torsdag 7 juli 2011

Amager Hr. Frederiksen

Igår var det äntligen dags att prova Hr. Frederiksen från Amager bryghus. Jag har förälskat mig i, och skrivit ett flertal gånger om, Hr Frederiksen veasel brunch och när jag besökt köpenhamn har jag försökt att få tag i denna del av blandningen. Det blev andra gången gilt och sedan dess har jag väntat på ett bra tillfälle att korka upp. Det blev övertid på jobb och jag tyckte att jag var värd en belöning... Resten kan ni läsa nedan!

Utseende: Ölet är svart och får ett riktigt tjockt, om än inte så värst stort, lager med skum som sakta sjunker undan och lämnar väldigt mycket rester på sidan av glaset. Ölet ser riktigt mustigt och gott ut!

Doft: Man känner direkt att det är ett stort öl man har att göra med. Det är rostade toner, choklad, kaffe, malt och mörk frukt. Det är en blandning mellan sött och rostat som resulterar vi väldigt stor, fyllig och komplex doft.

Smak: Vilken smakexplosion! Det är ett ganska sött och vinöst öl med mörk frukt, mycket komplexa maltsmaker som möts upp av rostad malt, espressokaffe och choklad och avslutas med ett härligt avslut med en lätt alkoholtouch och lite jordig humlesmak. Ölet är väldigt lent som bryts av bra med avslutet. Det är som sagt ett ganska sött öl med malten i tydlig fokus, de rostade tonerna skär inte riktigt igenom så som de brukar utan finns där mest i slutet egentligen och ligger kvar länge i eftersmaken. Därför passar det väldigt bra med lite jordig humle och skarp alkohol som skär igenom sötman lite innan en härligt rostad eftersmak.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är ett ganska säreget öl som faktiskt inte är riktigt vad jag väntade mig. Jag har ju druckit det i blandningen Hr Frederiksen veasel brunch, men aldrig för sig. Den andra delen av det ölet, Mikkeller Beer geek brunch weasel, är mycket mer likt blandningen än vad det här är. Med det sagt så är det absolut inget negativt, utan Hr Frederiksen är, som betyget antyder, riktigt god! Det är som sagt ganska säreget med sin stora fokus på malten samtidigt som det ändå har de rostade tonerna många är ute efter i Imperial stouts. Jag hade dock föredragit att de rostade tonerna var lite mer framhävda och att kroppen var lite större, vilket ger lite minus i min bok. Väldigt kul att äntligen få prova, kul att det är lite annorlunda och även om det inte är en tiopoängare så är det ett väldigt, väldigt gott öl!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar