Det här tycker jag är ett riktigt bra julöl. Tror ni mig inte så får ni köpa en flaska till åt mig. Det är mycket rostade toner, och det tycker jag om. Jag kommer nog att stoppa undan ett par flaskor av denna till nästa jul också, tror den kan bli ännu bättre på det! Betyget: Hit!
onsdag 23 november 2011
Good juju och God jul!
Det här tycker jag är ett riktigt bra julöl. Tror ni mig inte så får ni köpa en flaska till åt mig. Det är mycket rostade toner, och det tycker jag om. Jag kommer nog att stoppa undan ett par flaskor av denna till nästa jul också, tror den kan bli ännu bättre på det! Betyget: Hit!
måndag 21 november 2011
GODA minnen!
Det där sista är något man ibland kan fundera över. T.ex. har jag, och säkert många av mina läsare, hur många gånger som helst skippat ett riktigt kanonöl till fördel för att testa något nytt. Det är ju trots allt på så vis man för första gången kom i kontakt med kanonölet, tänk så är detta ännu bättre? Så tänker jag konstant när jag testar något nytt: "Tänk så är denna bättre". Det är väl lite det som är tjusningen, vetskapen om att man mycket väl kan få en ny favorit varje gång man höjer glaset mot munnen.
lördag 19 november 2011
... Å nu är det jul igen! (Igen!)...
Här är godsakerna jag fick med mig därifrån. Amager Secret santa är för övrigt lagrad på granbarr och ekträ som ni kanske ser på bilden... Inga konstigheter där...? Jag vill tipsa alla mina läsare om privatimport via TWC dryckesutbildning som gick på totalt en vecka från lagd förfrågan till flaskor på bordet, dessutom är både priserna och utbuder anmärkningsvärt bra!
Abita Christmas ale: Trevlig och humlig doft, som tyvärr inte är riktigt lika bra i smaken. Humlen finns där tillsammans med en del kryddighet, men det är lite för tunn kropp. Humlen behöver balanseras upp något, dessutom är den inte speciellt julig tycker jag. Det senaste gör betygssättandet väldigt svårt, men den betyget Mitt- är jag nog tvungen att sätta med tanke på det. Men jag får säga det att hade jag fått det här ölet till någon lite kryddigare maträtt utan att veta att det var ett julöl så tror jag att jag hade satt bra mycket bättre betyg än så!
Då kör vi första belgaren!
Gouden caroulus Christmas: Riktigt, riktigt trevlig med lakrits, kanderat socker, torkad frukt och en bra alkoholbalans med värmande effekt utan att bli för spritig i förhållande till den i övrigt söta smaken. Tappar väldigt mycket på att serveras kall, men efter att den värmts upp så är betyget: Hit ingenting man behöver fundera på två gånger!
Sist ut i dagens inlägg hamnar den här:
Mohawk Snowblind: Luktar som en Amerikansk Pale Ale, färskt humlig. Smakar också rätt likt en APA, fast med lite större och lenare kropp och lite mer alkoholtoner än vad man är van vid. Annars är smaken färskt humlig med en ganska stor beska. Inte speciellt julig, inte speciellt spännande och jag har inte speciellt mycket mer att säga än betyget: Mitt.
onsdag 16 november 2011
... Å nu är det jul igen!
Det här är delen av paketet jag ska behålla själv och jag måste säga att jag längtar redan tills jag kommer hem ikväll! Fade to black är Vol 2, en smoked baltic porter, Good juju är ett herb/spice ale med ingefära. Resten av flaskorna talar nog för sig själva, och alla flaskorna tilltalar mig!
Sigtuna Midvinterblot: Praktiskt taget ingen kolsyra alls vilket gjorde mig skeptisk och ledde till att jag knappt provade den. Tyckte också där fanns en något syrlig och skarp smak. Nä, munkänslan sabbade ölet för mig. Betyg: Sh*t
Shipyard Longfellow winter ale: Ganska snäll i smaken. Maltig med en del mörk choklad, lite lätta rostade toner. Trevlig sötma och ganska jordigt maltig. Jag förväntade mig inte mycket av denna 35 kronors bomberflaska, men den var riktigt trevlig tyckte jag. Beskrivs som en hybrid av porter och scotch ale. Jag beskriver den som högst prisvärd och ger betyget: Mitt+
tisdag 15 november 2011
Nu är det jul igen!
