe och en del choklad. Där finns även ett litet sting av alkohol som inte på något vis är jobbig eller förstörande.

Smak: Ölet har medelstor kropp och kolsyrning och bjuder på mycket rostade toner. Det är rostad och karamellig malt tillsammans med kaffe och litechoklad. I bakgrunden ligger lite lakrits och lätt rökiga/askiga toner. Det är mycket kaffe i eftersmaken som sitter i ganska länge.

I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Jag föredrar ju egentligen riktigt stora och smakrika imperial stouts, här finns inte den fyllighet jag så mycket tycker om. Däremot är det här extremt lättdrucket och jag tänker direkt på kombinationer med mat, något jag inte så ofta gör med stouts. T.ex. hade detta varit ett helt underbart öl både i och till porterstek tror jag... Hur som helst så är det en väldigt drickbar och väldigt god porter, Svaneke imponerar!

tisdag 28 juni 2011

Ölpresenter!

Det är tydligen inte bara på pappas del av släkten de känner till att jag är ölnörd... Min mor var i Frankrike på konferens förra veckan och när hon kom hem så fick jag en påse med det här i:

Jag ber om ursäkt för den dåliga bilden, har lite att stå i innan jag ska till jobb så det blev lite hastigt.

Det här tycker jag är riktigt spännande öl! Chimay blå finns ju även här hemma, men den är ju inte sämre för det... Däremot de andra ser jag väldigt mycket fram emot. Maredsous 10 då jag gillar deras 6:a och 8:a, samt är lite kär i Rochefort 10 (Ni kanske ser att den flaskan redan är på kylning...). Sedan de två flaskorna som står mellan Chimay och Maredsous var tydligen lokalt producerade öl köpt i en delikatessbutik, kul! Både Jenlain och St. Sylvestre är av stilen Bière de garde som jag inte tidigare har provat, så det ser jag också fram emot.

Hon lyckades väldigt bra, min mor, eller vad säger ni?

måndag 27 juni 2011

8 Wired - iStout

Här sitter jag, trött och sliten efter en långhelg med midsommarfirande och andra festligheter. För trött för att laga mat är jag, så vi har ätit hämtad mat och sitter nu och bara jäser i soffan. På tv:n har vi igång finalen i säsong 2 av Nya Zeelands Masterchef. Plötsligt kommer det... Suget efter något gott i glaset som pricken över i:et. Vad passar då bättre än ett öl från just Nya Zeeland? Det är ju inget man är direkt bortskämd med, även om vi under våren fått en del öl från Epic så hör det inte till vanligheterna. Det är mitt första öl från 8 Wired som verkar ha fått bra kritik de gånger jag har stött på recensioner. Spännande!

Utseende: Kolsvart vätska med ett väldigt litet brunt skum som snabbt sjunker undan till nästan ingenting. Vätskan ser väldigt mörk och mäktig ut, men det är alltid läckert med ett stort och fluffigt skum. Speciellt när man som här slog upp ganska mycket i glaset.

Doft: Maltig doft med rostade toner av kaffe samt choklad. Det finns även en lätt touch humle och lite vanilj. Det är inte så stor doft men det luktar väldigt gott! Börjar redan förlåta avsaknaden av skum.

Smak: Den är ganska fyllig och väldigt len i konsistensen med en lätt kolsyrning som funkar väldigt bra med de stora smakerna. Det är en stor smak och den är chokladig med espressokaffe, rostad malt och avslutet har även lite bittrare chokladsmak och en lätt humlebeska. Det är en bra sötma som balanserar upp de övriga smakerna väldigt bra och bidrar med att göra ölet väldigt lent och lättdrucket. Undertonerna är nog vad som gör det här ölet så bra, här finns vanilj, lite humle och lite mörk frukt och kanske är det lite lakrits där också. Gott är det iaf!

I betyg ger jag detta ölet 4,4 av 5 möjliga. Det är gott, smakrikt och komplext, lite som man tänker sig rätterna i programmet jag tittar på, och precis som jag gillar mina stouts. Tyvärr är den kanske inte lika snygg som de kreationer som visas, men den gottgörs som sagt snabbt med att smaka väldigt bra. Det är balanserat och känns genomtänkt ända ner till kolsyrningen. Dessutom väldigt kul med ett bryggeri jag inte testat förr och från ett land man inte direkt är bortskämd med att få dricka öl från. Riktigt bra helt enkelt!

söndag 26 juni 2011

Evil twin - Istedgade hipster ale

Efter att ha missat den vid tidigare besök på Ølbutikken fick jag denna gången fatt i Istedgade hipster ale från intressanta Evil Twin. Alla ni som har besökt Ølbutikken och/eller Istedgade i Köpenhamn förstår vad jag menar när jag säger att det känns lite fuffens här och var, låt oss se om det är något fuffens med detta öl!

Utseende: Grumligt orange vätska med smutsvitt skum som lägger sig till ett fint litet lock med lite rester på glaset. Ser aptitligt ut!

Doft: Det som slår igenom mest är en härligt fräsch humledoft. Det är sött, fruktigt och blommigt. Mycket exotisk frukt, tror det är persika jag känner som lyser igenom det andra lite. Lite söt maltdoft finns också där.

Smak: Mjuk och för stilen ganska fyllig öl med mycket exotiska frukter, malt och en lätt beska som sedan sköljs över av ännu mer härlig fruktighet. Det finns lite grapefrukt där också, och en lätt kryddighet i avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 3,7 av 5 möjliga. Det är läskande, gott och lättdrucket samtidigt som det bjuds på en hel del spännande smaker. Ett intressant och väldigt prisvärt öl där jag idag ångrar att jag inte köpte 4st för 75 istället för bara en flaska. Ingen wow-upplevelse men ett stabilt öl som jag som sagt gärna hade druckit fler av... Inget fuffens här inte!

lördag 25 juni 2011

Glad midsommar i efterskott!

Idag är det nog många som inte är särskilt sugna på att läsa om, höra om eller ens tänka på alkohol... Men vi ölnördar höll oss i skinnet igår, eller hur? Hoppas ni haft en riktigt bra midsommar med en massa god öl! Här följer ett inlägg jag glömt att posta från ett tag sedan!

Mikkeller George! Bourbon

Ibland vill man unna sig något extra, efter att ha provat Mikkeller George! som redan den var något extra så var jag relativt säker på att George! Bourbon inte kommer göra mig besviken trots att det är fredag kväll och jag längtar efter något riktigt gott!

Utseende: Tjockt och gräddigt brunt skum, det ser verkligen ut som en chokladdessert ovanpå den kolsvarta vätskan. Det här ser verkligen mumma ut. Precis som vanliga george! är det tjockflytande och lämnar klibbiga rester på kanten av glaset. När jag säger att det är kolsvart så menar jag verkligen det, jag lägger till den här raden efter att ha slagit upp det sista i glaset och konstaterar att man kan verkligen inte ens se igenom vätskan när den strålar från flaska till glas. Faktum är att jag lägger upp en bild till i slutet av inlägget för att visa!

Doft: Mäktig och komplex doft med hårt rostade toner, kaffe, bitter choklad, bourbon och vanilj. Det döljer sig även en lätt humlighet bakom det hela med lite mörk frukt.

Smak: Det här är så fylligt, så tjockt, så lent och så stort i smaken! Den är väldigt chokladig med lite humle följt av en hård eftersmak med hårt rostad malt, riktigt mörkt kaffe och bourbon. Lite i bakgrunden hela tiden ligger lite mörk torkad frukt och faktiskt en lätt syra som tillsammans med en sötma som nästan inte märks annat än på klibbiga läppar balanserar upp de annars väldigt hårda smakerna och gör ölet väldigt lättdrucket.

I betyg ger jag detta ölet 4,7 av 5 möjliga. Det är ett förbluffande öl, förbluffande i den bemärkelsen att det känns ännu större än den redan gigantiska George!. Det är lite mer alkohol, som däremot inte märks alls i smaken, och fatlagringen som jag misstänker bär upp alla smaker. George! bourbon känns inte bara större, utan även rundare i smaken. Den vanliga george! är ett riktigt spännande öl som alla borde prova, George! bourbon är en upplevelse utöver det vanliga.


Här snackar vi kolsvart.

torsdag 23 juni 2011

Amager/Mikkeller - Trækølle

Regn och dåligt väder, slut i kroppen, nedsjunken i soffan... Idag är det dags för barley wine! Jag har några Nils Oscar i källaren men ville unna mig något lite mer exklusivt, och faktiskt prova något nytt också. Ikväll är det dags för samarbetet mellan Amager, Mikkeler, Ølbutikken och Øl konsortiet. Det är en singel malt barley wine med simcoe-humle lagrad i 5 månader på bourbonfat, dessutom kan jag redan här avslöja att den inte är direkt nybuteljerad... Det här ska bli intressant!

Utseende: Väldigt mörkt brun, nästan svart vätska med ett ganska stort smutsvitt skum som rullar upp och ganska snabbt försvinner nästan helt. Härligt!

Doft: Direkt när man öppnar flaskan så känner en stor doft man alkohol, fat och bourbon. När man närmar sig glaset så är det en annan historia. Väldigt söt och maltig doft med dadlar, russin och bourbon. Alkoholen man kände tidigare är nästan helt försvunnen i doften när man för glaset mot näsan. Dags att smaka!

Smak: Väldigt len smak med mest malt, sedan kommer det! Vanilj, bourbon, russin och värmande, nästan lite stickig, alkohol som sitter i länge. Det är ett väldigt lätt öl i början av smaken som sedan blir väldigt stor, stark och lite spritig. Riktigt gott att sitta och smutta på såhär i regnet! Någon direkt humle är det inte frågan om, men med den härligt djupa smaken så gör det ingenting. För övrigt är flaskan märkt med: "Minst hållbar till : 15 September 2010" vilket säkert får mig att uppleva den annorlunda än då den var färsk.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är i mitt tycke otvivelaktigen det bästa barley wine jag har druckit hittills. Med det sagt så förhöjs upplevelsen ytterligare av att jag hör regnet mot rutan precis som det blir mörkt efter en lång dag. Ett öl som bör smuttas på och njutas av, helst en lite ruskig dag tillsammans med någon man tycker om.

onsdag 22 juni 2011

In your pale face!

Igår visade jag de öl jag fick i present av min far och mina farföräldrar, vad jag inte visade var det glas jag också fick. Ett glas som jag blev riktigt glad över, för det är likadant till formen som ett av mina favoritglas men det är mitt första glas från ett bryggeri. Och för mig så har jag svårt att tänka mig ett roligare bryggeri att börja min glassamling med.

Bryggeriet jag talar om, och dolt i titeln, är Svaneke bryghus!

Utseende: Rödaktigt kopparfärgad vätska med ett ganska litet beiget skum som sjunker ner ganska fort till en liten ring runt glaset. Lämnar mycket rester på glaset.

Doft: En ganska liten och lätt doft med lätt maltig och fruktig doft med persikor och lite karamell. Det aggressiva namnet återspeglas inte riktigt i en ganska snäll doft.
Smak: Det första som slår en är hur mycket större smaken är. Jag grimaserar för mig själv av förvåning! Dock så påminner delar av smaken om doften. Det finns söt karamellig malt och mycket söt frukt med persikor, men även grapefrukt, som följs upp av en ganska brutal efterbeska. Beskan känns väldigt "ren" och skär igenom de andra smakerna istället för att tvinnas ihop. Det känns inte helt sammanhängande och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker till en början. Sen vänjer jag mig vid den lite ovana humlesmaken och tycker det är riktigt trevligt.

I betyg ger jag detta ölet 3,7 av 5 möjliga. Jag förväntade mig nog en mer lätt uppfriskande IPA, och blev därför lite förvånad först men sen tar jag det för vad det är och gillar det! Namnets aggressivitet återspeglades inte i doften sa jag - men den är absolut där i smaken med en härligt aggressiv beska. Ett värdigt öl att inviga mitt nya glas med. Hittar ni detta så prova, riktigt roligt med öl från en så liten stad på en så liten ö!

tisdag 21 juni 2011

Barndomsminnen + öl?

Funkar det egentligen?

I det här fallet, ja.

Förra veckan så var min far och mina farföräldrar på Bornholm och snälla som de är så köpte de med sig presenter hem. Några av er ölnördar där ute har kanske hört talas om Svaneke Bryghus, ett bryggeri som ligger i lilla Svaneke på den danska ön Bornholm. Ni kanske ser vart jag är på väg? Sedan jag var liten så har jag nästan varje sommar spenderat en vecka på denna ö och har otroligt många minnen därifrån, bl.a. har jag ett par gånger bott i just Svaneke. Nu var det några år sedan sist och jag har, till skillnad från förr, blivit gripen av öl så vad jag fick i present är kanske inte så svårt att gissa?


Som ni ser så är det inte bara ifrån Svaneke bryghus utan även några andra danska öl. Jag har inte provat annat än från Svaneke förr så jag ser verkligen fram emot att prova dessa!

Om inte namnet vore nog så är etiketterna formade efter ön på en karta och de väcker en massa härliga minnen! På tal om etiketterna så är två av ölen, "In your pale face IPA" och "Den udødelige hest", prydda med riktigt häftiga sådana, här kommer en lite närmre bild på dessa.

Hoppas att de lever upp till förväntningarna också, det återstår att se framöver!

måndag 20 juni 2011

Struise Cuvée Delphine

Cuvée Delphine är ett öl baserat på Black Albert Batch 0 som sedan lagrats på Four Roses bourbonfat och fått namn från den belgiska konstnär vars verk pryder etiketten. Längst ner på flaskan efter den förklarande texten jag summerade här så står det Vintage 2009. Förväntningarna är skyhöga och det ska bli kul att se om det här är antingen ett konstverk, eller bara ett konstigt verk.

Utseende: Likt de andra varianterna på och med Black Albert så är detta ett svart öl med fluffigt brunt skum, och det vattnas i munnen även vid åsynen av denna variant.

Doft: Det som sticker ut mest för mig är de uppenbara bourbon-tonerna. Tillsammans med ek, vanilj, choklad, rostad malt och lite alkohol så skapar det en riktigt trevlig upplevelse som får det att vattnas ännu mer i munnen på mig.

Smak: Denna mycket lena vätska är väldigt smakrik. Det finns choklad, mörk frukt och rostad malt med vanilj, ekfat och en härligt värmande eftersmak med bourbon och minsta möjliga alkoholtouch. Det finns även en lätt rökighet och lite kaffe i bakgrunden. Det är ganska mycket sötma i ölet som man inte tänker på först eftersom det är så mycket andra stora smaker som tar överhand. När jag har lyckats separera denna sötma ur de övriga smakerna så är det verkligen imponerande hur många smaker det egentligen är som blandats i det här ölet, och framförallt hur de har lyckats göra det på ett så snyggt sätt!

I betyg ger jag detta ölet 4,5 av 5 möjliga. Alla ni som testat Black Albert Batch 0 kan ju tänka er vad för typ av komplexitet ni har att vänta er med en Vintage 2009 flaska av en ytterligare fatlagrad version av detta från början väldigt komplexa öl. Smaklökarna får jobba övertid, men med belöningen som bjuds på så ställer de upp med nöje!

söndag 19 juni 2011

Ölbloggssemester!

Igår hade jag ölbloggssemester i dubbel bemärkelse. Jag hade semester från bloggandet på så vis att jag varken skrev eller la upp något, men även en semester med bloggandet då jag tillsammans med en god vän besökte Köpenhamn och först Ølbutikken för att sedan sitta ett par timmar på Mikkeller bar.

Först sätter vi igång med en bild på det jag plockade på mig från Ølbutikken:För en gångs skull inte övervägande Imperial stouts - Vad har hänt? På höger sida gömmer sig dock 3 stycken Black Damnation II. Riktigt spänd på allt, men 8 Wireds iStout från Nya Zeeland och Angry boy från japanska Baird Beer sticker ut speciellt mycket. Inte tidigare druckit från något av bryggerierna och från japan har jag bara druckit diverse lagers.



Sedan tänkte jag berätta lite om Mikkeller bar, och vad som dracks där. Direkt när vi går in så möts vi av ett glatt gäng (troligtvis där på svensexa ty den gladaste av dem alla satt i tiroler-hatt och -dräkt) som hälsade och snackade lite, bl.a så rekomenderade de Mikkeller Draft bear samt chilikorvarna som serverades. Efter att det (de) lugnat sig lite så svängde jag och min vän runt hörnet efter bardisken och satte oss lite avskilt för att njuta i lugn och ro.

Här följer två bilder på inredningen utifrån bordet vi satt vid, för er som varit där innan så är det vid dörren till förrådet.

Och vad dracks då? Min vän följde våra nya, glada, vänners tips om Mikkeller Draft bear medan jag lite fantasilöst började med Mikkeller Beer Geek Brunch. Lite skämtsamt försökte jag säga att det är ju brunch-tid, men det gick inte hem.

Efter det tog jag en Cantillon Gueuze som såg såhär läskande och god utNej, det var inte bara som det såg ut. Riktigt gott!

Sedan hoppar vi fram till en bild på Black Hole B.A. edition Red Wine.
Det blev ytterligare några imperial stouts, eftersom de ser näst intill identiska ut i glasen så hoppar jag över bilder på dem, jag summerar istället med en lista på allt som dracks med korta omdömen:

Mikkeller Beer Geek Brunch - Jag är förälskad i hela den här serien, och även idag var den helt superb. Min vän tyckte den var så bra att han tog en likadan som sin andra öl.

Cantillon Gueuze 100% Lambic Bio - Jag har börjat fastna allt mer för suröl och då det var väldigt varmt i lokalen passade det helt utmärkt. Jag har aldrig tidigare druckit den, vilket jag nu inser är synd. Väldigt fräsch, syrlig och god!

De Molen Bont & Blauw - Ett öl bryggt exklusivt för Mikkeller Bar. Det är en barrel aged imperial stout som är helt underbar! Lite tunn i kroppen tyckte min vän, och jag kan nästan hålla med. Däremot tycker jag inte att det stör. Att den är något tunn gör att man förväntar sig inga stora smaker - och då blir man överraskad! Den är smakrik, välbalanserad och riktigt god! Dagens favorit för mig.

