lördag 10 december 2011

Great Divide Hibernation ale - '11 vs '10

Äntligen var det dags efter något jag längtat i nästan ett år efter. Det var äntligen dags att plocka fram en flaska ur källaren som jag köpte i fjol för att jämföra med en av årets flaskor. Ölet i fråga är Great Divide Hibernation ale.


Utseendemässigt ser man direkt skillnad, redan innan man öppnat kapsylen. Etiketten på den äldre flaskan är mycket mer fadd och ser verkligen äldre ut. Jag minns inte säkert om det är så att de har ändrat etiketten lite eller om det är tiden i källaren som orsakat det. I glaset så är båda två kastanjefärgade med ganska litet skum som sjunker ner till ett litet lager. Tar man en titt till så är det inte svårt att se att den färska är klar i vätskan medan den ett år gamla är grumlig.



Nu lyfter jag glaset mot näsan, först den färska, så är det en maltig doft med mycket karamellmalt, lite brödiga toner, en touch choklad och lite amerikansk humle. I det andra glaset är det en annan historia. Här är det massor med karamell, knäck och choklad. Humlen har avtagit så gott som helt till fördel för mycket mer påtagliga malttoner. Doften har fått fler nyanser och är förvånansvärt mycket starkare. Wow - vilken skillnad! Framförallt är det förvånande hur mycket choklad det har dykt upp i den, och som ni kanske tidigare märkt så är jag smått förälskad i chokladmalt. Speciellt i amerikanska imperial stouts, och kanske i lagrade old ales...?



Första smutten på den färska flaskan ger mig ungefär det doften antytt: karamellig sötma, sött brödig, lite tallig humle, en nypa choklad och ett humlebeskt avslut. Kanongott! Det första som slår mig när jag sedan smakar på den lagrade flaskan är hur annorlunda det smakar! Jag reagerade verkligen så starkt på det att vid första smutten kunde jag inte beskriva skillnaden - den var för stor!

Något jag märker i den lagrade är att ölet är ganska livligt kolsyrat vilket ger en lite väl stickig känsla, i den färska flaskan har man humlen och lite mer sötma vilket inte gör det lika tydligt. I den lagrade flaskan har förmodligen restsötman sjunkit vilket ger en lite väl sträv munkänsla så att låta den stå till sig lite i glaset är något jag rekomenderar. Till smaken nu: Det är mycket mer maltfokus på ölet nu, och det är den mörka malten som träder fram mest. Den är trevligt söt i smaken och med mycket mer påtagligt karamellig snarare än brödigheten i den färska. Och sen är det ju chokladen som går från ett litet bakgrundssus till att stå längst fram på scenen. Humlen är nästan bortblåst i både för- och eftersmak och ölet har rundats av avsevärt. Häftigt hur mycket och, i mitt tycke, positivt denhar utvecklats!

Blint så hade jag förmodligen trott att det var två olika öl. Karaktären skiljer sig så väldigt mycket! Färsk är kanongod, men den lagrade har verkligen utvecklats åt det hållet jag gillar! Det var riktigt kul att prova årgångarna mot varandra och tydligt se den stora skillnaden. Tyvärr så har jag inte fler flaskor från 2010 i källaren, men jag har redan bunkrat upp med 2011:or inför julen 2012! (Även om några till lär försvinna innan dess... Långt innan dess!)

onsdag 23 november 2011

Good juju och God jul!

Jag har alltid lika svårt att vänja mig vid att gå upp tidigt efter att ha jobbat kväll en vecka. Nu är det dessutom 3 veckor sedan jag jobbade dag senast, så det här med att hålla sig pigg nog (vaken...) att posta inlägg är inte det lättaste. Nu har jag däremot lyckats piggna till (sovit middag 2 timmar) så nu är det dags att fortsätta redovisa några av helgens öl!


Vi börjar med ett öl jag är otroligt spänd på, mest för att det är så udda. Bryggeriets imperial stout är något av en klassiker hos mig och dessutom fick en kommentar här på bloggen upp suget ytterligare. Dessutom är ölet riktigt jävla häftigt, både flaskan och ingredienslistan.



Left hand Good juju är dett öl där man ersatt delar av humlemängden med krossad ingefära. Det började som ett sommaröl men efter stor efterfrågan utökades tillgänligheten till året runt.


Det är ett lätt, ljust, öl på 4,5% som med sin lätt orangeaktigt gula färg och sitt vita skum framstår som en potentiell törstsläckare.


Doften är ganska svag, det jag hittar är lite jordig humle och (tyvärr mindre än jag hoppats på) lite ingefära. Ölet är väldigt, väldigt lätt i kroppen och med ganska svag kolsyra. Det finns lite mer ingefära i smaken än doften, men jag hade fortfarande önskat mer. Smaken är som kroppen, ganska tunn, lite jordig, kryddig och med lite ingefära.


Jag hade hoppats på en riktigt käftsmäll av ingefära, men får istället ett väldigt lättdrucket och ganska fräscht öl som nog hade smakat mycket bättre en varm sommardag än i slutet av november. Kul att ha provat, inget fel på ölet, men inte mer än okej. Betyget blir 5/10.





Härnäst kör vi igång med julölen igen!

Nils Oscar Julöl 2011

Det här tycker jag är ett riktigt bra julöl. Tror ni mig inte så får ni köpa en flaska till åt mig. Det är mycket rostade toner, och det tycker jag om. Jag kommer nog att stoppa undan ett par flaskor av denna till nästa jul också, tror den kan bli ännu bättre på det! Betyget: Hit!


Nu ska jag, för sista gången, återknyta till mitt möte med bryggmästare Patrick Holmqvist på SBWF. Den här gången blir det, precis som ovan, väldigt kort. Vi frågade Patrick om han kunde välja ett favoritöl från Nils Oscar, varpå han svarade att det beror helt på tillfället. Men utifrån den frågan så fick vi tipset att deras Julöl skulle vara en riktig hit på sommaren tillsammans med grillat kött.



Bejaka det ifall ni testar detta öl så får vi se om ni, som jag, lägger undan en flaska extra till sommaren!

måndag 21 november 2011

GODA minnen!

Sedan jag blev ölfrälst har jag samlat på mig flera goda (ofta i dubbel bemärkelse) minnen. Öl jag druckit, människor jag druckit den med eller platser jag har tagit mig till för att få tag på den. Målet med mitt ölintresse är att ha kul, träffa likasinnade människor och framförallt att dricka riktigt god öl.


Det där sista är något man ibland kan fundera över. T.ex. har jag, och säkert många av mina läsare, hur många gånger som helst skippat ett riktigt kanonöl till fördel för att testa något nytt. Det är ju trots allt på så vis man för första gången kom i kontakt med kanonölet, tänk så är detta ännu bättre? Så tänker jag konstant när jag testar något nytt: "Tänk så är denna bättre". Det är väl lite det som är tjusningen, vetskapen om att man mycket väl kan få en ny favorit varje gång man höjer glaset mot munnen.

Men ibland när man testar något nytt så går man ju på en nitlott också. Flera gånger har jag köpt öl som jag i förhand inte tror kommer vara mer än max godkända, och mycket riktigt är det så. Detta för att bredda smakreferenser och av ren nyfikenhet.










Det har inte ett skit med målet för det här inlägget att göra.. I det här inlägget vill jag framhäva hur viktigt jag tycker det är att ta upp den där fantastiska ölen ur källaren, "vara tråkig" och beställa/köpa in Det ölet IGEN och sist men inte minst vill jag dela med mig av två öl som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Inte minst för att de är så förbaskat goda.




Likt inlägget förra veckan så är ovanstående snarare två upplevelser än två öl, att betygsätta eller beskriva smaken är därför överflödigt.


Med Hr Frederiksen veasel brunch firade jag ett nytt jobb, och minns hur jag förändrade en stout-skeptiker med den på Copenhagen Beerfestival i våras. Och en till på Green lion inn senare under sommaren. Det är otroligt svårt att säga, men jag tror att det är mitt absoluta favoritöl.


Tillsammans med Wild dog - BA Gonzo har jag haft fantastiska kvällar med fantastiska människor, och även här fått en skeptiker över till den mörka sidan. Den sista är faktiskt så speciell att jag egentligen lovat att inte publicera något om den för att hålla hypen nere och bara ha ett fantastiskt öl att dela på då och då. Förlåt för det, men jag tror att Du håller med om att det vore synd att inte dela med sig av det guldkornet.



