Stockholm Beer and Whisky Festival!

Nu sitter jag här en onsdagskväll med en Mikkeller Spontancassis i glaset. Men det är inte ölet det här inlägget handlar om. Om inlägget hade handlat om Spontancassis så hade jag förmodligen beskrivit hur aromen är bärigt fruktig med bra syra, lite stall och tydlig ton av svartvinbär. Jag hade kanske lagt upp en bild på ölet i glaset också.


Men nu handlar det här inlägget om något annat, om än väldigt liknande. När du läser detta är jag antingen på väg till, eller redan på Stockholm Beer and Whisky Festival (förkortas fr.o.m. nu med SBWF). I år firar SBWF 20 år och förväntas knäcka alla tidigare rekord, så att säga att jag ser fram emot evenemanget vore en otroligt stor underdrift.

Att det sedan är mitt första besök, det väger in en hel del det med. Utställare så som Oliver twist, Brill & Co, Cask Sweden, Elixir wine, Galatea, Monks Café, TWC dryckesutbildning, Wicked wine och de flesta svenska bryggerier tillsammans med många, många fler, (Och då nämner jag bara ölmontrarna!) bidrar också till hur mycket jag ser fram emot mässan.


Alla dessa faktorer gör det lätt att förstå varför jag inte fokuserar på att beskriva den underbart lätta och bäriga smaken och det intensivt sura, torra, avslutet efter den tydliga svartvinbärstonen. Så istället för att sätta ett betyg på 4,2 fortsätter jag nu berätta lite om mässan.

Jag kommer vara där torsdagen den 29:e, alltså mässans första dag, men jag stannar i Stockholm tills på söndag. Det är med andra ord möjligt att det blir en andra sväng, för inte lär man hinna med att prova allt på en dag! Det är dessutom inte alls omöjligt att jag kommer besöka lite av Stockholms ölhak, så håll koll på bloggen i veckan för här kommer det hända saker!

Jag har med mig både block, penna och laptop men jag är osäker på hur det kommer bli med tillgång till internet (och tid...) så i värsta fall får ni vänta till på söndag... Men den som väntar på något gott...!

Resten av supersöndagen!

I söndags kom som sagt Kristopher över och vi drack Black tokyo horizon, dock får vi inte glömma de andra ölen vi drack... Nåja, den ena kan vi gärna glömma. Founders cherry Cerise fick möta vasken tyvärr, förmodligen defekt.

Men ett riktigt trevligt öl fick vi i oss som uppvärmning inför den kommande monsterstouten;
Lost Abbey Framboise de Amorosa

Utseende: Avloppsbrun vätska med smutsvitt skum som lämnar massor med rester på glaset när det sjunker undan.

Doft: Härligt med syra! Sura hallon och lite körsbär sticker ut, men den är allmänt fruktig och har lätta ektoner.

Smak: Initialt är det inte så torrt och syrligt som doften antytt, men i avslutet skrynklas tungan ordentligt av en härlig syra. Ölet är ganska kryddigt och har lite runda vaniljtoner och ekfat, vilket känns annorlunda bland suröl. Det är lite udda och komplext med massvis av smaker som kombineras till ett riktigt bra öl. Bärigt, fruktigt med hallon i centrum.

I betyg ger jag ölet 4.3 av 5 möjliga. För att citera mig själv så smakar det verkligen som ett suröl med hallon snarare än ett surt hallonöl. Med det menar jag att det har ett tillräckligt smakspektrum redan utan hallonen och bärigheten men tillsammans med dessa blir det ett intressant och mycket bra öl!

En riktigt trevlig söndag med ett kass, ett super och ett helt fantastiskt öl där de två sistnämnda slätade över den första helt och hållet. Det är dock synd i efterhand på Cerise då allt jag tidigare har druckit från Founders varit himmelskt, jag får nästan ta och ge den en andra chans!

Mikkeller Abel

På läsarnas begäran (även mitt stout-sug kan ha haft att göra med det...) kommer här en recension av Mikkellers ganska nya öl Abel. Ölet är en imperial stout på 11.5% och mycket mer än så vet jag inte. Etiketten tycker jag är hur cool som helst och Mikkeller har gjort flera av mina favoriter bland imperial stouts. Den är dessutom bryggd hos De Molen som även de har många högt uppe på listan, så jag ser verkligen fram emot att dricka den!

Utseende: Nattsvart vätska med ett stort fluffigt skum som håller sig kvar väldigt länge. Ser riktigt mustig ut! För övrigt så syns det inte på bilden men inuti flaskan bildades även där ett lika fluffigt skum, ca 3cm högt, efter att ha hällt upp glaset. Den var dock helt lugn när jag knäppte av kapsylen. Man undrar dock hur det blir med allt detta skum om man lagrar en flaska...

Doft: Mestadels rostade toner med kaffe. Även mörk choklad och lakrits samsas med lätt träiga och brända toner. Lätt vinös doft och jag tycker mig även hitta lite tjära. Dags att smaka!

Smak: Ganska söt och vinös med tjära och ganska hårda rostade toner som balanseras upp bra av den maltiga sötman. Den finns en ganska lätt beska som banar vägen för en långvarig eftersmak med rostade toner, lätt rökighet och tjära. Alkoholhalten finns där i kroppen och bidrar till vinösiteten men är annars väl dold trots 11,5%.

I betyg ger jag detta ölet 4.6 av 5 möjliga. Det är ett ganska sött öl, sötare än vad jag brukar tycka om, men i klassisk mikkeller-manér så finns det väldigt mycket andra smaker som bryter av sötman. Det är fylligt och kroppen och kolsyran är svag. Lent och fint vilket inte minst beror på den ganska stora sötman, men ändå med en hel del bett i det rostade och lite rökiga/tjäriga. Ett fantastiskt bra öl som det ska bli spännande att se hur smakerna utvecklas efter att min andra flaska har fått vila i källaren.

Black Tokyo* Horizon

Idag blev det av, kapsylen lossnade från flaskan vars innehåll är ett samarbete mellan giganterna: Brewdog, Mikkeller och Nøgne Ø. Ölet är framtaget med lika delar inspiration från bryggeriernas jätte-stouts: Tokyo*, Black och Dark Horizon och resultatet är ett monster till imperial stout på 17.2%. Ända sedan ryktena om detta ölet har jag varit helt till mig och längtat efter att få lägga vantarna på det. Kristopher var omtänksam nog att erbjuda sig köpa hem några öl till mig från Ølbutikken förra veckan och fick då med sig en flaska av denna. Sådan generositet och omtanke belönas, därför delar vi såklart på flaskan på min balkong denna finfina dag.





Utseende: Som om någon har kokat sockerlag fast med soja istället för vatten och sedan reducerat ner det något. Fantastiskt täckande sirapig och för tankarna oavkortat åt motorolja. Det är ett mycket litet skum som snabbt fräser fram och lika snabbt försvinner till några enstaka bubblor igen.

Doft: Hårt rostade toner, soja, det är vinöst, det bjuds på kaffe och den mörkaste tänkbara chokladen. Det är en överväldigande komplexitet i doften och i kombination med hur spänd jag varit sedan länge kan jag inte hålla mig längre. Jag måste få smaka den nu!

Smak: Till att börja med så är det ett ganska sött öl. Det är en vinös sötma med ett lite syrligt avslut. Ölet är ganska tjärigt och rökigt, på det lenaste tänkbara sättet. Det finns mörk choklad, mörkrostat kaffe och en lite värmande alkoholtouch. Alla dessa hårda smaker rundas av och slätas ut av en otroligt bra och stor maltsötma. Det finns även lite soya och lätt nötiga/jordiga drag. Jag har smuttat på ölet från och till nu under en väldigt lång tid och jag hittar fortfarande nya nyanser, en beundransvärd komplexitet. Det finns ingen kolsyra alls och den otroliga komplexitet och smakbalans ölet besitter gör den till en sann heldagsupplevelse.

I betyg ger jag detta ölet 5 av 5 möjliga. Det här är helt fantastiskt. Man skulle kunna ge den 4.999 och hävda att den skulle kunna vinna lite på lagring, då lär den vara annorlunda men inte nödvändigtvis bättre. Kanske lika bra, men annorlunda. Det kvittar... För den dracks nu och den är otroligt bra! Ett varningens finger skall dock räckas upp för de som förväntar sig en riktig käftsmäll för smaklökarna. Det är ett väldigt lent och snällt öl som bjuder på otroligt stora och komplexa smaker, men jag tror att man lätt kan förvänta sig att den är aggresivare. Black tokyo* horizon är snarare en lugn och sensuell upplevelse, en jag lär minnas länge framöver!

Avery IPA

Då var det äntligen dags för mig att ta första smutten på ett öl som vi redan i slutet på Juli försökte få tag på via ett samköp. Nu är snart september slut och jag har inte ens hämtat mina flaskor... Som tur är fick jag låna en av Kristopher så ikväll blir det IPA, gruyère och SBWF planering!

Ölet är alltså en IPA från colorado-baserade Avery. Det håller 6.5% alkoholhalt och är, i amerikansk anda, bryggt på 4 sorters "C humle"; Columbus, Chinook, Cascade och Centennial. Utöver det så pryds ölet av en riktigt snygg etikett i form av en världskarta med havsrutten mellan Indien och Storbritannien dragen i röd färg på den svart/vita bakgrunden. Just denna rutt är anledningen till stilens namn, India pale ale, ty det var en utvecklad humligare form av pale alen som användes vid handel med Indien.

Utseende: Riktigt vacker gul/orange färg med ett finfint vitt skum och en doft som sprids direkt när kapsylen lossnar. Det här ölet får det att vattnas i munnen på mig bara av utseendet!

Doft: En härligt blommig humledoft träffar en! Det finns även citrusig humledoft och man känner en påtaglig maltig sötma. Den luktar välbalanserad, jag gillar när det finns utrymme även för malten i IPAs.

Smak: Det här ölet önskar jag att alla som gillar IPA får prova! Smaken är precis så som doften antytt. Den är blommig, lätt citrusig och med en bra karamellig sötma av malten som också ger den en väldigt väl avvägd kropp. Den bär upp humlen perfekt i mitt tycke, låter humlen vara stjärna men kikar in i smakspektret lagom mycket precis innan det härligt torra humlebeska avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är verkligen en kanon för mig, och även om jag måste erkänna att jag på senaste tiden blivit mer och mer för IPAs så är det här ett väldigt bra öl som är väl värt ett riktigt högt betyg. Gillar du IPA i amerikansk stil så bör du prova Avery IPA. Gillar du inte IPA i amerikansk stil så är det mycket möjligt att Avery IPA kommer konvertera dig.

Snabbinlägg om vad som komma skall.

Idag var jag på besök hos Kristopher en snabb sväng innan jobbet för att hämta upp lite godsaker som han varit så snäll och plockat på sig till mig när han var i köpehamn igår. Har ont om tid nu så jag går rakt på sak; här är bilden!

Som den med tränat öga säkert ser så är det: Mikkellers Spontancassis, Grassroots/Cigar citys Niether, Brewdog/Mikkeller/Nögne Ös Black tokyo* horizon, De Molens Juleöl & Kerstbier och två flaskor av Mikkellers Abel.
Stort tack Kristopher!


Jag ville egentligen mest ge er en liten tjuvtitt på vad som komma skall här på bloggen, och ge er möjlighet att önska fram vad ni hade velat läsa recension på först!




Jag vill också passa på att rekommendera ett svenskt Oktoberfest/märzen öl i Gotlands Red october. Tyvärr försvann min recension men bilden är kvar och jag lämnar er med det korta omdömet: Mycket prisvärd öl, speciellt till maten.

Sigtuna Höstporter

I det här inlägget fattar jag mig något kort trots att jag känt att jag vill lägga ner lite mer tid och arbete på mina inlägg den sista tiden, (vilket kanske märkts?) men det har sin förklaring i smakbeskrivningen. Jag har i alla fall hoppat tillbaka till öl som är aktuella på systembolaget, vilket jag hoppas kan vara intressant. Även om min senaste öl var ett underbart avbräck som helt klart var värt det...

Utseende: Mörkbrun vätska med beige skum som sakta sjunker ner till ett litet nästan täckande lock. Ölet ser nästan svart ut i glaset och skummet lämnar rester efter sig när det sjunker ner.

Doft: Kaffe, rostade toner, lite lakrits, lite rökta charkuterier. Det finns även lite söta toner med choklad.

Smak: Även här har vi kaffe, mörk choklad, lakrits, nötter och rökiga toner samt viss beska i avslutet. Jag tänker faktiskt stoppa där och säga som såhär: Gillar ni porter och stout så försök undvara de 25 kronor en 50cl flaska kostar och kila ner på bolaget, för det är den verkligen värd!

I betyg ger jag detta ölet 3,8 av5 möjliga. Det är sagt redan, riktigt prisvärt öl som levererar mer än vad jag hade förväntat mig. Man hör ofta att "den här hade jag köpt igen", men i det här fallet kommer jag redan imorgon att ha köpt fler! Det är inte en fantastisk svindyr sorts kaffe i den, det innehåller ingen lyxchoklad, det är inte bryggt på månen... Men det är en riktigt bra balans i smakerna och med ett (framförallt för priset) riktigt smaskigt höstigt resultat. Jag gillar också väldigt mycket att alkoholhalten är på återhållsamma 5,5% vilket gör den mer mångsidig och till ett bra alternativ om man inte, som jag, har sovmorgon till 14-tiden...

Nøgne Ø Red Horizon

Idag frångår jag spåret med öl som fortfarande finns tillgängliga på systembolaget, det har blivit dags att prova ett öl jag ruvat på länge. Nøgne Ø Red Horizon har jag haft gömd länge och idag kändes helt enkelt rätt. Jag hade stött på den i ytterligare ett inlägg hos Anton och vädret kändes rätt för något alkoholstarkt och värmande. Flaskan är åtminstone köpt på systembolaget, så jag frångår inte mitt spår helt och hållet!

Ölet beskrivs som en American strong ale på 17% och är bryggd med Sake-jäst, närmare bestämt japanska Masumi Sakes No.7 jäst. Efter råd från Masumis bryggmästare har ölet låtit jäsas väldigt långsamt och vid låg temperatur för att framhäva jästens fruktiga karaktär. Ett norskt öl på 17% i amerikansk stil bryggt på japansk jäst, inga konstigheter. Förutom bryggeriets God jul så har jag bara provat olika imperial stouts, såväl deras egna som de t.ex. mikkeller låtit brygga där, men samtliga har imponerat på mig. Så pass att jag klassar Nøgne Ø som en av mina absoluta favoritbryggerier. Dessutom gillade jag deras Dark horizon 3 ed. där Dark horizon är en systerserie till Red horizon, så utan att veta vad jag kan vänta mig så tror jag väldigt mycket på det här ölet redan!

Utseende: Vackert bärnstensfärgad vätska med mycket lite skum som snabbt försvinner, föga förvånande med tanke på den höga alkoholhalten. Det är inte mycket mer att säga än att det ser trevligt ut.

Doft: Stor, söt, humligt fruktig doft med bl.a. apelsin. I sötman hittar man spår av honung såväl som kandrat socker. Det finns även lite skarp alkohol i doften, men sötman och fruktigheten slätar över det väldigt bra.

Smak: Ölet är lent och först ganska sött, efter det kommer en viss beska och ett härligt värmande alkoholigt avslut. Det är en honungsliknande sötma, även här med spår av apelsin. Lite som en kopp apelsinte med massvis av honung i. Det är dock inte endimensionell sötma utan den är väldigt komplex och det finns andra smaker såsom kanderat socker. Det är i övrigt ganska lätta spår av humlen med en liten beska och allmän fruktighet vilket funkar bra tillsammans med sötman. Avslutet är som sagt alkoholigt och ölet värmer verkligen hela vägen ner, och även i magen när det landat. Däremot är alkoholen inte alls så påtaglig som man kanske förväntar sig av ett öl på 17% utan det är väl dolt i de andra smakerna även om den helt klart finns där. Man får lite barley wine vibbar.

I betyg ger jag detta ölet 4,5 av 5 möjliga. En mycket speciell öl som är väldigt "out there" utan att det känns att den är udda för sakens skull. Många udda öl funkar inte riktigt, men Red horizon känns helt rätt! Den är för övrigt riktigt god tillsammans med en bit ost, i mitt fall en extralagrad gruyere, som slätar över alkoholen lite i avslutet och gör den ännu mer drickbar. Det är ett riktigt smuttöl och jag är verkligen glad att jag sparade den till en lite ruskig dag och inte gav mig på den i sommarhettan. Väldigt, väldigt trevlig och mycket prisvärd trots att man fick slanta upp rätt bra för en flaska. Så har man dessutom den fina plåtburken kvar!

Mohawk Rye lager

Jag tar och fortsätter på mitt spår med att recensera öl som fortfarande är tillgängliga. Idag tror jag dessutom att det ska kunna intressera även de som är lite nya på det här med öl och inte riktigt vant sig vid de lite mer extrema ölen ännu, men ändå vill prova något nytt!

Ölet i glaset är Mohawk Rye lager. Den beskrivs som en halvmörk lager med nästan 20% råg. Att använda sig av råg är ganska ovanligt vilket gör att ölet sticker ut lite och fångar intresse även hos de inbitna öldrickarna som ofta annars går förbi en lager utan att tänka två gånger. Åsikterna om det här ölet går isär, många hyllar det medan nästan lika många hävdar att det kunde lika gärna ha varit vilken industrilager som helst i glaset. Meningsskiljaktigheterna i kombination med rågen fick i alla fall mig att för en gångs skull lägga ner en lager i korgen, nu återstår det att se om den platsade där.

Utseende: Ganska standard för en lager med ett relativt väl tilltaget vitt skum, men färgen har en lite intressantare brandgul ton. Ölet beskrivs på flaskan som en halvmörk lager, det stämmer väldigt bra med verkligheten. Ju mer jag tittar och tänker efter så tycker jag att det ser ganska trevligt ut, lite höstigt orange!

Doft: Lätta citrustoner, lite källare, knäckebröd men annars ganska standard för en lager. Den skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från mängden och det är en ganska svag doft vilket gör det svårt att urskilja allt. Det brukar även vara ett tecken på att smaken inte är så stor, tyvärr.

Smak: Den smakar mer än den luktar, om det sedan beror på en trött näsa eller om ölet är så, det får ni själva märka. Det är ganska mycket sötma (utan att ölet är sött), lite smörig, en hel del knäckebröd (tänk wasa husman), lite lätt citrus i humlen som bidrar med en mycket mild örtig beska. Det är lätt i kroppen och har låg kolsyrehalt som mest märks som lite stickighet i avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 3,5 av 5 möjliga. Detta är ett öl jag gärna hade druckit till höstig husmanskost. Jag är positivt överraskad och gillar det mycket mer än vad jag hade väntat mig, faktum är att jag hoppade över ölet två gånger innan jag nu fick för mig att köpa hem en flaska att prova. Det ångrar jag inte! Jag tror att detta kan vara ett utmärkt öl för någon som mest druckit blaskiga lagers och inte riktigt fastnat för varken humliga IPAs eller stora imperial stouts. En bra inkörsport helt enkelt, och något man som ölnörd kan ha på middag med familj/vänner som inte är sålda på öl för att slippa känna sig snobbig med sin "specialare" när alla andra dricker industrilager. Kul även för den ölintresserade att se vad råg har att bjuda på, som ju inte är så vanligt.

Cigar city Maduro brown ale

Det talas ganska mycket om Cigar city i ölkretsarna just nu, så jag tänkte att jag ska ta och recensera ett av deras öl som fortfarande går att få tag på hos systembolaget. Jag har tidigare druckit deras Jai alai som släpptes samtidigt som Maduron men tyvärr var jag inte jätteimponerad. Tyvärr är det nog inte ölets fel utan den hade antagligen bara fått stå för länge, vilket gjorde den lite tråkig då det är en IPA som i många fall bör drickas färsk. Även om jag måste säga att i vissa fall utvecklas även IPAs och framförallt DIPAs till en helt annan öl som ofta även den är väldigt trevlig. För ett tag sedan drack jag en Great divide Hercules DIPA som bara hade några månader kvar innan bäst-före datumet och den var helt suverän.

Nog om det, åter till Maduron. Den beskrivs av Cigar city själva som en "Nothern English-style brown ale with some American affectations". Alkoholhalten ligger på 5,5% vilket är något högre än vanligt för engelska brown ales och den är bryggd med havre vilket bland annat bidrar till en len och lite fylligare kropp. Med tanke på flaskans storlek, 75cl, och att jag dricker den ensam så blev jag ganska glad när jag sökte på hemsidan och såg att den är på "bara" 5,5% jämfört med säg Nøgne Ø Imperial brown ale som jag drack senast med sina 7,5%. Anledningen att jag sökte var att det står faktiskt inte specificerat på flaskan, vilket är ganska vanligt på amerikanska öl, men jag trodde det var obligatoriskt på systembolaget... Nåväl, nu är det dags att prova!


Utseende: Mörkbrun vätska som i glaset ser nästan svart ut. Ett härligt krämigt skum som sakta sjunker ner och lämnar ganska mycket rester på glasets kant, på ett väldigt inbjudande sätt.

Doft: Doften är chokladig, nötig och har rostade toner tillsammans med havre, lätt kryddighet och lätta toner av humle.