Mikkeller Black Hole Barrel aged edition Red Wine & Mikkeller Black Hole Barrel aged edition Bourbon - Köpenhamns ölfestival i år provade jag denna öl fast då på Tequila fat. Den var riktigt god då, och även dessa två tyckte jag var riktigt bra. Vi beställde båda samtidigt för att kunna jämföra och det var stor skillnad. Som jag sa igår: "Bourbon är bättre, Red Wine är mer intressant. Ska jag dricka en igen så är det Bourbon, men just idag så är Red wine min favorit.". Bourbon hade klassiska toner av bourbon, fat och vanilj vilket väldigt sällan slår fel och här var det riktigt gott. Däremot Red wine hade väldigt udda vinösa och syrliga toner som jag tyckte gjorde ölet väldigt intressant. Båda två väldigt goda som sagt men för dagen så vann Red wine!

En helt underbar dag som jag summerar genom att citera mig själv när jag smuttade på De Molen Bont & Blouw "Varför gör vi inte det här varje lördagseftermiddag?"

fredag 17 juni 2011

Stockeboda Gårdsbryggeri - Ljus ale

Då var det dags för mitt första öl från min tur ut på österlen, som även är det första från Stockeboda. Det här ser jag fram emot!

Utseende: Det är ett stort vitt skum som lägger sig på den oklara ljusgula vätskan som sedan sjunker ner till ett litet, men täckande, lager.

Doft: Det är en brödig maltdoft med lite syra och lite stallig doft med jäst. Det luktar lite belgiskt. Det är en fräsch och läskande doft.

Smak: Oj, det var inte som jag väntat efter att ha luktat på ölet. Det finns en lätt sötma och även smaker av det doften antytt, lite jästigt och lite syra i form av citron. Det finns även lite humle i eftersmaken med en lätt beska som dock känns något industriell. Det här påminner mer om witbier än pale ale. Avslutet är lite jästigt och har en nästan industriell beska.

I betyg ger jag detta ölet 2,9 av 5 möjliga. Det är helt okej, men inte mycket mer. Den är lite väl tunn i smaken vilket är ett problem, ett annat är att den inte riktigt motsvarar förväntningarna på en pale ale. Men som sagt, ändå helt okej. Det är speciellt kul att ha provat mitt första öl från Stockeboda som faktiskt ligger ganska nära familjens sommarstuga ute på österlen!

torsdag 16 juni 2011

Oppigårds Pale Summer Ale

Så var det dags för ytterligare en av sommarölen, Oppigårds brukar sällan göra mig besviken och förhoppningsvis håller de ribban även här!


Utseende: Bärnstensfärgad vätska med vitt skum och anmärkningsvärt få bubblor i glaset. De som finns är dessutom mycket, mycket små.

Doft: Lätt maltig ganska söt och fruktig doft med stor humlekaraktär. Humlen ger doft av persikor

Smak: Det är ett lätt men ändå smakrikt öl som är fruktigt med en lätt till medelstor beska. Det finns grapefrukt och flertalet andra sötare frukter i smaken, men det som sticker ut mest är att den är lite sträv och syrlig. Det ger en väldigt läskande effekt och det är nästan som att man rensar smaklökarna, jag tror det är det jag gillar bäst. Den här ute i solen efter ett hårt pass på åkgräsklipparen tror jag hade gjort sig väldigt mycket bättre än inomhus på en dag med halvtaskigt väder. Med det sagt så är den fortfarande väldigt god!

I betyg ger jag detta ölet 4,0 av 5 möjliga. Det höga betyget motiverar jag att det här ölet har "dubbla användningsområden", dels som läskande alternativ till en lager, dels som väldigt god öl till mat, eller egentligen när som helst såhär i sommartider!

onsdag 15 juni 2011

Där rök skatteåterbäringen!

Idag var det dags för ett sista släpp på systembolaget innan ett lite längre uppehåll, till första Augusti. Med det sagt så sparade dom inte på krutet, det gjorde däremot jag. Allt som kom var faktiskt intressant, men jag kände att det fick räcka med det jag valde.

Här har jag dukat upp gottebordet:


Det blev som ni ser inte bara från dagens släpp, vilket bidrog till att jag hoppade några nyheter... Men det ska nog inte gå någon nöd på mig!

Vad har ni köpt eller beställt? Eller ni hoppade kanske över alla?

tisdag 14 juni 2011

The Green Lion Inn.

För ett tag sedan så var jag på besök på detta stället:



Det var min första gång där, och vi var ett gäng från jobbet som stack dit på afterwork. Att sitta med anteckningar och ta en massa bilder kändes därmed tyvärr inte aktuellt. Dock så dracks det en massa gott, och utifrån minnet tänkte jag berätta lite om kvällen.

Det är en väldigt trevlig atmosfär och det råder inga tvivel om att det finns massvis med öl där. Utöver de 40 kranarna så står det gott om flaskor i kylarna, ovanför och bakom bardisken. Man ser allt från Mikkeller Barrel aged 1000 IBU via Sigtuna Ace of spades till Corona och Heineken. Här finns helt enkelt det mesta! Om jag ska säga något negativt så kan jag tycka att de stora TV-skärmarna känns lite fel tillsammans med resten av inredningen, men hade å andra sidan gärna sett en match på TV tillsammans med de trevliga öl de serverar där, så det går kanske på ett ut?

Vad drack jag då?

Mikkeller 10
Southern tier IPA
Fullers London porter
Ocean stout
och Drakens DIPA

Alla på fat. De tre första var riktigt bra medan jag blev lite lätt besviken på de två sista. Minns att jag tyckte Ocean stout var lite tunn i kroppen och att Drakens DIPA fattades något, dock kan den ha blivit orättvist dömd då den dracks mot slutet. Får helt enkelt ge den en andra chans!

Kvällens överraskning var Souther tier IPA. Jag har aldrig druckit något från Southern tier vilket bara gjorde det roligare. Riktigt fruktig, blommig och fräsch IPA som jag faktiskt beställde en andra gång innan vi gick vidare. Väldigt lättdrucken, med andra ord!

Allt som allt en trevlig kväll och ett ställe jag gärna återkommer till.

måndag 13 juni 2011

Ölshopping + Ljuva österlen!

I lördags gav jag och flickvännen oss ut på en liten roadtrip ut på vackra Österlen. Detta inlägget är kanske inte det öligaste i historien, men det har bl.a. ett öligt avslut! Dessutom så var siktet först satt på Ystad där jag tänkte besöka systembolaget, det är öligt.



Efter en sväng på systembolaget i Ystad så körde vi till Brösarps backar där vi fikade och njöt av helt okej både väder och utsikt!