Har ni själva sådana öl, som ni på ett eller annat sätt känner lite extra för och som är otroligt goda? Lägg då en kommentar, så kanske jag eller någon annan hittar en ny favorit att dela med sig av.

lördag 19 november 2011

... Å nu är det jul igen! (Igen!)...

Idag var det TWC-tomten som har lämnat paket till mig på Systembolaget på mobilia, Malmö, där jag också fick syn på Malmö brygghus pilsner. Den har jag inte provat än, och jag fattas flaskan i samlingen på hyllan här hemma... Men plånboken sa ifrån, det var inte läge idag. På vägen ut såg jag däremot Cacao-portern och då bad jag plånboken hålla käften och lade snällt ner en flaska i korgen.


Här är godsakerna jag fick med mig därifrån. Amager Secret santa är för övrigt lagrad på granbarr och ekträ som ni kanske ser på bilden... Inga konstigheter där...? Jag vill tipsa alla mina läsare om privatimport via TWC dryckesutbildning som gick på totalt en vecka från lagd förfrågan till flaskor på bordet, dessutom är både priserna och utbuder anmärkningsvärt bra!


Vill bara klargöra att det är Malmö brygghus Cacao-porter och Pilsner som just nu finns på butikerna vid Mobilia, Hansacompagniet och Triangeln.



Så var det dags för lite julöl också!

Abita Christmas ale: Trevlig och humlig doft, som tyvärr inte är riktigt lika bra i smaken. Humlen finns där tillsammans med en del kryddighet, men det är lite för tunn kropp. Humlen behöver balanseras upp något, dessutom är den inte speciellt julig tycker jag. Det senaste gör betygssättandet väldigt svårt, men den betyget Mitt- är jag nog tvungen att sätta med tanke på det. Men jag får säga det att hade jag fått det här ölet till någon lite kryddigare maträtt utan att veta att det var ett julöl så tror jag att jag hade satt bra mycket bättre betyg än så!


Då kör vi första belgaren!


Gouden caroulus Christmas: Riktigt, riktigt trevlig med lakrits, kanderat socker, torkad frukt och en bra alkoholbalans med värmande effekt utan att bli för spritig i förhållande till den i övrigt söta smaken. Tappar väldigt mycket på att serveras kall, men efter att den värmts upp så är betyget: Hit ingenting man behöver fundera på två gånger!



Sist ut i dagens inlägg hamnar den här:



Mohawk Snowblind: Luktar som en Amerikansk Pale Ale, färskt humlig. Smakar också rätt likt en APA, fast med lite större och lenare kropp och lite mer alkoholtoner än vad man är van vid. Annars är smaken färskt humlig med en ganska stor beska. Inte speciellt julig, inte speciellt spännande och jag har inte speciellt mycket mer att säga än betyget: Mitt.

onsdag 16 november 2011

... Å nu är det jul igen!

Vi börjar det här juliga inlägget med ett litet paket från öl-tomten:





Det här är delen av paketet jag ska behålla själv och jag måste säga att jag längtar redan tills jag kommer hem ikväll! Fade to black är Vol 2, en smoked baltic porter, Good juju är ett herb/spice ale med ingefära. Resten av flaskorna talar nog för sig själva, och alla flaskorna tilltalar mig!


Men dagens inlägg är inte över än! Jag plockade ju på mig en del julöl som ni ser i förra inlägget. Dessa ska ju drickas, och recenseras. Men för att det inte ska bli en miljon julölsinlägg i hela ölbloggssverige så ska jag försöka att, som idag, ta med något annat intressant också. Jag tänker också använda mig av den tregradiga julölsskalan i fallande ordning: Hit - Mitt - Sh*t. De gånger jag känner att det behövs så kommer jag använda mig av + och - för att indikera vilket håll det drar åt.

Först ut av julölen för min del var den här:


Sigtuna Midvinterblot: Praktiskt taget ingen kolsyra alls vilket gjorde mig skeptisk och ledde till att jag knappt provade den. Tyckte också där fanns en något syrlig och skarp smak. Nä, munkänslan sabbade ölet för mig. Betyg: Sh*t



Vi försöker igen med:


Shipyard Longfellow winter ale: Ganska snäll i smaken. Maltig med en del mörk choklad, lite lätta rostade toner. Trevlig sötma och ganska jordigt maltig. Jag förväntade mig inte mycket av denna 35 kronors bomberflaska, men den var riktigt trevlig tyckte jag. Beskrivs som en hybrid av porter och scotch ale. Jag beskriver den som högst prisvärd och ger betyget: Mitt+

tisdag 15 november 2011

Nu är det jul igen!

... Kanske inte riktigt, men julölen är hur som helst komna! Jag är väldigt förtjust i julen, så några julölsrecensioner får ni stå ut med. Jag har några stycken undanlagda från förra julen så jag tänkte att jag ska jämföra de med årets upplagor och se vad som har hänt bland annat. Förhoppningsvis får jag tag på ett och annat lite ovanligare julöl också, den som lever får se. Här följer en bild på vad jag plockade på mig i första svängen, även om jag plockade på mig flera flaskor av några sorter.





Recension på någon av dessa lär ni se inom kort!



När jag var och handlade mina julöl så sneglade jag förresten lite efter Carnegie porter 2011, 2010 kom vid ungefär den här tiden i fjol och jag har tänkt ha en liten carnegie-provning så jag väntar ivrigt på årets utgåva. Carnegie portern är ett öl som ofta glöms bort bland alla häftiga lanseringar, vilket jag till viss del kan förstå, men jag tycker den är riktigt trevlig i sin enkelhet och ett helt utmärkt öl för lagringsexperiment. Inte minst för priset, sedan utvecklas den, i mitt tycke, väldigt positivt!

Jag frågade en ur personalen om han visste när årets flaskor skulle komma, så svarade han att han inte kunde säga säkert men att de bunkrar alltid upp med Carnegie porter runt jul då många köper den för att göra julmumma. Jag fick också berättat för mig att den i år skulle vara bryggd på ett nytt ställe och att enligt honom så var lagringspotentialen osäker. Vid snabb sökning hittade jag ingen information om detta.



Har ni information om det så får ni väldigt gärna höra av er till mig via kommentar eller mail!

måndag 14 november 2011

En bild säger mer än tusen ord.

En bild säger mer än tusen ord.




Jag känner mig dock tvungen att komplettera med några få ord. Ovan ser ni ett öl som, för mig, är något extra. Ett öl som är så bra att istället för att spara det till något speciellt, så gör man med detta vilken grå vardag som helst till en fest. Ett öl som är så bra att jag inte vill dricka det för ofta, för tänk så vänjer man sig? Ett öl som är så bra att jag inte vill betygsätta det.


Ett öl som snarare borde ses som en upplevelse än en förbrukningsvara.

torsdag 10 november 2011

Apis Póltorak Jadwiga

I den här tråden på Beerswedens forum, BSF, tar jag upp något jag är väldigt ny, och nyfiken på, mjöd! Det hela började med att jag läste om det hos Johan, och sedan hos Kristopher. Jag har efter det, för inte så länge sedan, nämnt att jag smakade detta mjöd hemma hos Kristopher, men för att uppmärksamma mjödet ytterligare så kände jag när jag korkade upp min egna flaska att jag ville ära denna underbara dryck med ett eget inlägg.

Här följer vad jag tyckte om Jadwigan, och har ni några tips på mjöd jag borde prova så får ni väldigt gärna kommentera antingen här eller på BSF. Johan har för övrigt provat Jadwigan mot imperial stouts i diverse sammanhang som kan vara trevlig läsning ifall ni blir intresserade.


Den härligt tjockflytande vätskan doftar underbart av honung, lite alkohol, bär och nästan lite parfymaktigt blommig (utan att det är något negativt).

Den är len som en mors smekning och täcker snabbt och lätt hela munnen med sin oerhörda fyllighet på ett härligt sirapsliknande vis. Direkt känner man lite trevlig bärighet och lite blommor och kryddighet. När man sedan sväljer är det honung av bästa sort tillsammans med förstärkt kryddighet som sedan tar över tillsammans med en behagligt värmande alkoholton till en långvarig eftersmak.

Detta fantastiska mjöd ger jag betyget 9,5/10. Egentligen skulle jag vilja ge det full pott när jag sitter här och värmer mig i soffan med det ruggiga vädret utanför och njuter helt och hållet av vad jag har i glaset, men med reservation för oerfarenhet så för det nöja sig med lite lägre.

onsdag 9 november 2011

Nils Oscar Coffe stout 2011

Nu är det dags att återknyta till SBWF och mötet med Nils Oscars bryggmästare, Patrick Holmqvist, igen!


Under SBWF smakade jag detta ölet för första gången. Tyvärr vore kanske synd att säga, men hur som helst så hade jag gärna provat den tidigare versionen. Mycket för att jag har hört mycket gott om den, men mest för att ha referenspunkt till den nya versionen... Hur som helst!

Patrick berättade att den här gången har man frångått det Rwandiska kaffe man tidigare använda sig av till fördel för ett nytt brasilianskt kaffe. Ett espressokaffe som tillsätts till vad som i grunden kallas en fyllig stout. Vi får berättat för oss, vilket även finns att läsa på etiketten, att till det här kaffet så låter man bönorna ligga med skalet på och torka i solen, vilket låter de väldigt söta och fruktiga tonerna som annars går förlorade följa med in i kaffet. Om jag inte minns fel rostar man dessutom sedan bönorna hela, med skalet på.

Hur som helst så ska den nya kaffesorten bidra med en väldigt trevlig och lätt fruktighet till en stil som annars kan vara väldigt hård samtidigt som den gör ölet väldigt fylligt utan att behöva ha en dubbelsiffrig alkoholhalt.


Nils Oscar Coffe stout 2011.

Svart som kaffe i glaset, fast med mer skum! Ett medelstort beige skum som sjunker ner till en liten beläggning över den kolsvarta vätskan.

Doftar kaffe, ett väldigt sött och fruktigt kaffe. Choklad och lite lätt av rostade toner. Väldigt, väldigt rund i doften. Den doftar av en väldigt bra maltbas med mycket chokladmalt. Påminner om ett flertal amerikanska chokladstouts i som runda doft. Det luktar helt enkelt väldigt trevligt!

Den är ganska lätt i kroppen, men fyllig i smaken. En lite ovanlig kombination kanske... Men väldigt fyllig smak för sina 6,4%, vilket Patrick förklarade för mig beror på bönorna och hur de har hanterats. En del chokladmalt i smaken, mycket kaffe som återigen är väldigt fruktigt och lätt och alltså inte de hårda espressotonerna som man ofta ser i kaffestouts. Eftersmaken hade gärna fått vara lite längre, speciellt efter som smaken i sig är så trevlig. Ett stort plus för den relativt låga alkoholhalten.

Jag undrar hur den här hade utvecklats med lite tid... Det får vi ta reda på! Betyget landar på 7,5/10!

tisdag 8 november 2011

Förändringar på gång!

Detta inlägg innehåller inte bara en recension, det innebär också en förändring av bloggen. Jag har den senaste tiden skrivit mindre och mindre, vilket beror på flera olika faktorer. Framförallt beror det på att jag har haft dåligt med tid, mycket jobb och varit krasslig till och från en längre period. Sedan så har jag även funderat lite över bloggandet då jag har känt att jag vill göra en liten förändring. Med detta inlägget börjar jag implementera de förändringar jag har tänkt mig.

Det första jag ändrar på, som jag också tänkt på längst, är betygsskalan. Sedan jag startade bloggen har det hänt väldigt mycket med mitt ölintresse. Det har gått rakt upp i raketfart, och tillsammans med förbättrade ekonomiska omständigheter innebär det att jag anser mig ha lärt mig oerhört mycket sedan dess. Mina referensramar är oerhört breddade och jag har lyckats få tag på öl som är få förunnade, något som dessutom utvecklat mitt smak- såväl som doftsinne.

Jag kan se tillbaka till många betyg och känna att de är lite off, vilket även påverkar mina nuvarande då jag tycker att ölet jag har i glaset förtjänar ett högre betyg än ett öl jag druckit tidigare och ändå vill jag ge ett betyg som är lägre än det jag tidigare satt. Preferenser och smak kommer alltid att förändras, men jag tycker mig nu kunna bedöma ett öl bra mycket rättvisare än förr.
Detta problemet frångår jag nu med att införa en 1-10 betygsskala, där jag tänker mig att 5 är okej och något jag kan tänka mig att dricka igen, och 1 är odrickbart. Jag ska också försöka skriva oftare med lite kortare inlägg även om sådant jag druckit utan anteckningsblocket i högsta hugg men fortfarande är anmärkningsvärt på ett eller annat sätt. Jag vill också släppa igenom lite mer av mig själv, vilket jag tror kommer bli lättare med en lite mer avslappnad approach.



Här kör vi hur som helst en första recension med den nya betygsskalan, så är bollen satt i rullning!

Boon Oude geuze (säsongen 2008-2009)



Det sprider sig en härlig doft av lambik direkt när korken lossnar, och när glaset sedan fylls upp så väller det ut ännu mer! Det var ett tag sedan jag drack suröl nu, och doften får mig att salivera redan innan jag för näsan mot glaset. Det här har jag nog längtat efter i mitt undermedvetna. Vätskan som fyller glaset är klar och har en ljus gyllengul ton med ett kritvitt skum.

Doften när man närmar sig glaset är riktigt trevlig. Det är en väldigt torr, jordig och syrlig doft med drag av grapefrukt. Den har inte de under(över?)tonerna som man ofta hittar i en lite exklusivare geuze, men det är klassiskt för stilen och jag är vid det här laget väldigt ivrig att prova!

Första smutten har inte alls den syra jag hade väntat mig. Ölet är väldigt jordigt och inte fullt så uppfriskande som mina favoriter för stilen. Grapefrukt tycker jag beskriver den syrliga ton som ölet trots allt besitter, och även den beska som sitter i ett tag i eftersmaken drar åt det hållet. Kolsyran upplever jag tyvärr som lite väl stor vilket påverkar munkänslan negativt. Det känns som att den egentligen har en, för stilen, stor kropp men kolsyran gör det mest till en väldigt skummande känsla. Alkoholhalten på 7%, vilket är högre än exempelvis Cantillon och 3 Fonteinen vars geuze jag föredrar, bidrar nog med den lite större kroppen och kolsyran kan eventuellt vara ett försök att lätta upp denna. Låter man ölet stå i glaset och småfräsa lite längre så förbättras det dock, men det är inte alltid man är villig att vänta på något gott. Eller?

Det är ett gott öl, ett bra öl och ett öl jag gärna dricker igen. Men det är lite som att köra moped, något jag uppskattar när jag är själv men ingenting jag berättar för mina kompisar om. Betyg 6,5/10.

lördag 29 oktober 2011

Ett trevligt paket, och en ännu trevligare kväll!

Igår var jag och min flickvän bjudna hem till Kristopher och hans tjej. Det blev en riktigt trevlig kväll med riktigt god mat, riktigt goda öl, och som vanligt väldigt trevligt sällskap! Men innan vi tog oss dit så hade jag ett ärende att uträtta direkt efter jobbet. Jag fick nämligen ett sms från Systembolaget som sa att min beställning hade anlänt.


Det jag hämtade ut var det här:



En låda av den riktigt trevliga Founders Imperial stout. På kartongen står det att den är paketerad 26 Januari 2011, trevligt att den inte är helt färsk! Dessutom har jänkarna en tendens att inte skriva ut buteljeringsdatum på sina öl, och ibland kan man ju vilja veta. Tyvärr tillåter inte ekonomin att jag behåller hela lådan själv... Men man säger ju att delad glädje är dubbel glädje! Eller vad säger ni, Kristopher och Balder? Utöver lådan så fick jag en flaska Mikkeller Beer geek breakfast BA Speyside edition. Jag har bourbon-versionen i källaren så tänkte jag att det kunde vara kul att prova de två tillsammans.



Hemma hos Kristopher så dracks det en hel del gott, han har skrivit om alla men jag tänkte lägga upp de bilder jag tyckte var bra, roliga eller bara värda att lägga upp tillsammans med en kort beskrivning.



Här har vi en bild på Eskilstuna ölkulturs Fristaden stolta imperial stout under upphällning bredvid Antons hembrygd. Imperial stout är min favoritstil bland öl, och folk frågar ibland vilka jag tycker bäst om och undrar varför jag inte säger några svenska. För att jag inte druckit någon bra, brukar jag svara. Nu har jag druckit två!



En bild på den riktigt roliga (och goda!) Stone Oaked arrogant bastard ale.



Kristopher bjöd på lite mjöd, något jag aldrig tidigare provat. Vilken wow-upplevelse! Det här var riktigt gott och jag tänkte direkt att det här ska jag beställa en flaska av!



Här är två bilder på, för min del, kvällens två favoriter!



Mikkeller & Three Floyds Ruggoop! Min första 'goop, men absolut inte min sista! Jag har under den senaste tiden blivit riktigt förtjust i öl med råg i, och ruggoopen förstärker förtjusningen!



Nörrebro Stevns CCC vintage 2009. På Köpenhamns ölfestival i våras drack jag Stevns CCC Merlot 2007 och blev tokförtjust, när jag såg denna flaskan på ölbutikken några veckor senare tvekade jag inte en sekund. Det är jag idag väldigt glad över! Saliverande sur utan att det går till överdrift och väldigt stor i smaken. Kanon!



Go'kväll!

söndag 23 oktober 2011

Lite österlen, lite SBWF, lite Nils Oscar och deras Barley wine.

Ute i stugan på österlen var det kallt och ruggigt, även om vädret var fint så är stugan för det mesta obebodd under höst och vinter så det läggs inga pengar på att hålla det varmare än vad som krävs där ute. Därför hade jag och min flickvän bestämt oss för att vi skulle äta någon form av gryta. Den skulle vara värmande, robust, höstig och smarrig. Valet föll då för kalops! Själv kunde jag inte hålla mig utan ville ha något värmande direkt. Då plockade jag fram en Nils Oscar Barley wine på värmande 10,4%. Den skulle minsann vara värmande och fin under matlagningen!

Innan vi drar igång med en recension så ska jag dock dra lite historia samt återknyta lite till SBWF, något jag kommer att göra lite nu i höst och vinter då jag känner att jag ändå har en del material jag inte använt än. Först ska ni såklart få se på en härlig bild!




Under Stockholm Beer and Whisky Festival fick jag tillsammans med Henning från Ölrådet chansen att träffa Patrick Holmqvist, bryggmästare på Nils Oscar. Vi pratade om, frågade om, och drack då såklart öl från Nils Oscar. Min favorit bland deras öl är deras Barley wine så med den i glaset passade jag på att fråga lite om det.


Patrick berättar att ölet började 1991 som en lyckad hembrygd, så pass lyckad att den vann guld i hembryggar-SM 1993. Fem år senare, 1998 började den bryggas som Nils Oscar Barley wine och även om den förändrats en del genom tiderna så är det numera ett 20 år gammalt recept i grunden.

För 2011 har man höjt alkoholhalten lite till 10,4% och man använder Fuggles humle istället för Chinook. Dessutom har man torrhumlat ölet mer i syfte att göra det bättre som ungt. Många hävdar ju att detta ölet ska man låta vila ett eller ett par år först innan man dricker det, men det vill man nu frångå. Jag själv drack den direkt när 2011an släpptes och tyckte att den var inte helt i balans. Tyvärr dröjde det ända till nu innan jag tog nästa flaska, men vad jag tyckte kan ni läsa här:




Utseende: Bärnstensfärgad vätska med ett vitt skum som snabbt fräser bort.

Doft: Mycket kola, karamell, toffee, mörk torkad frukt och lite lövig samt lite tobak.

Smak: Kola, toffee, lite vanilj, torkad frukt där torkad aprikos sticker ut, en mycket lätt humlebeska i avslutet som avtar och rundar av väldigt fint. En väldigt bra balans växer fram i ölet och den, för mig, lite för påtagliga humlen börjar lägga sig. Utöver det så finns det en del av Nils oscars hussmak och den är härligt högstig, lite lövig, tobakig och lite lätt värmande. Börjar som sagt bli väldigt komplex och står mycket bättre på egna på ben nu jämfört med färsk då jag gärna rundade av den tillsammans med en bit ost eller två.

I betyg ger jag detta ölet 4.3 av 5 möjliga. Mycket bättre än en färsk! Jag vill bara ha tag på fler! Det nuvarande receptet är verkligen kanon, speciellt nu när det fått vila sig i form lite, och jag tror det kommer bli ännu bättre ju mer tiden går. Som referenspunkter så upplever jag den som bättre än den flaska från 2010 som jag drack för ett par månader sedan, men inte fullt så bra som den från 2007 som jag fick prova på Oliver twist när vi var uppe i Stockholm för SBWF. Jag tror däremot helt klart att 2011an har potential att bli ännu bättre! Jag drack också en flaska av 2011an som jag beställde direkt när de släpptes ganska omgående efter att jag fick hem den och minns den som bra, om än lite väl påtagligt humlig. Minns att jag tyckte att den behövde vila till sig lite, men att den var riktigt bra redan som färsk.

Har också en bonusbild från trippen som är så härlig att jag måste dela med mig av den!

måndag 17 oktober 2011

Lökig öl?!

Det är inte ofta jag lägger upp nyheter, faktiskt aldrig tidigare. Och det här ölet bryggdes inför Lökfestivalen i maj på Hawaiianska ön Maui i maj, så detta räknas väl inte heller som en nyhet. Men det är något jag tvunget ville dela med mig av när jag fick höra om det!

Maui Brewing Co, förmodligen mest kända för sin CoCoNut PoTteR och för att de bara säljs i burk, har hur som helst lanserat ett öl med lök. Deras Onion Mild är bryggd med både grillad- och karamelliserad "Maui sweet onion". Denna lök är tydligen lite mildare men framförallt sötare än "vanlig" lök. Utöver det som finns att läsa på ratebeer har jag fått ett utlåtande i stil med: Det är som en väldigt trevlig, lätt, brown ale med en långdragen eftersmak av löken.

Det här skulle jag väldigt gärna prova, tyvärr blir det nog svårt dock. Men det är häftigt med udda öl tycker jag, så om ni något tips på udda öl som är mer lättillgängligt så hör gärna av er!



Jag har förresten varit ute på Österlen i stugan över helgen, då det saknas internet där ute blev det inga inlägg. Förhoppningsvis är jag lite piggare imorgon efter jobb än vad jag är nu och orkar redogöra lite för vad jag druckit och haft för mig.

torsdag 13 oktober 2011

Left hand Imperial stout + Nytt paket!

Jag börjar det här inlägget med att berätta att jag fått hem ännu ett paket från Cracked kettle. Den här gången gick det ännu snabbare och helt felfritt, jag hade paketet efter 3 arbetsdagar (Då fick jag ändå vänta en dag extra på avi från posten.) och allt var väl paketerat som vanligt. Även om det var ovanligt paketerat. Jag fick nämligen paketet i en ölback, som var fylld med frigolit och i sig väl packad i kartong utvändigt.


Ni som är lite mer insatta lär se/veta vilka de flesta av ölen är, men jag ville ändå skapa lite mystik så ni inte vet allt som kommer här på bloggen. Gissningar välkomnas ;)


Jag kan avslöja att alla Left hand flaskorna ni ser är ölet jag nu ska recensera.



Left hand Imperial stout!

Utseende: I glaset helt svart vätska med ett ganska stort beige skum som lämnar rester på glasets kant när det sjunker ner till ett litet täcke.

Doft: Jag har druckit detta ölet några gånger innan så jag vet ungefär vad jag har att göra med. Från början har jag haft ölet i kylen lite väl länge, och det doftar mer spritigt än det brukar med toner av mörk torkad frukt. Tydliga rostade toner med en hel del choklad. När det sedan värms upp och normaliseras så försvinner spritigheten nästan helt och den lite söta chokladiga doften med mycket rostade inslag infinner sig.

