Frälst, av frälsning?

Igår började min långhelg och jag funderade länge och väl på vad jag skulle ha för öl att fira detta med. Jag har haft denna flaskan i kylen ett tag och haft lite svårt för att klämma in den så att säga, flaskan är stor och ölet är dessutom på 9% så det är inget man vill bälga i sig en vanlig vardag. Nu var det dags, ölet är:
Avery Salvation - En amerikansk version av en Belgian strong ale. Spännande!

Utseende: Ljust gyllengul vätska med ett mycket finbubbligt vitt skum som lägger sig ganska snabbt, men lämnar rester på glaset. I vätskan syns även små fina bubblor, det här ser väldigt inbjudande och faktiskt läskande ut.

Doft: Även doften är mycket fräsch. Det är en jästig doft med sötma och stor fruktighet. Det finns även inslag av någon sorts kryddighet, inget jag riktigt kan sätta fingret på dock.

Smak: Även här är det mycket uppfriskande, de smaker som doften antytt om finns här, detta är fräscht, fruktigt och lite lätt kryddigt. Ett läskande öl då? Nä, inte som ni tror! Ölet har alla dessa lätta kvaliteter vilket gör många törstsläckare just till bra törstsläckare men här är den parad med en härlig komplexitet vilket för mig är ganska fascinerande. Likt många andra öl i belgisk stil så finns påtaglig alkohol i avslutet som har en värmande effekt vilket bidrar väldigt mycket till komplexiteten och tillsammans med den lite jästiga smaken blir det riktigt bra!

I betyg ger jag detta ölet 3,9 av 5 möjliga. Detta är inte alls min stil, inte på något sätt. Jag föredrar, som ni lär ha märkt, stora och fylliga stouts. Jag är inte så van vid detta, och jag kan inte så mycket, det som fascinerar mig är hur något kan vara såhär lätt men ändå så tungt. Jag märker direkt att jag är för ung för att bete mig som en gammal inbiten gubbe som håller vid sitt. Tack Avery!