Dugges ½ idjit!

Jag och Kristopher var i Göteborg för ett tag sedan, som ni kanske läst på hans blogg. På vägen upp stannade vi till på Systembolaget i Askim och plockade på oss några öl från Dugges. Johannas bästa bitter och ½ idjit! var vad de hade inne. Bittern blev det ingen recension på, men ack så trevlig den är om man gillar stilen! Nu ska ni i alla fall få läsa vad som tycktes om ½ Idjiten!


Det är ett nästan svart, mörkbrunt, öl som bygger upp ett ganska trevligt beige skum som tyvärr försvinner ganska fort. Ungefär vad man förväntar sig av en (imperial) porter, trevligt utseende som alltid.

Doften är ännu trevligare! Mycket rostade toner, mycket kaffe och choklad. Det är inte bara hårda, toner utan det finns viss sötma i doften också som väger upp de tunga rostade tonerna och gör helheten till en riktigt bra doft!

I munnen så är det första man märker att kolsyrehalten är relativt låg. Den är heller inte så fyllig i kroppen vilket i kombination med den låga kolsyran ger ett väldigt lätt intryck. Smakerna i sig är däremot relativt tunga, mycket kaffe och en del choklad är i centrum. En lätt sälta finns också på slutet tycker jag och efter att ha läst på flaskan så kan jag hålla med om att saltlakrits beskriver den bäst. Ganska tunga smaker med andra ord, men den lite (för) tunna kroppen gör ölet ganska lätt.

En trevlig, lite lättare version av en imperial porter som passar bra då man inte vill bli helt uppslukad av stora smaker. Ett gott öl men ingenting jag kommer dricka då jag ska unna mig något extra, men med det sagt så är det ett utmärkt sätt att testa den kommande funktionen med styckvis beställning. Det är fortfarande ett bra och prisvärt öl som är kul att prova. Jag sätter betyget 6.5/10.

Lagunitas Little sumpin' wild ale

Här kommer en nästan bortglömd recension på mitt andra öl från Lagunitas. Hop stoopid överraskade positivt så förväntningarna är ganska höga, vi får se om denna också överraskar!


I glaset är ölet orangeaktigt kopparfärgad med små fina bubblor som bygger upp ett tjockt fint skum som tyvärr försvinner nästan helt efter ett litet tag. Väldigt fin i glaset!

När jag luktar på ölet rycker det till i smilgroparna - det här var inte vad jag hade väntat mig! Jag är positivt överraskad! Den är lite humligare än väntat, även om det inte är någon stark humledoft. Det är fruktigt och inte alls olikt ett veteöl till viss del, men samtidigt med väldigt mycket annat. Jag tycker mig hitta de sötaste möjliga mandarinerna, lite lätt "funkiga" lambik-drag, belgojäst och... Jag får faktiskt summera det med: En riktigt ovanlig doft, som verkligen funkar!

I smaken drar den åt ytterligare ett håll... Från det lättdruckna törstsläckar-utseendet till den väldigt färgglada doften och nu ett öl med övervägande belgodrag och ganska spritigt avslut... Det hade jag inte väntat mig! Det är som delar av doften antytt: belgojäst, fruktighet som dras åt mandarinhållet, ganska stor beska ett ganska spritigt avslut. När man läser "Wild ale" så drar i alla fall mina tankar iväg åt det sura hållet, men det här är ett sött öl utan någon märkbar syra. Ett helt galet öl som jag rekommenderar att ni delar med någon, inte minst för att undvika att bli helt förbluffad i din ensamhet men den är också ganska tungdrucken. Mer lagom att smutta på än att sitta själv med en bomber...

Just ja, ett betyg på detta "svåra" öl... Det blir svårt! Men jag bestämmer mig till slut för att ge 6/10. Det är ett häftigt, otroligt kul och bitvis gott öl. MEN, det blir på något sätt för mycket. Jag frågar mig själv om jag skulle vilja dricka ölet igen, och svarar för mig själv att det kommer jag nog inte vilja göra. Med det sagt så tycker jag fortfarande absolut att det är väl värt att testa och med en prislapp på ca 60kr för en bomber så är jag väldigt nöjd med att jag köpte den. Om jag hade ändrat på något så hade jag öppnat den tillsammans med en eller fler andra ölintresserade istället.

Rogue Morimoto black obi soba ale

Dags för ännu ett öl jag fick med mig hem från Köpenhamn. Ett öl jag inte hade en aning om vad det är för stil, hur det smakar eller vad jag ska förvänta mig av det. Det jag visste var att Rogue har bryggt ölet, och därifrån har jag druckit en del godis innan, samt att Masaharu Morimoto har varit inblandad. Som anhängare av (bland annat) Iron chef där han är en av mina favoritkockar så var jag helt enkelt tvungen att testa ett öl han varit inblandad i.

Ölet är klart men mörkt kastanjefärgat, så mörkt att utan direkt ljus upplevs det som svart. Skummet är beige och sjunker sakta ner med mycket rester på glaset.