Smak: Ölet är väldigt lent med mycket rostade toner och choklad. En hel del beska faktiskt, ölet känns färskare än de gånger jag druckit den tidigare. Beskan är humlig och humlen har lite lätt medicinska och jordiga toner som jag inte är helt förtjust i. Dessa lägger sig dock mer i bakgrunden när ölet är varmare. För att förtydliga så är det inte överdrivet beskt eller humligt utan anledningen till att jag reagerar ganska starkt på det är att jag som sagt tidigare druckit ölet och inte upplevt dessa smaker. Ölet är väldigt, väldigt lent och täcker munnen väl. En kvalitet som ofta bjuds på då havre, som här, är inblandat i bryggningen. Eftersmaken är lång och len med lite, lite lakrits i avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 4,2 av 5 möjliga. Detta betyget ger jag just nu, men med några månader till på nacken hade jag gett högre. Den här flaskan känns ung och lite spretig jämfört med tidigare flaskor jag druckit. Misstolka mig inte, det är redan ett väldigt bra öl, men jag föredrar den här typen av imperial stouts när humlen har lagt sig lite och de är väldigt lena. Jag är inte förtjust i efterrätter, men i den här typen av öl vill jag ha fram den lena, ofta chokladiga dessertkänslan. Alkoholen jag nämnde i doften är förresten väl dold och jag längtar tills ölet lugnat ner sig lite.

söndag 9 oktober 2011

Efter SBWF: Hur var det egentligen?

Här sitter (ligger) jag denna söndag och lyssnar på lite lugn musik från soffan och minns tillbaka. Äntligen har jag både tid och hälsa nog att summera färdigt min upplevelse av Stockholm Beer and Whisky Festival. Många öl dracks och många tack, tips och hyllningar vore på sin plats. Men det är å andra sidan så väldigt många som har gått igenom mässan väldigt grundligt och bra så jag tänkte hänvisa till några med-bloggare längst ner i detta inlägget. Själv tänkte jag därmed recensera mässan i sig snarare än att skriva om alla goda öl jag drack och alla specifika montrar jag besökte, det finns så många som redan gjort detta. Nu till mässan!

Uppspelt som ett litet barn inför julafton gick man upp för trappan bort till en disk där vi fick fylla i våra pressbrickor. Något jag är oerhört tacksam för att ha fått möjlighet att göra, inte minst för alla fördelar det innebar men även för alla trevliga konversationer som startades mycket på grund av brickan.

Med brickan ifylld och glaset i näven letade vi ivrigt upp vår första monter att besöka. En skillnad under SBWF jämfört med den ölmässa jag tidigare besökt, Köpenhamns ölfestival, är att det finns en prislista i montrarna. I Köpenhamn har man ett polettsystem där ett smakprov kostar en polett och beroende på ölets exklusivitet får man antingen 5 eller 10 cl. Personligen tycker jag att polettsystemet är bättre än att man ska gå runt med en massa kontanter hela tiden, men det kräver förstås mycket av både utställare och arrangörer. Men i mina ögon, och de flesta andra jag pratade med, så vore det smidigare.

Det är egentligen det enda negativa jag har att säga om mässan, för i övrigt var det helt fantastiskt! Det var gott om sköljstationer, kort till ingen kö vid toaletterna som dessutom var fräscha, väl planerad utformning, riktigt bra och intressanta utställare och det som stack ut mest och för mig var viktigast: Oerhört bra stämning! Alla var glada, väldigt få var för glada, och överallt blev man mycket väl bemött. En riktigt bra mässa helt enkelt! Jag har redan bokat in nästa års mässa i kalendern.


Här följer länkar till några av de andra utmärkta bloggar som skrivit mer utförligt om mässan:

Kornmalt & Humlekottar

Ölrådet

Öl är gott, resor är kul

Ofiltrerat

Ölsvammel

Portersteken

Allt om öl

Är ni nyfikna på ännu mer så har de flesta av de jag länkat till även utmärkta blogrolls.



Sist men inte minst vill jag tacka arrangörer, utställare, Johan på Portersteken som anordnade en riktigt bra bloggträff, alla trevliga ölälskare jag träffade och alla jag missade. Vill helt enkelt tacka alla inblandade som möjliggjort denna underbara mässa!

Vi ses väl där 2012?

tisdag 4 oktober 2011

Mycket Brewdog just nu!

Ja, just nu är det massvis på gång med Brewdog. Deras Rip tide, en imperial stout på 8%, släpptes i lördags på systembolaget som nyhet och kommer finnas kvar i sortimentet i minst ett år framöver. Den ska jag recensera lite längre fram i det här inlägget.

Ytterligare en nyhet för Brewdog på systembolaget är att fr.o.m idag så kan man beställa och köpa deras imperial stout Tokyo* på 18,2% styckvis istället för i paket om 6st som man tidigare var tvungen att beställa. Även detta ska jag utnyttja, jag hade tidigare bara provat Tokyo men inte Tokyo* som alltså är starkare och enligt vad jag har hört mycket bättre. Vanliga Tokyo upplevde jag som på tok för söt och inte tillräckligt intressant.

Det jag dock ser fram emot mest är att imorgon så ska jag åka upp till Helsingborg för att på Gastro gå på Brewdogs beermakers dinner dit James Watt lär ha med sig spännande öl för provning och häftiga kombinationer med mat. Detta blir första gången jag besöker något liknande och jag ser verkligen fram emot detta och har stora förhoppningar på vilka öl som kommer att serveras.



En hel del på gång som sagt, och här följer den utlovade recensionen av Brewdog Rip tide:

Utseende: En, i glaset, kolsvart vätska med ett ganska stort ljusbrunt skum som ovanligt (oväntat?) fort börjar bubbla ner till ett mindre täcke över vätskan innan det försvinner nästan helt.

Doft: En ganska ren ton av rostad malt är det första som slår mig. När jag går vidare så finner jag en svag ton av alkohol, vilket är lite oväntat med ett öl på (för stilen) relativt låga 8%, som går ihop med en lite lätt söt ton av mörk torkad frukt. Även choklad kryper sig på och man får vibbar från ett mörkt choklad med torkad frukt tillsammans med rostad malt och faktiskt lätta soyatoner.

Smak: Ölet är medelfylligt och kolsyran relativt livlig för stilen med små, utan att vara stickiga, bubblor. Mycket rostade toner och mycket choklad är det första. Den torkade frukten finns där även i smaken och bryter tillsammans med lite maltig sötma av det rostade ganska bra. Det finns också kaffe och lite lakritstoner i smaken och där är något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Eftersmaken är hur som helst väldigt trevlig med en medelstor bitterhet och kaffetoner som sitter i ganska länge. Nu när jag tycker mig ha summerat det mesta sitter jag och spekulerar och funderar över det där jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror bestämt att det är lite syra, jag tycker det påminner om smaken av sura körsbär vilket känns annorlunda och gör tillsammans med den relativt höga kolsyran gör ölet väldigt drickbart.

I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det här är ett bra öl som jag gillar mer än vad jag hade väntat mig. Det är som jag säger väldigt drickbart för att vara en imperial stout utan att vara tunn och/eller tråkig. Jag är glad att det kommer finnas på hyllorna ett tag nu för det här är ett öl jag kommer dricka en hel del av. För 28kr så är det mycket stout för pengarna!

Misströsta inte ni som ser fram emot rapporten från Stockholmsresan. Det kommer. Jag lyckades sjuka ner mig lite under vistelsen och har knappt hunnit komma till rätta sedan jag kom hem. Med tanke på allt det finns att behandla ville jag därför inte stressa fram ett inlägg och dessutom tyckte jag att det var lämplig timing att posta ett Brewdog-betonat inlägg först.

torsdag 29 september 2011

Stockholm Beer and Whisky Festival!

Nu sitter jag här en onsdagskväll med en Mikkeller Spontancassis i glaset. Men det är inte ölet det här inlägget handlar om. Om inlägget hade handlat om Spontancassis så hade jag förmodligen beskrivit hur aromen är bärigt fruktig med bra syra, lite stall och tydlig ton av svartvinbär. Jag hade kanske lagt upp en bild på ölet i glaset också.


Men nu handlar det här inlägget om något annat, om än väldigt liknande. När du läser detta är jag antingen på väg till, eller redan på Stockholm Beer and Whisky Festival (förkortas fr.o.m. nu med SBWF). I år firar SBWF 20 år och förväntas knäcka alla tidigare rekord, så att säga att jag ser fram emot evenemanget vore en otroligt stor underdrift.

Att det sedan är mitt första besök, det väger in en hel del det med. Utställare så som Oliver twist, Brill & Co, Cask Sweden, Elixir wine, Galatea, Monks Café, TWC dryckesutbildning, Wicked wine och de flesta svenska bryggerier tillsammans med många, många fler, (Och då nämner jag bara ölmontrarna!) bidrar också till hur mycket jag ser fram emot mässan.


