På läsarnas begäran (även mitt stout-sug kan ha haft att göra med det...) kommer här en recension av Mikkellers ganska nya öl Abel. Ölet är en imperial stout på 11.5% och mycket mer än så vet jag inte. Etiketten tycker jag är hur cool som helst och Mikkeller har gjort flera av mina favoriter bland imperial stouts. Den är dessutom bryggd hos De Molen som även de har många högt uppe på listan, så jag ser verkligen fram emot att dricka den!
Utseende: Nattsvart vätska med ett stort fluffigt skum som håller sig kvar väldigt länge. Ser riktigt mustig ut! För övrigt så syns det inte på bilden men inuti flaskan bildades även där ett lika fluffigt skum, ca 3cm högt, efter att ha hällt upp glaset. Den var dock helt lugn när jag knäppte av kapsylen. Man undrar dock hur det blir med allt detta skum om man lagrar en flaska...
Doft: Mestadels rostade toner med kaffe. Även mörk choklad och lakrits samsas med lätt träiga och brända toner. Lätt vinös doft och jag tycker mig även hitta lite tjära. Dags att smaka!
Smak: Ganska söt och vinös med tjära och ganska hårda rostade toner som balanseras upp bra av den maltiga sötman. Den finns en ganska lätt beska som banar vägen för en långvarig eftersmak med rostade toner, lätt rökighet och tjära. Alkoholhalten finns där i kroppen och bidrar till vinösiteten men är annars väl dold trots 11,5%.
I betyg ger jag detta ölet 4.6 av 5 möjliga. Det är ett ganska sött öl, sötare än vad jag brukar tycka om, men i klassisk mikkeller-manér så finns det väldigt mycket andra smaker som bryter av sötman. Det är fylligt och kroppen och kolsyran är svag. Lent och fint vilket inte minst beror på den ganska stora sötman, men ändå med en hel del bett i det rostade och lite rökiga/tjäriga. Ett fantastiskt bra öl som det ska bli spännande att se hur smakerna utvecklas efter att min andra flaska har fått vila i källaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar