Mycket Brewdog just nu!

Ja, just nu är det massvis på gång med Brewdog. Deras Rip tide, en imperial stout på 8%, släpptes i lördags på systembolaget som nyhet och kommer finnas kvar i sortimentet i minst ett år framöver. Den ska jag recensera lite längre fram i det här inlägget.

Ytterligare en nyhet för Brewdog på systembolaget är att fr.o.m idag så kan man beställa och köpa deras imperial stout Tokyo* på 18,2% styckvis istället för i paket om 6st som man tidigare var tvungen att beställa. Även detta ska jag utnyttja, jag hade tidigare bara provat Tokyo men inte Tokyo* som alltså är starkare och enligt vad jag har hört mycket bättre. Vanliga Tokyo upplevde jag som på tok för söt och inte tillräckligt intressant.

Det jag dock ser fram emot mest är att imorgon så ska jag åka upp till Helsingborg för att på Gastro gå på Brewdogs beermakers dinner dit James Watt lär ha med sig spännande öl för provning och häftiga kombinationer med mat. Detta blir första gången jag besöker något liknande och jag ser verkligen fram emot detta och har stora förhoppningar på vilka öl som kommer att serveras.



En hel del på gång som sagt, och här följer den utlovade recensionen av Brewdog Rip tide:

Utseende: En, i glaset, kolsvart vätska med ett ganska stort ljusbrunt skum som ovanligt (oväntat?) fort börjar bubbla ner till ett mindre täcke över vätskan innan det försvinner nästan helt.

Doft: En ganska ren ton av rostad malt är det första som slår mig. När jag går vidare så finner jag en svag ton av alkohol, vilket är lite oväntat med ett öl på (för stilen) relativt låga 8%, som går ihop med en lite lätt söt ton av mörk torkad frukt. Även choklad kryper sig på och man får vibbar från ett mörkt choklad med torkad frukt tillsammans med rostad malt och faktiskt lätta soyatoner.

Smak: Ölet är medelfylligt och kolsyran relativt livlig för stilen med små, utan att vara stickiga, bubblor. Mycket rostade toner och mycket choklad är det första. Den torkade frukten finns där även i smaken och bryter tillsammans med lite maltig sötma av det rostade ganska bra. Det finns också kaffe och lite lakritstoner i smaken och där är något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Eftersmaken är hur som helst väldigt trevlig med en medelstor bitterhet och kaffetoner som sitter i ganska länge. Nu när jag tycker mig ha summerat det mesta sitter jag och spekulerar och funderar över det där jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror bestämt att det är lite syra, jag tycker det påminner om smaken av sura körsbär vilket känns annorlunda och gör tillsammans med den relativt höga kolsyran gör ölet väldigt drickbart.

I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det här är ett bra öl som jag gillar mer än vad jag hade väntat mig. Det är som jag säger väldigt drickbart för att vara en imperial stout utan att vara tunn och/eller tråkig. Jag är glad att det kommer finnas på hyllorna ett tag nu för det här är ett öl jag kommer dricka en hel del av. För 28kr så är det mycket stout för pengarna!

Misströsta inte ni som ser fram emot rapporten från Stockholmsresan. Det kommer. Jag lyckades sjuka ner mig lite under vistelsen och har knappt hunnit komma till rätta sedan jag kom hem. Med tanke på allt det finns att behandla ville jag därför inte stressa fram ett inlägg och dessutom tyckte jag att det var lämplig timing att posta ett Brewdog-betonat inlägg först.