Trött på ointressant lager!

Idag kom jag som sagt hem från semestern, men den är inte slut förrän jag börjar igen på måndag. Därför ska jag ta tillfället i akt att dricka något lite mer spännande än de blott läskande ting jag räddat mig själv från överhettning med. Jag har inte packat upp så någon semestersummering blir det inte ikväll. Däremot en recension på en aktuell (nåja, från det senaste släppet...) öl på systembolaget. Hornbeers The fundamental blackhorn. Förälskad i stouts som jag är så kunde jag inte låta bli denna danska imperial stout på 11%. Det klingar väldigt fint, dansk imperial stout på 11%... För tankarna till på M... Men nu är det som sagt Hornbeer som gäller. Låt oss se om detta, mitt andra, öl imponerar mer på mig än deras "Summer" gjorde...

Utseende: Nattsvart vätska med ett tjockt och härligt ljusbrunt skum som fluffigt byggs upp och täcker vätskan. När skummet lagt sig lite konstaterar jag att det verkar nästan lite fattigt med kolsyra.

Doft: Påtagligt humliga och rostade toner är det första som slår mig. Lätt chokladigt med lite kaffe men framförallt lakrits och en ganska stor vinösitet får jag sedan fram. Det är en komplex doft som förstärker känslan av att jag inte har en aning om vad jag ska vänta mig av den här ölen. Det enda öl jag provat tidigare från Hornbeer var ingen hit... Vi får se!

Smak: Oj vad många intryck! Träiga toner, vinöst och lite lätt rökigt. En hel del humle som bidrar till en ganska stor beska, men även lite blommiga och jordiga toner. Lakrits och lätta toner av kaffe finns också med på listan. Ibland alla dessa smaker finns en ganska stor sötma som ligger lite dold i de andra stora smakerna. Lakritsen blir allt mer påtaglig eftersom och drar då även åt saltlakritshållet ännu mer.

I betyg ger jag detta ölet 3,6 av 5 möjliga. Det känns på något vis som att det fattas något som binder ihop alla dessa smakerna. För mig är det lite spretigt, och trots en alkoholhalt på 11% är det inte riktig så fylligt som jag gärna hade haft en såhär smakrik stout. Kanske är det så att man skulle ha glömt bort flaskan i källaren och låtit vinösiteten och sötman komma fram ytterligare. Jag tror även att den hade vunnit på att humlen dragits tillbaka lite, så även beskan. Hur som helst så är det en väldigt häftig smakupplevelse och jag tycker absolut att den var värd de 60 kronorna som halvlitersflaskan kostar. Dessutom gör smakrikheten att den utmärkt att dela på två, så kan man dessutom spinna vidare på alla smaker där finns att hitta.

Ingen favorit för mig alltså, men onekligen en väl behövd kontrast till de ointressanta lager jag bälgat i mig i en hel vecka!