När vi hade njutit färdigt på ett ställe var det dags för nästa - efter en snabb sväng in om Kivik och musteriet förstås - här är en bild på utsikten från Stens huvud.
Såhär långt hade vi redan hunnit med en del, så vi kände för en fast punkt och begav upp till familjens sommarstuga vid Rigeleje, där min morbror bjöd mig på en öl. Den första och enda ölen på resan, och därmed den bästa. Oavsett det svaga motståndet så var det dock riktigt gott efter den ganska långa färden och dessutom det fina vädret! Det måste inte alltid vara ett hantverksmässigt öl för att det ska smaka riktigt bra!
Ölen gav mig ny ork, så en promenad på stranden fick vi allt klämma in också. Här är en bild tagen på stranden vid stugan, där Stens huvud som vi tidigare besökte syns längst till vänster.
Så lovade jag ju ett öligt avslut också, således följer här bilder på det jag köpte på besöket i Ystad. Först ut från Stockeboda Gårdsbryggeri där jag fick tag i dessa fem sorterna. Jag har inte provat något från Stockeboda förr så det ska bli spännande!
Fick även tag i dessa tre från Ysta, där jag heller inte har provat något tidigare. Det blir helt enkelt mycket nytt för mig framöver, och det är alltid kul! Speciellt när det är relativt lokala bryggerier som jag p.g.a tidigare bristande intresse aldrig stött på.


Sammanfattningsvis en helt underbar dag med en massa frisk luft och vacker natur, men även riktigt intressanta öl. En dag i njutningens tecken!

söndag 12 juni 2011

Mikkeller Beer Geek Breakfast

En av mina favoritöl är, som tidigare nämnt på bloggen, Mikkerller & Amager Hr Frederiksen Veasel Brunch så när jag varit i Köpenhamn har jag passat på att köpa de individuella komponenterna till denna himmelska blandning. Nu tänkte jag att jag ska prova dessa, men innan brunch kommer frukost... Och Hr Frederiksen får snällt vänta på sin tur.

Utseende: Kolsvart vätska med stort, tjock fluffigt skum. Det ser riktigt gräddigt ut och börjar i mörkare brun nere vid och ett beigeaktigt lager ovanpå det. Massor med rester på glasets kant och det ser oerhört aptitligt ut!

Doft: Kaffe, lakrits, choklad, rökigt/bränt, rostade toner, mörk frukt och lite lätt skarp doft av alkohol mot slutet.

Smak: Det är ett ganska fylligt öl. I smaken finns det kaffe, en del kakao och mörk frukt innan beskan med humle, rök och bitter choklad rullar in. Man lämnas sedan med en lite rökig eftersmak med kaffe och rostade toner. Det här är ett lite lurigt öl, det är ganska rena och distinkta smaker som i början känns lite väl tråkigt. Men sen inser man att det är då det börjar bli bra, när man väl hittat smakerna så börjar man uppskatta hur pass välbalanserade de är, och ack så bra det är!

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är ett öl för en ölnörd, och jag tror att alla av oss gillar detta!

fredag 10 juni 2011

Helt ok heltok torsdag!

Att sätta krydda på vardagen är ett vanligt uttryck. Idag lät jag allt från kaffe till kokos via ekfat sätta krydda på min vardag. Jag och en kompis bestämde oss, likt mitt förra inlägg, för att sluta fundera och göra slag i saken med en liten provning på öl vi tänkt dela. Nedan följer bilder- och korta sammanfattningar på det som dracks.

Först ut var Espresso Oak aged Yeti.


Det här var väldigt gott, men har en bit kvar till något fantastiskt. Det bjuds på kaffe, humle och rostad malt. Som sagt så är det väldigt gott, och det känns på tok för lyxigt för en vardag,, men jag tycker att det fattas lite. Den känns inte helt balanserad.

Härnäst var det dags för Ichtegems Grand cru.


Det är gott, men jag är ändå besviken. Jag tycker den är för söt och inte tillräckligt komplex. Kompisen tyckte betydligt bättre om den men han är inte lika mycket för de riktigt syrliga ölen. Ett trevligt öl såhär i sommartider men ingen smakupplevelse.

Sist ut kommer min favorit för kvällen, Brewdog Abstrakt AB:05.


Jag gillar inte sött, så när jag läst på diverse andra bloggar att AB:05 skulle vara söt så ångrade jag nästan att jag köpte den... Nu sitter jag här några timmar senare med den sista smutten i glaset och skriver och är fortfarande helt inne på att det här är gott. Det är sött. Egentligen för sött, men på något sätt så funkar det hur bra som helst! Det är inga stora eller brutala eftersmaker, men hela ölet i sig är så pass komplext att sötman blir förlåten. Kokosen lyser lite med sin frånvaro så gott som en svag nyans av bränd kokos i eftersmaken, men det är också förlåtet med tanke på komplexiteten.

Helt plötsligt är jag överlycklig att jag köpte två flaskor, och att jag gömt den andra flaskan svåråtkommet långt nere i källaren så att jag inte hittar den på länge!



Inte helt fel sätt att spendera en torsdag, eller hur? Frågan är nu hur jag ska toppa det med helgen... Men å andra sidan så är väl veckan redan gjord!

torsdag 9 juni 2011

De Molen - Hel & Verdoemenis Bordeaux B.A.

Detta öl känns väldigt udda och ovanligt och det var svårt att hitta tillfälle att dricka, så jag valde att sluta fundera och bara öppna den. Skål!

Utseende: Svart vätska med i princip inget skum alls, det knäppte bara till lite lätt när kapsylen öppnades. Bilden är tagen direkt efter ölet hälldes upp så jag menar verkligen att det nästan inte var något skum alls!

Doft: Otroligt komplex doft. En hel del alkohol som sticker lite i näsan och gör det svårt att gräva djupt. När man kommit över det och temperaturen stigit något så finns det rostad malt, kaffe, choklad och väldigt vinösa toner.

Smak: Mycket mörk frukt och mycket vinös. hårt rostad malt och kaffe i eftersmaken, väldigt lätt humlig efterbeska. Mycket svårbeskriven smak med en lätt syra som hänger kvar länge i munnen. Förvånansvärt smakrik för att vara så lätt i kroppen. Alkoholen finns där lite lätt i bakgrunden också, på ett behagligt och värmande sätt. Det finns också en del vanilj och en massa annat i smaken, men det är svårt att skilja ur allt - Men å andra sidan så gör det inget när det är såhär gott! När temperaturen efter ett tag stigit ganska högt så smälter allt ihop ännu mer och jag kan bara säga wow!

