Ett otrevligt samarbete...

... Det kan man nog kalla "Bitch please". Namnet är inte speciellt trevligt, och faktum är att de flesta recensioner eller kommentarer om ölet jag har läst är inte heller så trevliga. Jag tycker hur som helst att det ska bli mycket intressant att prova denna otrevliga samarbetsbrygd mellan Skottska Brewdog och Amerikanska Three Floyds. För att skriva av flaskan så är det ett barrel aged Scottish barley wine. Lagrat på 8 månader i gamla Jura whiskyfat och bryggd med bland annat Laphroaigmalt och har haft short bread, fudge och spunnet socker tillsatt vid bryggningen. Det här lär med andra ord vara ett lite annorlunda öl. Om inte annat så har jag fått mig ett gott skratt och lär ha lite rundare fötter när 33cl flaskan på 11,5% är slut. Det här ska bli spännande!


Utseende: Det är en mörkbrun vätska som träffar glaset, faktiskt slående lik just den bruna nyansen flaskan har, och bygger upp en härligt beige skum som sakta men osäkert sjunker.

Doft: Efter småsniffar redan vid kapsylöppningen så har jag inte tålamod nog att låta kronan kollapsa utan tar snabbt fatt i glaset och luktar. Och jag blir direkt förvånad. Det här luktade inte lika starkt som jag väntade mig, och framförallt inte så brutalt som jag väntat mig. Förväntningarna kanske har blivit förvrängda av de ofta ganska kritiska ord jag stött på här och var. Det här luktar komplext maltigt med mycket brända toner, söta karamelliga toner och en hel del rök, ek och lite vanilj. Riktigt trevlig doft!

Smak: Skummet har fortfarande inte lagt sig, nu har det faktiskt gått ganska lång tid men knappt en millimeter tjockt skum täcker vätskan och det ligger betydligt mer längs kanterna på glaset. Vackert, om du frågar mig. Det vattnas i munnen! Där... Oj! Verkligen oväntad smak utifrån doften, nu förstår jag vad alla pratat om... Det är väldigt, väldigt mycket rökt malt i smaken. Det påminner på ett sätt om vad jag kan tänka mig kolsyrat vatten utblandat med laphroaig hade smakat... Det lät negativt, jag är inte negativ till ölet. Det är en ganska så fyllig vätska och det fylliga intrycket förstärks av en kolsyrningen och de lätta, runda bubblorna. Smaken är som sagt väldigt rökig, med en whiskyliknande alkoholtouch och en ganska intressant maltighet i förgrunden av den överväldigande rökigheten i eftersmaken. Det är en karamellig maltighet med lätt vaniljtouch och mörk torkad frukt. Den ligger dock i ett ganska kort smakspann om man ser på hela ölet, men jag kan tänka mig att den kommer träda fram mer om man låter sin flaska vila ett tag i källaren. (Vilket jag tänker göra med de två flaskorna jag har kvar.)

I betyg ger jag detta ölet 3,9 av 5 möjliga. Egentligen skulle jag kunna ge ett högre betyg, men det är lite för endimensionell smak (nu). Jag tycker rökigheten tar över lite väl, även om jag gillar den smaken så krävs det nog lite till för att jag ska ge högre betyg. Men jag gillar det här skarpt! Faktum är att jag hade nästan velat höja betyget lite när jag tänker efter. Vad förväntar man sig egentligen av ett öl med namnet: "Bitch please"? Inte något såhär trevligt!