Smak: Det första som sticker ut är att den är förvånansvärt smakrik för sina 5,5%. Lätt beska i eftersmaken, som även är lite tallig och citrusig. Havren finns helt klart där i smaken och så även lite kryddor som jag dock inte lyckas identifiera. Den känns också väldigt len, om än något tunn, och kolsyrningen funkar väldigt bra med kroppen. Lite mer duns vore önskvärt för min del, men det hör väl inte direkt stilen (eller alkoholhalten) till. Annars är det, för stilen ganska, typiska smaker med nötighet, rostade toner och choklad. Den är väldigt lättdrucken utan att på något sätt vara tråkig. Faktiskt så pass att man känner att den tyvärr tar slut för snabbt.

I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Ölet är väldigt välsmakande och med lite roligare smaker än vad stilen brown ale ofta bjuder på. Den låga alkoholhalten är på både gott och ont, den kunde gärna ha varit fylligare samtidigt som man ibland uppskattar drickbarheten mer. Det finns ju dessutom andra öl att ta när man vill ha något fylligt, men ska man ha något lite lättare som ändå bjuder på en smakupplevelse så är Maduro ett väldigt bra öl att duka fram! Det finns dessutom relativt många flaskor kvar för den som är sugen på att prova!

Just nu!

Just nu sitter jag med Kristpher hemma hos mig och dricker öl, snackar skit, genomlider en brutal matkoma och har det allmänt gott. Detta inlägget kommer uppdateras kontinuerligt så fort lusten faller på med antingen text och/eller bilder. Stay tuned! Skål!


Southern tier Gemini


Diskussionerna kring detta öl stannar inte vid hur bra vi tycker detta ölet är, även om det är bra nog att prata om ganska länge om, utan vi pratar egentligen mest om hur Southern tier utvecklas till ett av våra favoritbryggerier. Mer och mer för varje öl vi dricker. De håller väldigt hög standard och är nästan oväntat lättillgängliga. De finns ofta både på fat och flaska på välsorterade pubar och har man möjlighet att besöka Köpenhamn så är det nästan svårt att komma hem utan en flaska.

__________________________________________________________________

Mikkeller Beer hop breakfast. 21:00

Kristopher: Luktar fimpe.
Den togs dumt nog direkt ur kylen tyvärr. Gripen älskar den, precis som hela beer geek serien, speciellt när temperaturen stigit. Ha gärna en bit mild kittost till hands, det är vi överens om att det funkar väldigt bra! Gripen tycker för övrigt bättre om denna än den vanliga Beer geek breakfast, som han drack (igen) häromdagen.

__________________________________________________________________

TEQUILA!!! 21:30



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

________________________________________________________________

Jolly Pumpkin Bam Biere 22:00

Några öl senare sitter vi i soffan och är allmänt otrevliga. Speciellt mot varann.

Men Bam Biere gillar vi. Allt det bästa i flera sorters belgisk öl kombinerat i denna saison. Skumbanan, koriander, jäst, sex och äpple. Gott.


____________________________________________________________

TEQUILA!!! 22:30



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

___________________________________________________________

Southern Tier Jah-Va 23:00

Ja.. Fantastisk öl. Kanske bästa Southern Tier jag har druckit, säger Gripen. Jag tyckte att Mokah var bättre, säger Kristopher. Lik förbannat en bra jävla öl!


________________________________________________________________

Amager Dicentra Cuccularia 00:00

En suris mitt i natten. Nu är vi tre. Ölen luktar och smakar som fredag eftermiddag, men ser ut som söndag morgon. Inte så sur och jävlig som förväntat, men ändå en schysst bärs.
Gripen: Jag som trodde att Amager borde hålla sig till stouts.
Krisopher njuter.

__________________________________________________________________

TEQUILA!!! 00:20



Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!

_______________________________________________________________

Goose Island Bourbon County Vanilla Stout 2010 00:45

Fedt taggade intar vi kvällens sista öl! Monsterstouten från Goose Island som det talas så mycket om. Vanilj, kaffe, sex, choklad, allt!
Gripen är mållös.
Kristopher är väldigt nöjd med kvällen.


Vi säger god natt och tack för oss!

Ölplanerings...Öl...

Det låter lite dumt, eller gör det?

Just nu har jag satt mig ner i soffan med ölet ni ser i glaset och till vänster på bilden för att planera en ölkväll. Jag har nyligen möblerat om, ändrat och haft mig här i lägenheten men nu börjar det falla på plats. På fredag kommer Kristopher på husesyn och då ska vi självklart avnjuta några goda öl. Som teaser så ställde jag med två av de flaskor jag ska stå för till höger om den Samuel adams Oktoberfesten som jag njuter av. Den är för övrigt väldigt trevlig, sam adamsen. Den är lite höstigt lätt och ganska exakt vad man förväntar sig och hoppas på. Dessutom med sina 5,5% ett ganska lagom öl till när man jobbat sig törstig, fast att det är mitt i veckan.



Nu till det egentliga syftet med inlägget: Jag vill ha tips!

Jag vill ha era tips på allt från tilltugg till musik. Hur gör ni med era ölkvällar? Har ni det formellt och sitter med block och penna eller vrider ni upp volymen på favoritlåten och häller i er finöl som vatten? Och mat ska det bjudas på, och där har jag redan tänkt till, däremot lite ölsnacks är ju aldrig fel och där har jag ingen plan alls. Ölen som ska drickas är för övrigt väldigt blandade till stilen, det blir alltså inte bara stouts som min bild antyder.