Recension på någon av dessa lär ni se inom kort!
Jag frågade en ur personalen om han visste när årets flaskor skulle komma, så svarade han att han inte kunde säga säkert men att de bunkrar alltid upp med Carnegie porter runt jul då många köper den för att göra julmumma. Jag fick också berättat för mig att den i år skulle vara bryggd på ett nytt ställe och att enligt honom så var lagringspotentialen osäker. Vid snabb sökning hittade jag ingen information om detta.
Har ni information om det så får ni väldigt gärna höra av er till mig via kommentar eller mail!
måndag 14 november 2011
En bild säger mer än tusen ord.
Ett öl som snarare borde ses som en upplevelse än en förbrukningsvara.
torsdag 10 november 2011
Apis Póltorak Jadwiga
Här följer vad jag tyckte om Jadwigan, och har ni några tips på mjöd jag borde prova så får ni väldigt gärna kommentera antingen här eller på BSF. Johan har för övrigt provat Jadwigan mot imperial stouts i diverse sammanhang som kan vara trevlig läsning ifall ni blir intresserade.
Den härligt tjockflytande vätskan doftar underbart av honung, lite alkohol, bär och nästan lite parfymaktigt blommig (utan att det är något negativt).
Den är len som en mors smekning och täcker snabbt och lätt hela munnen med sin oerhörda fyllighet på ett härligt sirapsliknande vis. Direkt känner man lite trevlig bärighet och lite blommor och kryddighet. När man sedan sväljer är det honung av bästa sort tillsammans med förstärkt kryddighet som sedan tar över tillsammans med en behagligt värmande alkoholton till en långvarig eftersmak.
Detta fantastiska mjöd ger jag betyget 9,5/10. Egentligen skulle jag vilja ge det full pott när jag sitter här och värmer mig i soffan med det ruggiga vädret utanför och njuter helt och hållet av vad jag har i glaset, men med reservation för oerfarenhet så för det nöja sig med lite lägre.
onsdag 9 november 2011
Nils Oscar Coffe stout 2011
Under SBWF smakade jag detta ölet för första gången. Tyvärr vore kanske synd att säga, men hur som helst så hade jag gärna provat den tidigare versionen. Mycket för att jag har hört mycket gott om den, men mest för att ha referenspunkt till den nya versionen... Hur som helst!
Patrick berättade att den här gången har man frångått det Rwandiska kaffe man tidigare använda sig av till fördel för ett nytt brasilianskt kaffe. Ett espressokaffe som tillsätts till vad som i grunden kallas en fyllig stout. Vi får berättat för oss, vilket även finns att läsa på etiketten, att till det här kaffet så låter man bönorna ligga med skalet på och torka i solen, vilket låter de väldigt söta och fruktiga tonerna som annars går förlorade följa med in i kaffet. Om jag inte minns fel rostar man dessutom sedan bönorna hela, med skalet på.
Hur som helst så ska den nya kaffesorten bidra med en väldigt trevlig och lätt fruktighet till en stil som annars kan vara väldigt hård samtidigt som den gör ölet väldigt fylligt utan att behöva ha en dubbelsiffrig alkoholhalt.
Svart som kaffe i glaset, fast med mer skum! Ett medelstort beige skum som sjunker ner till en liten beläggning över den kolsvarta vätskan.
Doftar kaffe, ett väldigt sött och fruktigt kaffe. Choklad och lite lätt av rostade toner. Väldigt, väldigt rund i doften. Den doftar av en väldigt bra maltbas med mycket chokladmalt. Påminner om ett flertal amerikanska chokladstouts i som runda doft. Det luktar helt enkelt väldigt trevligt!