Doften är väldigt söt med mycket toffee och lite vanilj med en lätt citrusig humleton.

Smaken är riktigt intressant, den är inte så söt som doften antytt, då doften är nästan sötsliskig. Maltig smak med ganska mycket nötter, en del karamell och en välkommen kontrasterande lätt citruston från humlen. Ölet är bättre än jag egentligen hade hoppats på och även om smakerna inte är så stora och/eller pang på så tycker jag att den är riktigt trevlig! Jag tror dessutom att den kunde vara ännu bättre till mat.

Flaskan, den tidigare totala ovetskapen och den trevliga smaken gör att ölet förtjänar betyget 6.5/10. Till mat hade den nog hoppat upp på 7. Ett stabilt öl som var riktigt kul att ha provat!

Founders porter + vad jag fick med mig hem från Köpenhamn.

Tyvärr så försvann mina ordentliga anteckningar från Founders porter, men bilden finns kvar och det är ett öl jag länge kommer ha i minnet.

Jag beskrev det här ölet som en viskning. Det är diskret och inga smaker sticker ut eller drar uppmärksamhet till sig, men den som fokuserar kommer bli rikligt belönad av en hemlighet många ser förbi.

I en tid dominerad av Imperial: stout, porter och en massa experimentella brygder smaksatta med allt från lakrits till snus så är det här en "vanlig" porter. En porter med diskreta, men ack så väl avvägda, smaker och så len munkänsla att den otvivelaktigen förtjänar det skyhöga betyg den har på ratebeer. Och jämfört med vad jag tidigare har druckit kan jag heller inte göra annat än att hålla med om att den verkligen platsar i toppen, även om den just blivit petad från förstaplatsen.

Har ni inte druckit den tidigare, så gör det! Har ni druckit den tidigare så känner ni förmodligen, precis som jag, att det är dags för en till! Glaset ni ser på bilden fick jag för övrigt i julklapp från Ölbutikken!



Nu till resten av ölen jag fick med mig hem:

Det ni ser (eller inte) på bilden är, från vänster:
Mikkeller Spontanredcurrant (Till en provning), Rogue Shakespear stout, Mikkeller (åt Kihosk) Saison sally, Beer valley Black flag IS, Jolly pumpkin Maracaibo especial, Shorts Imperial carob stout, Mikkeller Mielcke & Hurtigkarl, Lagunitas Little sumpin' wild ale, Cantillon Vigneronne, Anchorage Love buzz saison, Mikkeller Texas ranger BA och slutligen: Jester king/Mikkeller Drink'in the sunbelt.

Det blev några ytterligare några få, bl.a. Jolly pumpkin Weizen bam som var riktigt kul, och riktigt god! Är det något ni är nyfikna på att läsa om så lägg en kommentar!

Gott nytt år! Firas bäst med god ny öl!

Ja, det har varit mycket under helgerna. Ni känner säkert igen er i det. Även ett datorhaveri har hunnits med, för att bortförklara mig ytterligare... Nåväl, nu ska jag hur som helst göra comeback med ett öl jag införskaffade under mitt besök i Köpenhamn under mellandagarna. Ett inlägg med nästa recension och bild på resten jag köpte dyker även upp snart.

Men först ut så är det min första öl från ett Amerikanskt bryggeri, Lagunitas, som jag har hört blandat om. Men när jag såg priset på detta öl i förhållande till storlek på flaska, hur ovanligt det är (jag har iaf inte sett det tidigare), och framförallt betyget på ratebeer så var jag tvungen att slå till. Med det sagt så är förväntningarna trots allt inte så höga, men vi kör igång direkt!



Utseendemässigt så har vi ett öl med orangeaktig färg med ett passande offwhite skum som bygger en stadig krona som klänger sig fast ett bra tag och lämnar gott om rester efter sig.

Den doftar mycket och med glaset på bordet kan jag härifrån känna den fruktiga och lätta doften med aprikos, tropiska frukter och trevlig blommighet. Massor med humle helt enkelt. Begraver man näsan ytterligare i glaset så hittar man även en mycket trevlig maltsötma och kan tydligare utskilja citrustonerna med framförallt grapefrukt.

När det kommer till smaken är det en väldigt uppfriskande humlighet med väldigt stor fruktighet. Den är blommig med grapefrukt och med lätt oljig munkänsla. Tillsammans med trevliga karamelltoner från malten och en rätt så rivig, men väl uppvägd, beska så är det en riktigt, riktigt trevlig upplevelse. Avslutet är ganska kort vilket i kombination med den riktigt goda smaken och alkoholhalten på 8% gör det här till, vad jag tror är, ett riktigt underbart (farligt) öl på sommaren.

Men visst fasen är det underbart att unna sig en såhär god DIPA även mitt i den så kallade vintern. Tummen upp för mitt första öl från Lagunitas! Jag var orolig, men de levererade verkligen och betyget får bli 8,5/10.