Hoppas ni har några tips, kommentarer och/eller kanske själva blir inspirerade att bjuda in en kompis på lite grabbkväll!

Anchor brewing Old foghorn

Tidigare i år så försvann en av mina favoritöl på systembolaget bort från hyllorna. Det var ett öl jag ofta köpte, alltid var nöjd med och som sagt återgick till väldigt ofta. Anchor porter. Jag blir nostalgisk så till den milda grad att jag får nog ta fram en av mina sparade flaskor snart! Hur som helst så är det inte Anchor brewings Porter jag ska prova idag, utan det är dags för mig att prova deras Old foghorn. Den beskrivs som en barley wine på 8,8% och är den för barley wines vad Anchors Porter är för porters så kommer jag bli besviken på mig själv som bara högg tag i en flaska.

Utseende: Bärnstensfärgad vätska med ett krämigt finbubbligt vitt skum med orangea skiftningar som sakta lägger sig

Doft: Det är en härligt söt doft som når näsan. Det är mycket torkad frukt såsom fikon, dadlar och russin men även lite härlig doft av knäck, eller kanske bara smörkola. Tillsammans med detta så finns det en passande, men med tanke på alkoholhalten oväntat stor, brytning i en relativt skarp alkoholdoft. Alkoholen är värmande och varmt välkommen och alltså inte för stor utan känns lagom i förhållande till resten av doften. Detta luktar mumma!

Smak: Ölet är väldigt lent och kroppen är ganska fyllig. Kolsyran är mycket lätt och gör sig egentligen mest påmind när man rullar ölet över tungan. När man då gör detta så är den härliga sötman från doften där även i smaken med dadlar och smörkola. En trevlig beska hälsar sedan på med lite jordiga humletoner som tillsammans med den brytande alkoholen tar ner sötman på ett mycket elegant sätt. Dessa smaker fortsätter sedan ganska länge och har en mycket värmande effekt som i mitt tycke förstärks lite av en mycket svag rostad ton i eftersmaken som pricken över i:et.

I betyg ger jag detta ölet 4,5 av 5 möjliga. Min skala är löjligt subjektiv, jag vet. Det börjar nästan bli dags att göra om skalan för att få lite mindre utrymme för subjektivitet, även om ett betyg alltid är subjektivt. Hur som helst så gillar jag Old foghorn mycket skarpt! Jag sa i början att om Old foghorn är för barley wines vad Anhor Porter är för porters så blir jag besviken att jag bara köpte en flaska. Old foghorn är mer än så. Det är en av, kanske rent av min favorit, de bästa barley wines jag har druckit. Den känns opretentiös utan att vara simpel och... Nä, ni måste helt enkelt prova!

Min flaska är märkt bäst före: 03/2013 ifall det är intressant för någon.

S:t Eriks Rauköl

Söndag kväll och regnet öser ner utanför fönstret. Det känns rätt med ett lite höstigare öl, men jag vill inte ha något tung för jag ska upp och jobba imorgon. Då har Jessica Heidrich ett bra alternativ till mig i S:t eriks Rauköl. Det var över ett år sedan jag drack rököl och då var det inget som riktigt fastnade. Men mycket har hänt sedan dess med mitt öldrickande såväl som min smak, är själv nyfiken på vad jag kommer tycka! Dessutom får jag börja igen med genomgången av alla de ölen jag plockade på mig i det senaste släppet på systembolaget efter ett kort uppehåll pga att jag varit bortrest med jobbet. Kul med svenskt också!

Utseende: Det är en klar kopparfärgad vätska med vitt skum i lätt orange toner som pryder ölet innan det kollapsar nästan helt utan att lämna några direkta rester efter sig.

Doft: Rökigt, träigt, chark, aska och en lätt sötma. Den för mina tankar oavkortat till ett av mina favoritpålägg (till de få gångerna jag äter mackor): basturökt skinka.

Smak: Den ovan nämnda sötman är här glömd, men de övriga dofterna återfinns rätt mycket i smaken. Det är en lätt men ändå distinkt beska som också smygit sig på som en trevlig överraskning. Jag tycker mig ana lite apelsin i bakgrunden, dock utan sötman. För mig så är den lite lätt i kroppen och kanske även lite väl torr. Jag tror att med lite större kropp och/eller framförallt lite mer sötma så hade detta blivit ett, för mig, klockrent alternativ till de dagar då man vill ha något lite lättare som ändå är intressant.

I betyg ger jag detta ölet 3,7 av 5 möjliga. Jag tror absolut att jag kommer köpa den igen och dricka en annan höstig dag då jag inte är sugen på något för tungt. Ett utmärkt höstöl!

Herslev bryghus - Oktober bock

Ännu ett öl från senaste släppet på systembolaget, och ännu en oktoberfestöl. Jag har tidigare inte, vad jag minns, provat något från Herslev bryghus och jag är som bekant ganska nyfiken av mig. Jag har dock hört mycket gott och fått för mig att de är bra på att göra öl. Vi tar väl helt enkelt och ser efter om det stämmer!

Utseende: Mörkt koppar-, eller kastanjefärgad med smutsvitt skum med orangea toner. Skummet byggs upp av ganska stora bubblor och blir väldigt täckande, men lämnar inte mycket till rester på glaset.

Doft: Maltig doft med jordig humlekaraktär. Humlen bjuder på viss örtighet och lätta citrustoner. Det är ganska karamelligt sött med lite fudge. Jag får fram viss doft av hö i den jordiga humledoften.