I betyg ger jag detta ölet 4,6 av 5 möjliga. Det här är ett unikt öl som sticker ut väldigt mycket bland det jag tidigare druckit. Jag var tveksam till om jag skulle tycka om det här ölet eller inte, men tänkte att det vore väldigt kul att prova. Härligt nog så belönades nyfikenheten och den var klart över förhoppningarna! Flaskan är nummer 288 av 600, bryggt 31 mars 2010 och buteljerat nästan 5 månader senare.

onsdag 8 juni 2011

Struise Black Damnation III - Black Mes

Jag kände att det behövde firas lite med en fin öl, och efter den underbara upplevelse jag hade med Black Damnation II så var det bara att öppna nästa!

Såhär beskrivs Black damnation III:

"Black Damnation III was made with Black Albert that aged for 3 months on Paul Melia’s (Alias Mes) favorite Whisky, the "Caol Ila’s Distillers Version 1995"."



Utseende: Väldigt likt BD II till utseendet men med lite mindre livligt skum som här sjunker undan till endast en ring runt kanten på glaset.

Doft: Wow! Här finns verkligen dofter av lagringen! Jag blir förvånad över hur mycket whisky det luktar med tanke på att det bara legat 3 månader. Whisky, lite alkohol, malt och lakrits dominerar doften.

Smak: Ganska fyllig med en hel del sötma och lätt syrlighet. Extremt komplex med kakao, lite whisky, lite lakrits, mörk frukt, och rökighet. Den mörka frukten tar sig form i sötma och lätt syra. Det låter som ganska brutala smaker - men det är oerhört lent! Det funkar otroligt bra tillsammans och det är verkligen välbalanserat.

I betyg ger jag detta ölet 4,6 av 5 möjliga. Otroligt gott, en upplevelse utöver det vanliga. Att ölet är på 13% hade jag helt glömt bort och smaken påminner mig ingenting om det. Finns inte så mycket mer att säga än: Se till att lägga vantarna på (minst) en flaska!

tisdag 7 juni 2011

Tusen tack!

Idag hoppade jag över en gräns jag väntat på - 1000 sidvyer!

Jag vill bara tacka alla er som läst, eller som läser för första gången. Det är otroligt kul att se att så många hittar hit och det ger mig mer energi att lägga på bloggen och ett helt annan nivå av intresse för öl. Som ni kanske märkt så har inläggen börjat bli allt mer frekventa och jag försöker hela tiden lära mig mer och utveckla både mina sinnen och mitt skrivande.

Hur som helst, tusen tack till er allihop!

Jag välkomnar er att dela mitt firande på distans, förhoppningsvis med något lika gott som jag har i glaset! Kan ge er ledtråden att jag firar med något danskt och väldigt nördigt!

Struise Black Damnation II - Mocha bomb

Idag var det dags att dricka något speciellt. Jag köpte en flaska av denna öl till en arbetskamrat och han var helt lyrisk över den och sa att jag var tvungen att prova den över helgen så vi kunde diskutera på tisdag. Idag ville jag ha något extra och efter hans ord samt att jag älskade Black albert så kändes det helt rätt.

Detta finns att läsa på Ratebeer och även sidan av flaskan:

"Black Damnation II is yet another blend with the use of Hel & Verdoemenis from Brouwerij De Molen. This time a level more complex than BD I. 50% of Black Albert was used that matured for a while on whole coffee beans out of a craft Columbian coffee plantation. 25% of H&V was used that aged for 6 months on JD barrels at Struise. Another 25% of Cuvée Delphine was used."


Utseende: Svart vätska med stort härligt brunt skum som länge ligger kvar som ett fluffigt lager. Det här är en vacker öl att titta på!

Doft: Först och främst choklad och kaffe, det finns även något lite jästigt i doften. Det är väldigt komplex och rund doft som även bär med sig lite fatdoft. Väldigt spännande!

Smak: Det är en fyllig munkänsla, nästan som ovispad grädde. Smaken är väldigt rund och komplex med mycket kaffe och choklad. Det finns lite mörk frukt långt bak i smaken och även lite värmande alkohol. Viss karaktär från fatlagring bärs med både från Cuvée Delphine och Hel & Verdoemenis.

I betyg ger jag detta ölet 4,8 av 5 möjliga. Det här är en otrolig fröjd för alla sinnen. Vilken smaksensation! Den är så komplex att även mot slutet av ölet tycker man sig hitta nya smaknyanser. Den här hade man, om det inte vore för en sak, kunnat sitta och dricka en hel kväll. Anledningen till att det inte går är simpel - Den är för god. Det är svårt att hejda sig och redan innan man ställt ner glaset längtar man efter nästa smutt.

Detta bådar väldigt gott inför Black Damnation III, Cuvée Delphine och Hel & Verdoemenis Bordeaux B.A. som alla ligger och väntar rätt tillfälle att öppnas!

måndag 6 juni 2011

Three Floyds Gumballhead

Det fina vädret håller i sig och då läskar man sig gärna med något lätt, idag blev det ingen blaskig lager utan ett öl som, vad jag sett, varit mycket på tapeten senaste tiden!


Utseende: Härligt vitt skum som lägger sig till ett litet lager. Vätskan är lätt grumlig och gul.

Doft: Citrusig och blommig humle med stor fruktighet. Det finns lite vete i bakgrunden, men mest är det fruktigt med mango och passionsfrukt.

Smak: Det är precis vad man väntade sig från doften. I smaken är veten mer påtaglig och det finns en oväntat stor humlebeska. Den är inte för stor och tar inte över, men jag hade inte väntat mig någon direkt beska i det här ölet. Det är sådär lite stickigt som veteöl kan vara ibland och humlen bidrar också med sitt. Citrusdoften översätts i smaken till grapefrukt och kanske lite apelsin. Jag förstår varför det varit prat om denna öl lite här och var - och varför den är rankad på delad förstaplats i kategorin veteöl på Ratebeer. Det här är spännande och gott!


I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det är en unik och god öl som inte bara läskar utan även bjuder på en spännande smakupplevelse. Att jag fick prova den är tack vare min flickvän som jag vid vårat besök på Ølbutikken bad välja en öl på måfå - då valde hon denna!

söndag 5 juni 2011

Boon Kriek Mariage parfait

Så var det dags för mitt andra öl från släpper 1/6 och efter en härlig dag i solen kändes en kriek som ett bra alternativ.

Utseende: Rubinröd vätska med ett stort rosa skum.

Doft: Väldigt torr och syrlig doft med körsbär och något stalligt.

Smak: Syrlig, körsbär, viss sötma som balanserar upp smaken. Avslutet bjuder också på något stalligt, som efter en titt på flaskan ju var helt uppenbart vad det var. Vete, både i doften och smaken hittar man nu vete. Den restsötma som ännu finns i ölet gör det betydligt mer lättdrucket, samtidigt som det döljer den värsta mun-skrynklande syran.

I betyg ger jag detta ölet 4,1 av 5 möjliga. Den är smakrik, komplex, uppfriskande och god. Den känns på något sätt väldigt hantverksmässigt producerad om man jämför med de lite mer kommersiella krieks där ute. Samtidigt kan jag känna att den saknar det där lilla extra för att göra den fantastisk. Nu är jag inte direkt världsbäst på holländska men som jag förstår det så menar Boon själva på att "låt flaskan ligga och vila ett par år i källaren så kommer du att bli belönad". Kan tänka mig att det stämmer, att den har lite att vinna på ytterligare några års väntan.

Kan också passa på att berätta att mot slutet av flaskan fick jag tag i en bit chokladtårta och fattar mig kort med: Prova. Körsbärssmaken och syran passar riktigt bra tillsammans med choklad!

lördag 4 juni 2011

Frukost en fredagkväll - Founders Breakfast stout

Lite busig som man är så tjuvstartar jag frukosten redan till fredagsmyset med en Founders Breakfast stout. Efter att nyligen ha druckit deras Imperial stout så har jag ganska höga förväntningar, låt oss se om Breakfast stouten kan leva upp till dessa!


Utseende: Kaffefärgad vätska med ett härligt brunt skum som rullar upp och lägger sig tjockt med små bubblor. Skummet sjunker sedan undan till ett tunt lager.

Doft: Och vlken doft! Det är som det står på framsidan av flaskan "Double chocolate coffee oatmeal stout." Verkligen massa choklad, kakao och kaffe! Lite rostad malt och lite mörk frukt långt bakom den verkligen stora doften av kakao och kaffe!

Smak: Det första som slår en är hur oerhört len, mjuk och fyllig den är i munnen! Motvilligt så sväljer jag den första klunken...
Wow, choklad, kaffe och rostad malt, man får verkligen det doften antytt! Den mörka frukten ligger där väldigt lätt i smaken och bidrar med en viss sötma som jag tror bär upp de andra smakerna väldigt mycket. Det är en väldigt trevlig efterbeska som smyger sig på redan innan den mumsiga chokladen försvunnit, i mitt tycke perfekt balanserat!

I betyg ger jag detta ölet 4,7 av 5 möjliga. Det är en underbar vätska till både konsistens och smak och fick jag det här till frukost varje dag så hade jag aldrig mer behövt ställa några väckarklockor.

fredag 3 juni 2011

Flying dog maraton!

Som ni kanske sett i ett tidigare inlägg så privatimporterade jag och en vän ett paket från det Flying dog så jag tänkte göra ett litet grupptest och sedan utse en vinnare av de 5 sorterna jag har från detta amerikanska bryggeri.

Först ut är:

Old scratch Amber lager.

Utseende: Inte helt oväntat - bärnstensfärgad med ett litet skum som sjunker undan och bildar en mycket liten ring längst kanten på glaset.

Doft: Karamellmalt, söt och lite fruktig. Även lite humle på ett hörn, men den är inte stor i doften.

Smak: Den är ganska söt med karamellmalt, honung och en svårplacerad fruktighet. Efter att ha tänkt efter tycker jag att fruktigheten påminner väldigt mycket om artificiell vattenmelon, som i tuggummin t.ex. Eftersmaken är väldigt snäll med en lätt beska som ändå sitter i ett tag.


I betyg ger jag detta ölet 3,2 av 5 möjliga. Min flaska är märkt bäst före 14/09 -11 så jag misstänker att humlen dragit sig tillbaka en del i smaken, men jag tycker ändå att det är ett trevligt öl som jag gärna druckit igen. Inte minst för den både häftiga och snygga etiketten!



Helt klart en bra start på paketet!

Snake dog IPA.

Utseende: Även denna är bärnstensfärgad, om än lite mörkare. Skummet är lite mer, lite ljusare och lämnar lite mer kvar i glaset.

Doft: Gräsig, citrusig och blommig humle. Även lite sötma och viss fruktighet. Inbjudande doft!

Smak: Betydligt fruktigare än doften, lite maltsötma sedan börjar citrusen träda fram innan efterbeskan tar över. Här har vi, som väntat med tanke på de två ölstilerna, en betydligt mer kraftfull och aggressiv beska som även den sitter i ganska länge. Att den är på 7,1% märks ingenting av.

I betyg ger jag detta ölet 3 av 5 möjliga. Den här flaskan har märkningen bäst före 07/09 -11 och då det är en IPA har detta kanske ännu större inverkan på smaken. Det finns betydligt bättre IPA:s där ute men den levererar trots allt på de punkter man förväntar sig av en amerikansk IPA: Smakrikedom, humle och beska. Men den lämnar ändå mer att önska, jag föredrar lite mer drag och gärna mer fruktighet som helst ska följas upp av en rejäl käftsmäll till efterbeska. Snake dog är ingen besvikelse men den lämnar heller inget kvarvarande intryck.



Två av fem avklarade, "so far so good" som man säger... Oavsett vilken det blir så ser jag redan fram emot nästa!

Doggie style Pale ale.

Utseende: Kopparfärgad klar vätska med beige skum.

Doft: Påtagligt söt och maltig doft med karamell och lite nötighet, dock inte speciellt stor doft.

Smak: Lite karamellig smak med viss fruktighet och en del humle med en ganska lätt beska i eftersmaken. Precis som doften så är det inte speciellt mycket smak, den känns väldigt trött och jag skulle nästan vilja kalla den lite vattnig.