Alla dessa faktorer gör det lätt att förstå varför jag inte fokuserar på att beskriva den underbart lätta och bäriga smaken och det intensivt sura, torra, avslutet efter den tydliga svartvinbärstonen. Så istället för att sätta ett betyg på 4,2 fortsätter jag nu berätta lite om mässan.

Jag kommer vara där torsdagen den 29:e, alltså mässans första dag, men jag stannar i Stockholm tills på söndag. Det är med andra ord möjligt att det blir en andra sväng, för inte lär man hinna med att prova allt på en dag! Det är dessutom inte alls omöjligt att jag kommer besöka lite av Stockholms ölhak, så håll koll på bloggen i veckan för här kommer det hända saker!

Jag har med mig både block, penna och laptop men jag är osäker på hur det kommer bli med tillgång till internet (och tid...) så i värsta fall får ni vänta till på söndag... Men den som väntar på något gott...!

tisdag 27 september 2011

Resten av supersöndagen!

I söndags kom som sagt Kristopher över och vi drack Black tokyo horizon, dock får vi inte glömma de andra ölen vi drack... Nåja, den ena kan vi gärna glömma. Founders cherry Cerise fick möta vasken tyvärr, förmodligen defekt.




Men ett riktigt trevligt öl fick vi i oss som uppvärmning inför den kommande monsterstouten;
Lost Abbey Framboise de Amorosa


Utseende: Avloppsbrun vätska med smutsvitt skum som lämnar massor med rester på glaset när det sjunker undan.

Doft: Härligt med syra! Sura hallon och lite körsbär sticker ut, men den är allmänt fruktig och har lätta ektoner.

Smak: Initialt är det inte så torrt och syrligt som doften antytt, men i avslutet skrynklas tungan ordentligt av en härlig syra. Ölet är ganska kryddigt och har lite runda vaniljtoner och ekfat, vilket känns annorlunda bland suröl. Det är lite udda och komplext med massvis av smaker som kombineras till ett riktigt bra öl. Bärigt, fruktigt med hallon i centrum.

I betyg ger jag ölet 4.3 av 5 möjliga. För att citera mig själv så smakar det verkligen som ett suröl med hallon snarare än ett surt hallonöl. Med det menar jag att det har ett tillräckligt smakspektrum redan utan hallonen och bärigheten men tillsammans med dessa blir det ett intressant och mycket bra öl!

En riktigt trevlig söndag med ett kass, ett super och ett helt fantastiskt öl där de två sistnämnda slätade över den första helt och hållet. Det är dock synd i efterhand på Cerise då allt jag tidigare har druckit från Founders varit himmelskt, jag får nästan ta och ge den en andra chans!

måndag 26 september 2011

Mikkeller Abel

På läsarnas begäran (även mitt stout-sug kan ha haft att göra med det...) kommer här en recension av Mikkellers ganska nya öl Abel. Ölet är en imperial stout på 11.5% och mycket mer än så vet jag inte. Etiketten tycker jag är hur cool som helst och Mikkeller har gjort flera av mina favoriter bland imperial stouts. Den är dessutom bryggd hos De Molen som även de har många högt uppe på listan, så jag ser verkligen fram emot att dricka den!

Utseende: Nattsvart vätska med ett stort fluffigt skum som håller sig kvar väldigt länge. Ser riktigt mustig ut! För övrigt så syns det inte på bilden men inuti flaskan bildades även där ett lika fluffigt skum, ca 3cm högt, efter att ha hällt upp glaset. Den var dock helt lugn när jag knäppte av kapsylen. Man undrar dock hur det blir med allt detta skum om man lagrar en flaska...

Doft: Mestadels rostade toner med kaffe. Även mörk choklad och lakrits samsas med lätt träiga och brända toner. Lätt vinös doft och jag tycker mig även hitta lite tjära. Dags att smaka!

Smak: Ganska söt och vinös med tjära och ganska hårda rostade toner som balanseras upp bra av den maltiga sötman. Den finns en ganska lätt beska som banar vägen för en långvarig eftersmak med rostade toner, lätt rökighet och tjära. Alkoholhalten finns där i kroppen och bidrar till vinösiteten men är annars väl dold trots 11,5%.

I betyg ger jag detta ölet 4.6 av 5 möjliga. Det är ett ganska sött öl, sötare än vad jag brukar tycka om, men i klassisk mikkeller-manér så finns det väldigt mycket andra smaker som bryter av sötman. Det är fylligt och kroppen och kolsyran är svag. Lent och fint vilket inte minst beror på den ganska stora sötman, men ändå med en hel del bett i det rostade och lite rökiga/tjäriga. Ett fantastiskt bra öl som det ska bli spännande att se hur smakerna utvecklas efter att min andra flaska har fått vila i källaren.

söndag 25 september 2011

Black Tokyo* Horizon

Idag blev det av, kapsylen lossnade från flaskan vars innehåll är ett samarbete mellan giganterna: Brewdog, Mikkeller och Nøgne Ø. Ölet är framtaget med lika delar inspiration från bryggeriernas jätte-stouts: Tokyo*, Black och Dark Horizon och resultatet är ett monster till imperial stout på 17.2%. Ända sedan ryktena om detta ölet har jag varit helt till mig och längtat efter att få lägga vantarna på det. Kristopher var omtänksam nog att erbjuda sig köpa hem några öl till mig från Ølbutikken förra veckan och fick då med sig en flaska av denna. Sådan generositet och omtanke belönas, därför delar vi såklart på flaskan på min balkong denna finfina dag.





Utseende: Som om någon har kokat sockerlag fast med soja istället för vatten och sedan reducerat ner det något. Fantastiskt täckande sirapig och för tankarna oavkortat åt motorolja. Det är ett mycket litet skum som snabbt fräser fram och lika snabbt försvinner till några enstaka bubblor igen.

Doft: Hårt rostade toner, soja, det är vinöst, det bjuds på kaffe och den mörkaste tänkbara chokladen. Det är en överväldigande komplexitet i doften och i kombination med hur spänd jag varit sedan länge kan jag inte hålla mig längre. Jag måste få smaka den nu!

Smak: Till att börja med så är det ett ganska sött öl. Det är en vinös sötma med ett lite syrligt avslut. Ölet är ganska tjärigt och rökigt, på det lenaste tänkbara sättet. Det finns mörk choklad, mörkrostat kaffe och en lite värmande alkoholtouch. Alla dessa hårda smaker rundas av och slätas ut av en otroligt bra och stor maltsötma. Det finns även lite soya och lätt nötiga/jordiga drag. Jag har smuttat på ölet från och till nu under en väldigt lång tid och jag hittar fortfarande nya nyanser, en beundransvärd komplexitet. Det finns ingen kolsyra alls och den otroliga komplexitet och smakbalans ölet besitter gör den till en sann heldagsupplevelse.

I betyg ger jag detta ölet 5 av 5 möjliga. Det här är helt fantastiskt. Man skulle kunna ge den 4.999 och hävda att den skulle kunna vinna lite på lagring, då lär den vara annorlunda men inte nödvändigtvis bättre. Kanske lika bra, men annorlunda. Det kvittar... För den dracks nu och den är otroligt bra! Ett varningens finger skall dock räckas upp för de som förväntar sig en riktig käftsmäll för smaklökarna. Det är ett väldigt lent och snällt öl som bjuder på otroligt stora och komplexa smaker, men jag tror att man lätt kan förvänta sig att den är aggresivare. Black tokyo* horizon är snarare en lugn och sensuell upplevelse, en jag lär minnas länge framöver!

fredag 23 september 2011

Avery IPA

Då var det äntligen dags för mig att ta första smutten på ett öl som vi redan i slutet på Juli försökte få tag på via ett samköp. Nu är snart september slut och jag har inte ens hämtat mina flaskor... Som tur är fick jag låna en av Kristopher så ikväll blir det IPA, gruyère och SBWF planering!

Ölet är alltså en IPA från colorado-baserade Avery. Det håller 6.5% alkoholhalt och är, i amerikansk anda, bryggt på 4 sorters "C humle"; Columbus, Chinook, Cascade och Centennial. Utöver det så pryds ölet av en riktigt snygg etikett i form av en världskarta med havsrutten mellan Indien och Storbritannien dragen i röd färg på den svart/vita bakgrunden. Just denna rutt är anledningen till stilens namn, India pale ale, ty det var en utvecklad humligare form av pale alen som användes vid handel med Indien.

Utseende: Riktigt vacker gul/orange färg med ett finfint vitt skum och en doft som sprids direkt när kapsylen lossnar. Det här ölet får det att vattnas i munnen på mig bara av utseendet!

Doft: En härligt blommig humledoft träffar en! Det finns även citrusig humledoft och man känner en påtaglig maltig sötma. Den luktar välbalanserad, jag gillar när det finns utrymme även för malten i IPAs.

Smak: Det här ölet önskar jag att alla som gillar IPA får prova! Smaken är precis så som doften antytt. Den är blommig, lätt citrusig och med en bra karamellig sötma av malten som också ger den en väldigt väl avvägd kropp. Den bär upp humlen perfekt i mitt tycke, låter humlen vara stjärna men kikar in i smakspektret lagom mycket precis innan det härligt torra humlebeska avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är verkligen en kanon för mig, och även om jag måste erkänna att jag på senaste tiden blivit mer och mer för IPAs så är det här ett väldigt bra öl som är väl värt ett riktigt högt betyg. Gillar du IPA i amerikansk stil så bör du prova Avery IPA. Gillar du inte IPA i amerikansk stil så är det mycket möjligt att Avery IPA kommer konvertera dig.

torsdag 22 september 2011

Snabbinlägg om vad som komma skall.

Idag var jag på besök hos Kristopher en snabb sväng innan jobbet för att hämta upp lite godsaker som han varit så snäll och plockat på sig till mig när han var i köpehamn igår. Har ont om tid nu så jag går rakt på sak; här är bilden!


Som den med tränat öga säkert ser så är det: Mikkellers Spontancassis, Grassroots/Cigar citys Niether, Brewdog/Mikkeller/Nögne Ös Black tokyo* horizon, De Molens Juleöl & Kerstbier och två flaskor av Mikkellers Abel.
Stort tack Kristopher!


Jag ville egentligen mest ge er en liten tjuvtitt på vad som komma skall här på bloggen, och ge er möjlighet att önska fram vad ni hade velat läsa recension på först!




Jag vill också passa på att rekommendera ett svenskt Oktoberfest/märzen öl i Gotlands Red october. Tyvärr försvann min recension men bilden är kvar och jag lämnar er med det korta omdömet: Mycket prisvärd öl, speciellt till maten.

onsdag 21 september 2011

Sigtuna Höstporter

I det här inlägget fattar jag mig något kort trots att jag känt att jag vill lägga ner lite mer tid och arbete på mina inlägg den sista tiden, (vilket kanske märkts?) men det har sin förklaring i smakbeskrivningen. Jag har i alla fall hoppat tillbaka till öl som är aktuella på systembolaget, vilket jag hoppas kan vara intressant. Även om min senaste öl var ett underbart avbräck som helt klart var värt det...

Utseende: Mörkbrun vätska med beige skum som sakta sjunker ner till ett litet nästan täckande lock. Ölet ser nästan svart ut i glaset och skummet lämnar rester efter sig när det sjunker ner.

Doft: Kaffe, rostade toner, lite lakrits, lite rökta charkuterier. Det finns även lite söta toner med choklad.

Smak: Även här har vi kaffe, mörk choklad, lakrits, nötter och rökiga toner samt viss beska i avslutet. Jag tänker faktiskt stoppa där och säga som såhär: Gillar ni porter och stout så försök undvara de 25 kronor en 50cl flaska kostar och kila ner på bolaget, för det är den verkligen värd!

I betyg ger jag detta ölet 3,8 av5 möjliga. Det är sagt redan, riktigt prisvärt öl som levererar mer än vad jag hade förväntat mig. Man hör ofta att "den här hade jag köpt igen", men i det här fallet kommer jag redan imorgon att ha köpt fler! Det är inte en fantastisk svindyr sorts kaffe i den, det innehåller ingen lyxchoklad, det är inte bryggt på månen... Men det är en riktigt bra balans i smakerna och med ett (framförallt för priset) riktigt smaskigt höstigt resultat. Jag gillar också väldigt mycket att alkoholhalten är på återhållsamma 5,5% vilket gör den mer mångsidig och till ett bra alternativ om man inte, som jag, har sovmorgon till 14-tiden...

tisdag 20 september 2011

Nøgne Ø Red Horizon

Idag frångår jag spåret med öl som fortfarande finns tillgängliga på systembolaget, det har blivit dags att prova ett öl jag ruvat på länge. Nøgne Ø Red Horizon har jag haft gömd länge och idag kändes helt enkelt rätt. Jag hade stött på den i ytterligare ett inlägg hos Anton och vädret kändes rätt för något alkoholstarkt och värmande. Flaskan är åtminstone köpt på systembolaget, så jag frångår inte mitt spår helt och hållet!

Ölet beskrivs som en American strong ale på 17% och är bryggd med Sake-jäst, närmare bestämt japanska Masumi Sakes No.7 jäst. Efter råd från Masumis bryggmästare har ölet låtit jäsas väldigt långsamt och vid låg temperatur för att framhäva jästens fruktiga karaktär. Ett norskt öl på 17% i amerikansk stil bryggt på japansk jäst, inga konstigheter. Förutom bryggeriets God jul så har jag bara provat olika imperial stouts, såväl deras egna som de t.ex. mikkeller låtit brygga där, men samtliga har imponerat på mig. Så pass att jag klassar Nøgne Ø som en av mina absoluta favoritbryggerier. Dessutom gillade jag deras Dark horizon 3 ed. där Dark horizon är en systerserie till Red horizon, så utan att veta vad jag kan vänta mig så tror jag väldigt mycket på det här ölet redan!

Utseende: Vackert bärnstensfärgad vätska med mycket lite skum som snabbt försvinner, föga förvånande med tanke på den höga alkoholhalten. Det är inte mycket mer att säga än att det ser trevligt ut.

Doft: Stor, söt, humligt fruktig doft med bl.a. apelsin. I sötman hittar man spår av honung såväl som kandrat socker. Det finns även lite skarp alkohol i doften, men sötman och fruktigheten slätar över det väldigt bra.

Smak: Ölet är lent och först ganska sött, efter det kommer en viss beska och ett härligt värmande alkoholigt avslut. Det är en honungsliknande sötma, även här med spår av apelsin. Lite som en kopp apelsinte med massvis av honung i. Det är dock inte endimensionell sötma utan den är väldigt komplex och det finns andra smaker såsom kanderat socker. Det är i övrigt ganska lätta spår av humlen med en liten beska och allmän fruktighet vilket funkar bra tillsammans med sötman. Avslutet är som sagt alkoholigt och ölet värmer verkligen hela vägen ner, och även i magen när det landat. Däremot är alkoholen inte alls så påtaglig som man kanske förväntar sig av ett öl på 17% utan det är väl dolt i de andra smakerna även om den helt klart finns där. Man får lite barley wine vibbar.

I betyg ger jag detta ölet 4,5 av 5 möjliga. En mycket speciell öl som är väldigt "out there" utan att det känns att den är udda för sakens skull. Många udda öl funkar inte riktigt, men Red horizon känns helt rätt! Den är för övrigt riktigt god tillsammans med en bit ost, i mitt fall en extralagrad gruyere, som slätar över alkoholen lite i avslutet och gör den ännu mer drickbar. Det är ett riktigt smuttöl och jag är verkligen glad att jag sparade den till en lite ruskig dag och inte gav mig på den i sommarhettan. Väldigt, väldigt trevlig och mycket prisvärd trots att man fick slanta upp rätt bra för en flaska. Så har man dessutom den fina plåtburken kvar!

måndag 19 september 2011

Mohawk Rye lager

Jag tar och fortsätter på mitt spår med att recensera öl som fortfarande är tillgängliga. Idag tror jag dessutom att det ska kunna intressera även de som är lite nya på det här med öl och inte riktigt vant sig vid de lite mer extrema ölen ännu, men ändå vill prova något nytt!

Ölet i glaset är Mohawk Rye lager. Den beskrivs som en halvmörk lager med nästan 20% råg. Att använda sig av råg är ganska ovanligt vilket gör att ölet sticker ut lite och fångar intresse även hos de inbitna öldrickarna som ofta annars går förbi en lager utan att tänka två gånger. Åsikterna om det här ölet går isär, många hyllar det medan nästan lika många hävdar att det kunde lika gärna ha varit vilken industrilager som helst i glaset. Meningsskiljaktigheterna i kombination med rågen fick i alla fall mig att för en gångs skull lägga ner en lager i korgen, nu återstår det att se om den platsade där.

Utseende: Ganska standard för en lager med ett relativt väl tilltaget vitt skum, men färgen har en lite intressantare brandgul ton. Ölet beskrivs på flaskan som en halvmörk lager, det stämmer väldigt bra med verkligheten. Ju mer jag tittar och tänker efter så tycker jag att det ser ganska trevligt ut, lite höstigt orange!

Doft: Lätta citrustoner, lite källare, knäckebröd men annars ganska standard för en lager. Den skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från mängden och det är en ganska svag doft vilket gör det svårt att urskilja allt. Det brukar även vara ett tecken på att smaken inte är så stor, tyvärr.

Smak: Den smakar mer än den luktar, om det sedan beror på en trött näsa eller om ölet är så, det får ni själva märka. Det är ganska mycket sötma (utan att ölet är sött), lite smörig, en hel del knäckebröd (tänk wasa husman), lite lätt citrus i humlen som bidrar med en mycket mild örtig beska. Det är lätt i kroppen och har låg kolsyrehalt som mest märks som lite stickighet i avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 3,5 av 5 möjliga. Detta är ett öl jag gärna hade druckit till höstig husmanskost. Jag är positivt överraskad och gillar det mycket mer än vad jag hade väntat mig, faktum är att jag hoppade över ölet två gånger innan jag nu fick för mig att köpa hem en flaska att prova. Det ångrar jag inte! Jag tror att detta kan vara ett utmärkt öl för någon som mest druckit blaskiga lagers och inte riktigt fastnat för varken humliga IPAs eller stora imperial stouts. En bra inkörsport helt enkelt, och något man som ölnörd kan ha på middag med familj/vänner som inte är sålda på öl för att slippa känna sig snobbig med sin "specialare" när alla andra dricker industrilager. Kul även för den ölintresserade att se vad råg har att bjuda på, som ju inte är så vanligt.

söndag 18 september 2011

Cigar city Maduro brown ale

Det talas ganska mycket om Cigar city i ölkretsarna just nu, så jag tänkte att jag ska ta och recensera ett av deras öl som fortfarande går att få tag på hos systembolaget. Jag har tidigare druckit deras Jai alai som släpptes samtidigt som Maduron men tyvärr var jag inte jätteimponerad. Tyvärr är det nog inte ölets fel utan den hade antagligen bara fått stå för länge, vilket gjorde den lite tråkig då det är en IPA som i många fall bör drickas färsk. Även om jag måste säga att i vissa fall utvecklas även IPAs och framförallt DIPAs till en helt annan öl som ofta även den är väldigt trevlig. För ett tag sedan drack jag en Great divide Hercules DIPA som bara hade några månader kvar innan bäst-före datumet och den var helt suverän.

Nog om det, åter till Maduron. Den beskrivs av Cigar city själva som en "Nothern English-style brown ale with some American affectations". Alkoholhalten ligger på 5,5% vilket är något högre än vanligt för engelska brown ales och den är bryggd med havre vilket bland annat bidrar till en len och lite fylligare kropp. Med tanke på flaskans storlek, 75cl, och att jag dricker den ensam så blev jag ganska glad när jag sökte på hemsidan och såg att den är på "bara" 5,5% jämfört med säg Nøgne Ø Imperial brown ale som jag drack senast med sina 7,5%. Anledningen att jag sökte var att det står faktiskt inte specificerat på flaskan, vilket är ganska vanligt på amerikanska öl, men jag trodde det var obligatoriskt på systembolaget... Nåväl, nu är det dags att prova!


Utseende: Mörkbrun vätska som i glaset ser nästan svart ut. Ett härligt krämigt skum som sakta sjunker ner och lämnar ganska mycket rester på glasets kant, på ett väldigt inbjudande sätt.

Doft: Doften är chokladig, nötig och har rostade toner tillsammans med havre, lätt kryddighet och lätta toner av humle.

Smak: Det första som sticker ut är att den är förvånansvärt smakrik för sina 5,5%. Lätt beska i eftersmaken, som även är lite tallig och citrusig. Havren finns helt klart där i smaken och så även lite kryddor som jag dock inte lyckas identifiera. Den känns också väldigt len, om än något tunn, och kolsyrningen funkar väldigt bra med kroppen. Lite mer duns vore önskvärt för min del, men det hör väl inte direkt stilen (eller alkoholhalten) till. Annars är det, för stilen ganska, typiska smaker med nötighet, rostade toner och choklad. Den är väldigt lättdrucken utan att på något sätt vara tråkig. Faktiskt så pass att man känner att den tyvärr tar slut för snabbt.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Ölet är väldigt välsmakande och med lite roligare smaker än vad stilen brown ale ofta bjuder på. Den låga alkoholhalten är på både gott och ont, den kunde gärna ha varit fylligare samtidigt som man ibland uppskattar drickbarheten mer. Det finns ju dessutom andra öl att ta när man vill ha något fylligt, men ska man ha något lite lättare som ändå bjuder på en smakupplevelse så är Maduro ett väldigt bra öl att duka fram! Det finns dessutom relativt många flaskor kvar för den som är sugen på att prova!

lördag 17 september 2011

Just nu!

Just nu sitter jag med Kristpher hemma hos mig och dricker öl, snackar skit, genomlider en brutal matkoma och har det allmänt gott. Detta inlägget kommer uppdateras kontinuerligt så fort lusten faller på med antingen text och/eller bilder. Stay tuned! Skål!


Southern tier Gemini


Diskussionerna kring detta öl stannar inte vid hur bra vi tycker detta ölet är, även om det är bra nog att prata om ganska länge om, utan vi pratar egentligen mest om hur Southern tier utvecklas till ett av våra favoritbryggerier. Mer och mer för varje öl vi dricker. De håller väldigt hög standard och är nästan oväntat lättillgängliga. De finns ofta både på fat och flaska på välsorterade pubar och har man möjlighet att besöka Köpenhamn så är det nästan svårt att komma hem utan en flaska.

__________________________________________________________________

Mikkeller Beer hop breakfast. 21:00

Kristopher: Luktar fimpe.
Den togs dumt nog direkt ur kylen tyvärr. Gripen älskar den, precis som hela beer geek serien, speciellt när temperaturen stigit. Ha gärna en bit mild kittost till hands, det är vi överens om att det funkar väldigt bra! Gripen tycker för övrigt bättre om denna än den vanliga Beer geek breakfast, som han drack (igen) häromdagen.

__________________________________________________________________

TEQUILA!!! 21:30



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

________________________________________________________________

Jolly Pumpkin Bam Biere 22:00

Några öl senare sitter vi i soffan och är allmänt otrevliga. Speciellt mot varann.

Men Bam Biere gillar vi. Allt det bästa i flera sorters belgisk öl kombinerat i denna saison. Skumbanan, koriander, jäst, sex och äpple. Gott.


____________________________________________________________

TEQUILA!!! 22:30



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

___________________________________________________________

Southern Tier Jah-Va 23:00

Ja.. Fantastisk öl. Kanske bästa Southern Tier jag har druckit, säger Gripen. Jag tyckte att Mokah var bättre, säger Kristopher. Lik förbannat en bra jävla öl!


________________________________________________________________

Amager Dicentra Cuccularia 00:00

En suris mitt i natten. Nu är vi tre. Ölen luktar och smakar som fredag eftermiddag, men ser ut som söndag morgon. Inte så sur och jävlig som förväntat, men ändå en schysst bärs.
Gripen: Jag som trodde att Amager borde hålla sig till stouts.
Krisopher njuter.

__________________________________________________________________

TEQUILA!!! 00:20



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

_______________________________________________________________

Goose Island Bourbon County Vanilla Stout 2010 00:45

Fedt taggade intar vi kvällens sista öl! Monsterstouten från Goose Island som det talas så mycket om. Vanilj, kaffe, sex, choklad, allt!
Gripen är mållös.
Kristopher är väldigt nöjd med kvällen.


Vi säger god natt och tack för oss!