Smak: Brödigt maltig med en ganska påtaglig sötma. Mycket lätt efterbeska. Smaken är även den lite karamelligt söt och fudgeig med små humletoner som även i smaken är lite höigt jordiga och som sagt endast bidrar med en lätt efterbeska.

I betyg ger jag detta ölet 3,7 av 5 möjliga. Inte speciellt komplex men jag tycker den levererar precis som väntat. Det är gott och ett ganska bra mellansteg från sommarens olika IPA:s till höst och vinterns barley wines, belgian strong ales och stouts. Jag tror att den hade varit super som måltidsdryck till t.ex. sjömansbiff eller andra lite mustigare grytor. I övrigt så tänkte jag köpa i alla fall en flaska till och följa flaskans råd: Lagra den ett år eller två och låta den utvecklas.

Flying dog - Dogtoberfest

Efter att ha jobbat kväll så kom jag hem trött, hungrig och ölsugen. Jag krafsade snabbt fram något att stoppa den värsta hungern med och tänkte att jag ska ta en öl som funkar till mat. Samtidigt kände jag att jag kommer inte riktigt uppskatta ett riktigt bra öl så det får inte vara något exklusivt heller. Sen är jag ju inte direkt ute efter en C**** T******...

Valet föll för ytterligare en nyhet, nyfiken som man är, men i det här fallet en som känns lite simplare. Flying dogs Dogtoberfest, en märzen på 5,6%. Flying dog brukar leverera, men den här typen av öl är oftast inget jättespeciellt och det finns dessutom väldigt gott om flaskor kvar på mina två närmsta systembolag så det är bara att köra. Trött som jag är så blir det ingen regelrätt recension utan lite kort med ett slutomdöme.


Ölet är mörkt bärnstensfärgad och har ett smutsvitt skum som ganska fort lägger sig till bara en liten krans längs glasets kant. Doften bjuder på ganska söt maltighet, svagt av lätt rostad malt, lite humle som delvis bjuder på lite fruktighet. Smaken är ungefär som doften. Varken doften eller smaken är särskilt stor, eller speciell, men det funkar bra ändå. Ölet är okomplext, men inte tråkigt och lätt, men inte vattnigt. Ett, till ändamålet, väldigt bra öl faktiskt!

Det är något visst med oktoberfestölen som får mig att gilla dom. Antagligen är det nyheten och den begränsade tillgängligheten som lockar. Men det kvittar, för jag gillar det! Gillar ni också oktoberfestöl så prova, ni kommer inte ramla av stolen men ni lär heller inte bli besvikna. Ett bra öl, men inget jag tar när jag ska unna mig något extra.

BeerHere Höststout

Dags för ytterligare ett öl från torsdagens gigantiska släpp. Nu blir det BeerHeres Höststout (aka Ammestout) som jag faktiskt har ganska höga förväntningar på. Jag älskar som bekant det mesta i porter och stoutväg och har ett härligt minne av BeerHeres Vårwit tillsammans med de första solstrålarna för året ute på morsans balkong. Med tanke på detta och det relativt låga priset, 37:50kr för 50cl, så plockade jag på mig 2 flaskor trots det enorma utbudet av nyheter. Hoppas det var klokt!

Utseende: Vätskan är svart som natten och det ljusbruna skummet som täcker vätskan är tjockt som chokladmousse och om möjligt mer inbjudande att se på!

Doft: Kaffe, choklad, och lite toner av aska når igenom i doften. Det luktar faktiskt som om man tänker sig att sniffa på en snabbkaffe med choklad (tänk chocolate espresso ur kaffeautomat) vid en brasa någon precis har släckt med en spann vatten... Fast inbjudande! Det är en ganska spännande och annorlunda doft, jag tror jag nöjer mig med det.

Smak: Betydligt mycket mer kaffe än jag trodde utifrån doften. Den askiga doften återfinns i smaken, även om det här påminner väldigt mycket om rökt skinka. Chokladen finns där också lite ibland det andra. Det är ganska sött, men inte åt det lite sötklibbiga hållet imperial stouts ofta är. Här fattas det djup i sötman och det känns mest sockrigt sött. Tyvärr fattas det väldigt mycket kropp i mitt tycke, den är för tunn och lätt. Dessutom är kolsyrningen nästan obefintlig vilket annars eventuellt kunde ha lyft den ett par snäpp. Förvånande tunn och okomplex för sina 6,5%, jag hade nog gissat på lägre om jag provade i blindo.

I betyg ger jag detta ölet 3,0 av 5 möjliga. Det är ett helt okej öl, här är inga allvarliga fel på det. Men heller inget som är riktigt rätt. Den växer till sig lite när den kommer hela vägen upp till rumstempererat och känns även lite fylligare, fortfarande inget mästerverk i mina ögon tyvärr. Jag förväntade mig mer av den, kanske blir den bättre om man hade glömt bort den ett tag. Jag har en flaska till i källaren, så det återstår att se. Just nu känns det som att den kan komma att få vänta länge.

"Say cheese!"

Idag är det söndag, min mor och syster skulle till ikea idag så jag bad om att få lite saker hemkörda. Kanonskönt, eftersom jag hade en mycket trevlig kväll igår med en massa tunga imperial stouts. Bl.a. fick jag hem ett serveringsfat och lite nya hyllor.

