S:t Eriks Rauköl

Söndag kväll och regnet öser ner utanför fönstret. Det känns rätt med ett lite höstigare öl, men jag vill inte ha något tung för jag ska upp och jobba imorgon. Då har Jessica Heidrich ett bra alternativ till mig i S:t eriks Rauköl. Det var över ett år sedan jag drack rököl och då var det inget som riktigt fastnade. Men mycket har hänt sedan dess med mitt öldrickande såväl som min smak, är själv nyfiken på vad jag kommer tycka! Dessutom får jag börja igen med genomgången av alla de ölen jag plockade på mig i det senaste släppet på systembolaget efter ett kort uppehåll pga att jag varit bortrest med jobbet. Kul med svenskt också!

Utseende: Det är en klar kopparfärgad vätska med vitt skum i lätt orange toner som pryder ölet innan det kollapsar nästan helt utan att lämna några direkta rester efter sig.

Doft: Rökigt, träigt, chark, aska och en lätt sötma. Den för mina tankar oavkortat till ett av mina favoritpålägg (till de få gångerna jag äter mackor): basturökt skinka.

Smak: Den ovan nämnda sötman är här glömd, men de övriga dofterna återfinns rätt mycket i smaken. Det är en lätt men ändå distinkt beska som också smygit sig på som en trevlig överraskning. Jag tycker mig ana lite apelsin i bakgrunden, dock utan sötman. För mig så är den lite lätt i kroppen och kanske även lite väl torr. Jag tror att med lite större kropp och/eller framförallt lite mer sötma så hade detta blivit ett, för mig, klockrent alternativ till de dagar då man vill ha något lite lättare som ändå är intressant.

I betyg ger jag detta ölet 3,7 av 5 möjliga. Jag tror absolut att jag kommer köpa den igen och dricka en annan höstig dag då jag inte är sugen på något för tungt. Ett utmärkt höstöl!