Den är ganska lätt i kroppen, men fyllig i smaken. En lite ovanlig kombination kanske... Men väldigt fyllig smak för sina 6,4%, vilket Patrick förklarade för mig beror på bönorna och hur de har hanterats. En del chokladmalt i smaken, mycket kaffe som återigen är väldigt fruktigt och lätt och alltså inte de hårda espressotonerna som man ofta ser i kaffestouts. Eftersmaken hade gärna fått vara lite längre, speciellt efter som smaken i sig är så trevlig. Ett stort plus för den relativt låga alkoholhalten.
Jag undrar hur den här hade utvecklats med lite tid... Det får vi ta reda på! Betyget landar på 7,5/10!
tisdag 8 november 2011
Förändringar på gång!
Det första jag ändrar på, som jag också tänkt på längst, är betygsskalan. Sedan jag startade bloggen har det hänt väldigt mycket med mitt ölintresse. Det har gått rakt upp i raketfart, och tillsammans med förbättrade ekonomiska omständigheter innebär det att jag anser mig ha lärt mig oerhört mycket sedan dess. Mina referensramar är oerhört breddade och jag har lyckats få tag på öl som är få förunnade, något som dessutom utvecklat mitt smak- såväl som doftsinne.
Jag kan se tillbaka till många betyg och känna att de är lite off, vilket även påverkar mina nuvarande då jag tycker att ölet jag har i glaset förtjänar ett högre betyg än ett öl jag druckit tidigare och ändå vill jag ge ett betyg som är lägre än det jag tidigare satt. Preferenser och smak kommer alltid att förändras, men jag tycker mig nu kunna bedöma ett öl bra mycket rättvisare än förr.
Detta problemet frångår jag nu med att införa en 1-10 betygsskala, där jag tänker mig att 5 är okej och något jag kan tänka mig att dricka igen, och 1 är odrickbart. Jag ska också försöka skriva oftare med lite kortare inlägg även om sådant jag druckit utan anteckningsblocket i högsta hugg men fortfarande är anmärkningsvärt på ett eller annat sätt. Jag vill också släppa igenom lite mer av mig själv, vilket jag tror kommer bli lättare med en lite mer avslappnad approach.
Här kör vi hur som helst en första recension med den nya betygsskalan, så är bollen satt i rullning!
Det sprider sig en härlig doft av lambik direkt när korken lossnar, och när glaset sedan fylls upp så väller det ut ännu mer! Det var ett tag sedan jag drack suröl nu, och doften får mig att salivera redan innan jag för näsan mot glaset. Det här har jag nog längtat efter i mitt undermedvetna. Vätskan som fyller glaset är klar och har en ljus gyllengul ton med ett kritvitt skum.
Doften när man närmar sig glaset är riktigt trevlig. Det är en väldigt torr, jordig och syrlig doft med drag av grapefrukt. Den har inte de under(över?)tonerna som man ofta hittar i en lite exklusivare geuze, men det är klassiskt för stilen och jag är vid det här laget väldigt ivrig att prova!
Första smutten har inte alls den syra jag hade väntat mig. Ölet är väldigt jordigt och inte fullt så uppfriskande som mina favoriter för stilen. Grapefrukt tycker jag beskriver den syrliga ton som ölet trots allt besitter, och även den beska som sitter i ett tag i eftersmaken drar åt det hållet. Kolsyran upplever jag tyvärr som lite väl stor vilket påverkar munkänslan negativt. Det känns som att den egentligen har en, för stilen, stor kropp men kolsyran gör det mest till en väldigt skummande känsla. Alkoholhalten på 7%, vilket är högre än exempelvis Cantillon och 3 Fonteinen vars geuze jag föredrar, bidrar nog med den lite större kroppen och kolsyran kan eventuellt vara ett försök att lätta upp denna. Låter man ölet stå i glaset och småfräsa lite längre så förbättras det dock, men det är inte alltid man är villig att vänta på något gott. Eller?
Det är ett gott öl, ett bra öl och ett öl jag gärna dricker igen. Men det är lite som att köra moped, något jag uppskattar när jag är själv men ingenting jag berättar för mina kompisar om. Betyg 6,5/10.