Imorgon börjar jag sent, jag har både ost och öl i kylen, och IPA bör som ni vet drickas färsk. Varför inte slå ihop det med det nya fatet och njuta lite?!

Black rooster brewing - The hoptimizer

Två olika gruyère, en chevre, en kittost, en dansk IPA och ett nytt serveringsfat.
Där har vi receptet för en riktigt skön söndag!


Ölen var riktigt bra, och ostarna riktigt goda. Vissa fick stå för sig själv men de båda gruyèreostarna passade utmärkt till IPAn. Ölet i sig var som sagt riktigt bra och har ni möjlighet som hugg en flaska!

Nøgne Ø Imperial Brown ale

Dags för mig att prova det första av två brown ales från släppet den första september. Jag har redan sedan mitt första öl, deras God jul, varit väldigt förtjust i norska Nögne Ö. Sedan min kärlek för stouts växt, har så även kärleken för detta bryggeri i samma takt. Inte bara deras egna utan även de öl exempelvis Mikkeller låtit brygga där har varit fantastiska.

Så, om det är ett bryggeri som ska vända min åsikt av brown ales helt åt det positiva (tillsammans med tidigare nämnda Mikkeller och deras Jackie brown) så är nog Nögne Ö det bästa alternativ jag kan tänka mig. Om det lyckas, och vad jag tycker, återstår att se.

Utseende: Intensivt brun, i glaset nästan kolsvart vätska med ett stort beige skum byggt av medelstora stora bubblor. Även i glaset återfinns dessa i botten och rullandes upp längst kanterna.

Doft: Här hittar vi en maltig nötighet tillsammans med lite humle. Mycket malt och lite träig, jordig doft men även lite kola/karamellig doft.

Smak: Riktigt nötig och maltig smak med lite choklad och en lätt touch lakrits. Det finns en svag nyans av humle i avslutet tillsammans med en återigen väldigt nötig jordighet. Ölet är inte sött, men det finns ändå lite söta nötiga och knäckiga toner. Det känns väldigt balanserat och smakerna är ganska milda men tillsammans bildar dom en storhet man inte är vad vid för den här stilen. Imperial indeed. Kroppen är medelstor och precis lagom för att bära upp smakerna, ölet är väldigt drickbart men ändå så pass stort att jag kan se mig själv nedsjunken i soffan med kallt höstregn piskande mot rutan och det här ölet i glaset.

I betyg ger jag detta 4,3 av 5 möjliga. Det är nästan förvånansvärt gott och jag är riktigt glad att jag fick tag i mer än en flaska. Det är alltid lika häftigt när man får mer än vad man förväntat sig, och det får man här. Finns det några flaskor kvar nära dig så åk och köp! Jag tyckte det var mycket pengar för en brown ale utifrån vad jag tidigare har provat, men det här är verkligen prisvärt i mitt tycke!

Brewdog - Hello, my name is Ingrid

Äntligen dags för min första romans med Ingrid! Jag har sedan första släppet anat att det skulle komma fler och längtat efter möjligheten att få bjuda upp till dans. Det här ser jag fram emot och jag hoppas på ölet, trots att det är efterlängtat och har en väldigt stor hype kring sig. Hoppas att ni också fick tag i ett par flaskor att prova, för det här är ett öl man kommer minnas länge.

Som första samarbetsbrygd mellan en svensk blogg och ett bryggeri där även läsarna hade sitt att säga i skapandet så är det redan en modern klassiker, ända sedan första lanseringen. Att resultatet sedan blev något så spännande som en dubbel-ipa smaksatt med hjortron säkerställer Ingrids plats som en blivande klassiker!

Utseende: Bärnstensfärgad vätska med smutsvitt skum i lite orangea skiftningar. Små fina bubblor vandrar i glaset.

Doft: En härligt bärig doft med ganska mycket såväl sötma som beska. Mango och lite tall, men även något åt kattpiss-hållet. Dock inte så påtagligt som hos vissa andra öl, heller inte lika motbjudande. Här är det dolt i bärig och fruktig sötma.

Smak: Väldigt fruktig, bärig och söt även i smaken. Ganska mycket maltsötma och en relativt stor kropp för stilen som är len men bryts välkommet upp av kolsyran och fruktigheten. Efterbeskan är lätt, men närvarande. Ölet känns över lag väldigt friskt och lätt.

I betyg ger jag detta ölet 4,0 av 5 möjliga. Det är helt enkelt gott, och bra men framförallt så förklaras det bra med: Det är värt hypen! Det här ölet får dessutom en oerhörd uppsving tillsammans med mat, jag tror även att lite ost kan vara bra. Jag tycker också att det vinner på att tas fram lite innan servering, så det inte är kylskåpskallt. Tur att jag fick tag i fler flaskor, för det här är bra!

Ett, för min del, mycket lugnt inköp!

Idag har man sett bilderna från kaoset, man har hört hur folk har plockat på sig så mycket att andra inte fick chansen och en massa annat klydd. Själv var jag på jobb som vanligt, men min snälla syster ställde upp och fixade allt jag ville ha!

Det jag köpte blev det här:

På bilden fattas dock min Nils oscar jubileum 15 av någon klumpig anledning, nåja, den står här iaf! Några av sorterna blev det flera av, men de flesta nöjde jag mig med en. Lite ångest över att jag inte fick tag på Sint amatus bara, men man kan väl inte få allt antar jag. Nu har jag att göra ett tag framöver!

Hoppas ni fick tag i det ni önskat, och att ingen blev nedstampad!