I betyg ger jag detta ölet 2,5 av 5 möjliga. Det är okej, inte mer. Det är rent av en besvikelse med det innehållet till en så snygg etikett.



Nästa öl i mitt maraton blir förhoppningsvis bättre.

Raging bitch Belgian-style IPA.

Utseende: Kopparfärgad vätska med ganska litet skum som sjunker undan snabbt och bara lämnar en liten kant. Lämnar lite rester på glaset.

Doft: Väldigt stor doft. Fruktig, fräsch, jästig. Väldigt fruktig och söt doft. Den doftar humlig, men inte på det sätt vi är vana vid från en amerikansk IPA.

Detta ska bli spännande!

Smak: Här finns det en blandning av smaker som verkligen överraskar mig. Jag har väldigt svårt för att urskilja allt från början och får fylla i efter hand. Men jag hittar till slut en lätt fruktighet, citrus, tallbarr, banan och en massa annat spännande. Mina smaklökar får jobba för att separera alla smaker... Och jag gillar det! Efter ett tag så sitter smakerna till slut där och man kan börja njuta ordentligt. Eftersmaken bjuder på en väldigt lagom efterbeska. Den sköljer inte över alla de speciella och intressanta smakerna utan kompletterar dem snarare på ett lagom sätt. Tänka sig, jänkare som gör något lagom!

I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det är en väldigt intressant IPA som sticker ut på ett sätt jag inte tidigare stött på. Det är heller inte bara nyhetens behag utan det funkar verkligen bra tillsammans och jag är helsåld! Verkligen kul detta, jag har börjat falla in i IPA-träsket och Raging bitch visar verkligen att det finns så mycket jag inte stött på än.



Denna flaskan har för övrigt samma kapsyl som de Gonzo som kom till systembolaget för en tid sedan, vilket jag tror är deras nya, och bäst före märkning på 09/09-12 till skillnad från de andra som har ungefär ett år tidigare. Jag misstänker helt enkelt att min Raging bitch är färskare än de hittills provade ölen, och att det kan vara en bidragande faktor. Hur som helst så är det nu dags för det femte och sista ölet!


Gonzo Imperial porter.

Utseende: Kaffefärgat svart med ett härligt, kompakt ljusbrunt skum som sakta sjunker undan och lämnar lite härligt klibbiga rester på glaset.

Doft: Mycket rostade toner, kaffe och mörk choklad.

Smak: Kaffe, rostad malt, lite mörk frukt, lite humle kommer precis innan beskan och lite chokladbitterhet. Den höga alkoholhalten sticker inte ut i smaken, men den bär upp de andra smakerna väldigt väl. Det är en fyllig och len öl som är väldigt mjuk i smaken med ett härligt bittert avslut som nästan smaker bränt med humlebeska tillsammans med choklad- och espressoliknande bitterhet.

I betyg ger jag detta ölet 4,2 av 5 möjliga. Det här är riktigt gott. Gonzo är i grund och botten anledningen till det här inlägget, när den kom tidigare i år tyckte jag att den var så bra att jag tvunget ville prova mer från Flying dog. Har ni inte redan provat Gonzo så åk och köp! Det är 30 väl spenderade kronor.


För att summera lite så tycker jag att det har varit riktigt kul att prova dessa fem öl, det är första gången jag gör den här typen av test men absolut inte sista! Ska även ta upp det här med färskheten en gång, gonzon är köpt från hyllorna på systembolaget medan de andra fyra är privatimporterade i ett multipack. Man vet ju inte hur länge det multipacket har stått hos importören och därför kanske de flaskor jag provat gett en orättvis bild av ölen, så nästa person som provar kanske får en helt annan.

Som jag sa i början så ska jag nu utse en vinnare. Egentligen bör ju Gonzo vinna utifrån de betyg jag har satt, men det gör den inte. Vinnaren för mig är Raging bitch, ett öl som inte alls var vad jag hade väntat mig och det som överraskade mig mest! Visserligen har jag druckit Gonzo förr så jag visste vad jag skulle förvänta mig, men Raging bitch är så pass annorlunda mot vad jag druckit tidigare att den hade nog knäppt segern ändå.

torsdag 2 juni 2011

Evil twin Soft dookie

Eftersom man är ledig idag (torsdag) och det var nysläpp igår så kändes det ganska givet att det skulle hällas upp något nytt i glaset för recension. Valet föll för en stout med skit-häftigt namn... Skämt åsido så är det riktigt kul att se något från Evil twin på bolaget och det här ser jag fram emot att testa!

Utseende: Kolsvart vätska med mörkbeige skum som lämnar vissa rester på kanten av glaset när den sjunker undan till en liten ring som ramar in det svarta.

Doft: Mest tydligt för mig är kaffe, rostade toner och choklad. Även lite malt och en touch alkohol.

Smak: Den är halvfyllig med ganska mycket rostade toner och kaffe, även riktigt mörk choklad. Det finns även en liten närvaro av något småsött och kanske lite mörk torkad frukt. Initialt tycker jag inte att det var direkt vaniljigt utan att det mest fanns där för att runda av de ganska tunga och beska smakerna. När temperaturen sedan stiger lite så träder den dock fram något mer, även om det är långt från vad jag hade väntat mig utifrån flaskan.



I betyg ger jag detta ölet 3,8 av 5 möjliga. Den är trevlig även om jag tycker att den kunde varit lite fylligare och lite mer balanserad i smaken. Det är ändå ett väldigt drickbart öl. Jag tänkte låta min andra flaska vila i källaren ett tag innan den öppnas, ska bli kul att se hur den utvecklas.

onsdag 1 juni 2011

Massaker på Systembolaget.

Idag var det massaker på systembolaget, i alla fall om man ser till de korgarna jag stötte på. Jag talar förstås om skottarnas massaker i form av IPA is dead! Tyvärr var det dock i kombination med att där redan vid 10 på morgonen var en massa folk inför Kristi himmelfärdsdag, men det gick ändå ganska smärtfritt.

Detta är vad jag tog med mig från blodbadet:


Redan innan jag provat så måste jag säga att det är himla kul med IPA is dead både för ölen i sig, men även att det är det första multipacket från vårt kära monopol. Ett kul släpp i övrigt också med mycket fräscha öl lagom till värmen! Tyvärr fick inte "mitt" bolag in Framboisen, men man kan inte få allt här i världen.