Lite österlen, lite SBWF, lite Nils Oscar och deras Barley wine.

Ute i stugan på österlen var det kallt och ruggigt, även om vädret var fint så är stugan för det mesta obebodd under höst och vinter så det läggs inga pengar på att hålla det varmare än vad som krävs där ute. Därför hade jag och min flickvän bestämt oss för att vi skulle äta någon form av gryta. Den skulle vara värmande, robust, höstig och smarrig. Valet föll då för kalops! Själv kunde jag inte hålla mig utan ville ha något värmande direkt. Då plockade jag fram en Nils Oscar Barley wine på värmande 10,4%. Den skulle minsann vara värmande och fin under matlagningen!

Innan vi drar igång med en recension så ska jag dock dra lite historia samt återknyta lite till SBWF, något jag kommer att göra lite nu i höst och vinter då jag känner att jag ändå har en del material jag inte använt än. Först ska ni såklart få se på en härlig bild!

Under Stockholm Beer and Whisky Festival fick jag tillsammans med Henning från Ölrådet chansen att träffa Patrick Holmqvist, bryggmästare på Nils Oscar. Vi pratade om, frågade om, och drack då såklart öl från Nils Oscar. Min favorit bland deras öl är deras Barley wine så med den i glaset passade jag på att fråga lite om det.


Patrick berättar att ölet började 1991 som en lyckad hembrygd, så pass lyckad att den vann guld i hembryggar-SM 1993. Fem år senare, 1998 började den bryggas som Nils Oscar Barley wine och även om den förändrats en del genom tiderna så är det numera ett 20 år gammalt recept i grunden.

För 2011 har man höjt alkoholhalten lite till 10,4% och man använder Fuggles humle istället för Chinook. Dessutom har man torrhumlat ölet mer i syfte att göra det bättre som ungt. Många hävdar ju att detta ölet ska man låta vila ett eller ett par år först innan man dricker det, men det vill man nu frångå. Jag själv drack den direkt när 2011an släpptes och tyckte att den var inte helt i balans. Tyvärr dröjde det ända till nu innan jag tog nästa flaska, men vad jag tyckte kan ni läsa här:




Utseende: Bärnstensfärgad vätska med ett vitt skum som snabbt fräser bort.

Doft: Mycket kola, karamell, toffee, mörk torkad frukt och lite lövig samt lite tobak.

Smak: Kola, toffee, lite vanilj, torkad frukt där torkad aprikos sticker ut, en mycket lätt humlebeska i avslutet som avtar och rundar av väldigt fint. En väldigt bra balans växer fram i ölet och den, för mig, lite för påtagliga humlen börjar lägga sig. Utöver det så finns det en del av Nils oscars hussmak och den är härligt högstig, lite lövig, tobakig och lite lätt värmande. Börjar som sagt bli väldigt komplex och står mycket bättre på egna på ben nu jämfört med färsk då jag gärna rundade av den tillsammans med en bit ost eller två.

I betyg ger jag detta ölet 4.3 av 5 möjliga. Mycket bättre än en färsk! Jag vill bara ha tag på fler! Det nuvarande receptet är verkligen kanon, speciellt nu när det fått vila sig i form lite, och jag tror det kommer bli ännu bättre ju mer tiden går. Som referenspunkter så upplever jag den som bättre än den flaska från 2010 som jag drack för ett par månader sedan, men inte fullt så bra som den från 2007 som jag fick prova på Oliver twist när vi var uppe i Stockholm för SBWF. Jag tror däremot helt klart att 2011an har potential att bli ännu bättre! Jag drack också en flaska av 2011an som jag beställde direkt när de släpptes ganska omgående efter att jag fick hem den och minns den som bra, om än lite väl påtagligt humlig. Minns att jag tyckte att den behövde vila till sig lite, men att den var riktigt bra redan som färsk.

Har också en bonusbild från trippen som är så härlig att jag måste dela med mig av den!