lördag 29 oktober 2011

Ett trevligt paket, och en ännu trevligare kväll!

Igår var jag och min flickvän bjudna hem till Kristopher och hans tjej. Det blev en riktigt trevlig kväll med riktigt god mat, riktigt goda öl, och som vanligt väldigt trevligt sällskap! Men innan vi tog oss dit så hade jag ett ärende att uträtta direkt efter jobbet. Jag fick nämligen ett sms från Systembolaget som sa att min beställning hade anlänt.


Det jag hämtade ut var det här:



En låda av den riktigt trevliga Founders Imperial stout. På kartongen står det att den är paketerad 26 Januari 2011, trevligt att den inte är helt färsk! Dessutom har jänkarna en tendens att inte skriva ut buteljeringsdatum på sina öl, och ibland kan man ju vilja veta. Tyvärr tillåter inte ekonomin att jag behåller hela lådan själv... Men man säger ju att delad glädje är dubbel glädje! Eller vad säger ni, Kristopher och Balder? Utöver lådan så fick jag en flaska Mikkeller Beer geek breakfast BA Speyside edition. Jag har bourbon-versionen i källaren så tänkte jag att det kunde vara kul att prova de två tillsammans.



Hemma hos Kristopher så dracks det en hel del gott, han har skrivit om alla men jag tänkte lägga upp de bilder jag tyckte var bra, roliga eller bara värda att lägga upp tillsammans med en kort beskrivning.



Här har vi en bild på Eskilstuna ölkulturs Fristaden stolta imperial stout under upphällning bredvid Antons hembrygd. Imperial stout är min favoritstil bland öl, och folk frågar ibland vilka jag tycker bäst om och undrar varför jag inte säger några svenska. För att jag inte druckit någon bra, brukar jag svara. Nu har jag druckit två!



En bild på den riktigt roliga (och goda!) Stone Oaked arrogant bastard ale.



Kristopher bjöd på lite mjöd, något jag aldrig tidigare provat. Vilken wow-upplevelse! Det här var riktigt gott och jag tänkte direkt att det här ska jag beställa en flaska av!



Här är två bilder på, för min del, kvällens två favoriter!



Mikkeller & Three Floyds Ruggoop! Min första 'goop, men absolut inte min sista! Jag har under den senaste tiden blivit riktigt förtjust i öl med råg i, och ruggoopen förstärker förtjusningen!



Nörrebro Stevns CCC vintage 2009. På Köpenhamns ölfestival i våras drack jag Stevns CCC Merlot 2007 och blev tokförtjust, när jag såg denna flaskan på ölbutikken några veckor senare tvekade jag inte en sekund. Det är jag idag väldigt glad över! Saliverande sur utan att det går till överdrift och väldigt stor i smaken. Kanon!



Go'kväll!

söndag 23 oktober 2011

Lite österlen, lite SBWF, lite Nils Oscar och deras Barley wine.

Ute i stugan på österlen var det kallt och ruggigt, även om vädret var fint så är stugan för det mesta obebodd under höst och vinter så det läggs inga pengar på att hålla det varmare än vad som krävs där ute. Därför hade jag och min flickvän bestämt oss för att vi skulle äta någon form av gryta. Den skulle vara värmande, robust, höstig och smarrig. Valet föll då för kalops! Själv kunde jag inte hålla mig utan ville ha något värmande direkt. Då plockade jag fram en Nils Oscar Barley wine på värmande 10,4%. Den skulle minsann vara värmande och fin under matlagningen!

Innan vi drar igång med en recension så ska jag dock dra lite historia samt återknyta lite till SBWF, något jag kommer att göra lite nu i höst och vinter då jag känner att jag ändå har en del material jag inte använt än. Först ska ni såklart få se på en härlig bild!




Under Stockholm Beer and Whisky Festival fick jag tillsammans med Henning från Ölrådet chansen att träffa Patrick Holmqvist, bryggmästare på Nils Oscar. Vi pratade om, frågade om, och drack då såklart öl från Nils Oscar. Min favorit bland deras öl är deras Barley wine så med den i glaset passade jag på att fråga lite om det.


Patrick berättar att ölet började 1991 som en lyckad hembrygd, så pass lyckad att den vann guld i hembryggar-SM 1993. Fem år senare, 1998 började den bryggas som Nils Oscar Barley wine och även om den förändrats en del genom tiderna så är det numera ett 20 år gammalt recept i grunden.

För 2011 har man höjt alkoholhalten lite till 10,4% och man använder Fuggles humle istället för Chinook. Dessutom har man torrhumlat ölet mer i syfte att göra det bättre som ungt. Många hävdar ju att detta ölet ska man låta vila ett eller ett par år först innan man dricker det, men det vill man nu frångå. Jag själv drack den direkt när 2011an släpptes och tyckte att den var inte helt i balans. Tyvärr dröjde det ända till nu innan jag tog nästa flaska, men vad jag tyckte kan ni läsa här:




Utseende: Bärnstensfärgad vätska med ett vitt skum som snabbt fräser bort.

Doft: Mycket kola, karamell, toffee, mörk torkad frukt och lite lövig samt lite tobak.

Smak: Kola, toffee, lite vanilj, torkad frukt där torkad aprikos sticker ut, en mycket lätt humlebeska i avslutet som avtar och rundar av väldigt fint. En väldigt bra balans växer fram i ölet och den, för mig, lite för påtagliga humlen börjar lägga sig. Utöver det så finns det en del av Nils oscars hussmak och den är härligt högstig, lite lövig, tobakig och lite lätt värmande. Börjar som sagt bli väldigt komplex och står mycket bättre på egna på ben nu jämfört med färsk då jag gärna rundade av den tillsammans med en bit ost eller två.

I betyg ger jag detta ölet 4.3 av 5 möjliga. Mycket bättre än en färsk! Jag vill bara ha tag på fler! Det nuvarande receptet är verkligen kanon, speciellt nu när det fått vila sig i form lite, och jag tror det kommer bli ännu bättre ju mer tiden går. Som referenspunkter så upplever jag den som bättre än den flaska från 2010 som jag drack för ett par månader sedan, men inte fullt så bra som den från 2007 som jag fick prova på Oliver twist när vi var uppe i Stockholm för SBWF. Jag tror däremot helt klart att 2011an har potential att bli ännu bättre! Jag drack också en flaska av 2011an som jag beställde direkt när de släpptes ganska omgående efter att jag fick hem den och minns den som bra, om än lite väl påtagligt humlig. Minns att jag tyckte att den behövde vila till sig lite, men att den var riktigt bra redan som färsk.

Har också en bonusbild från trippen som är så härlig att jag måste dela med mig av den!

måndag 17 oktober 2011

Lökig öl?!

Det är inte ofta jag lägger upp nyheter, faktiskt aldrig tidigare. Och det här ölet bryggdes inför Lökfestivalen i maj på Hawaiianska ön Maui i maj, så detta räknas väl inte heller som en nyhet. Men det är något jag tvunget ville dela med mig av när jag fick höra om det!

Maui Brewing Co, förmodligen mest kända för sin CoCoNut PoTteR och för att de bara säljs i burk, har hur som helst lanserat ett öl med lök. Deras Onion Mild är bryggd med både grillad- och karamelliserad "Maui sweet onion". Denna lök är tydligen lite mildare men framförallt sötare än "vanlig" lök. Utöver det som finns att läsa på ratebeer har jag fått ett utlåtande i stil med: Det är som en väldigt trevlig, lätt, brown ale med en långdragen eftersmak av löken.

Det här skulle jag väldigt gärna prova, tyvärr blir det nog svårt dock. Men det är häftigt med udda öl tycker jag, så om ni något tips på udda öl som är mer lättillgängligt så hör gärna av er!



Jag har förresten varit ute på Österlen i stugan över helgen, då det saknas internet där ute blev det inga inlägg. Förhoppningsvis är jag lite piggare imorgon efter jobb än vad jag är nu och orkar redogöra lite för vad jag druckit och haft för mig.

torsdag 13 oktober 2011

Left hand Imperial stout + Nytt paket!

Jag börjar det här inlägget med att berätta att jag fått hem ännu ett paket från Cracked kettle. Den här gången gick det ännu snabbare och helt felfritt, jag hade paketet efter 3 arbetsdagar (Då fick jag ändå vänta en dag extra på avi från posten.) och allt var väl paketerat som vanligt. Även om det var ovanligt paketerat. Jag fick nämligen paketet i en ölback, som var fylld med frigolit och i sig väl packad i kartong utvändigt.


Ni som är lite mer insatta lär se/veta vilka de flesta av ölen är, men jag ville ändå skapa lite mystik så ni inte vet allt som kommer här på bloggen. Gissningar välkomnas ;)


Jag kan avslöja att alla Left hand flaskorna ni ser är ölet jag nu ska recensera.



Left hand Imperial stout!

Utseende: I glaset helt svart vätska med ett ganska stort beige skum som lämnar rester på glasets kant när det sjunker ner till ett litet täcke.

Doft: Jag har druckit detta ölet några gånger innan så jag vet ungefär vad jag har att göra med. Från början har jag haft ölet i kylen lite väl länge, och det doftar mer spritigt än det brukar med toner av mörk torkad frukt. Tydliga rostade toner med en hel del choklad. När det sedan värms upp och normaliseras så försvinner spritigheten nästan helt och den lite söta chokladiga doften med mycket rostade inslag infinner sig.

Smak: Ölet är väldigt lent med mycket rostade toner och choklad. En hel del beska faktiskt, ölet känns färskare än de gånger jag druckit den tidigare. Beskan är humlig och humlen har lite lätt medicinska och jordiga toner som jag inte är helt förtjust i. Dessa lägger sig dock mer i bakgrunden när ölet är varmare. För att förtydliga så är det inte överdrivet beskt eller humligt utan anledningen till att jag reagerar ganska starkt på det är att jag som sagt tidigare druckit ölet och inte upplevt dessa smaker. Ölet är väldigt, väldigt lent och täcker munnen väl. En kvalitet som ofta bjuds på då havre, som här, är inblandat i bryggningen. Eftersmaken är lång och len med lite, lite lakrits i avslutet.

I betyg ger jag detta ölet 4,2 av 5 möjliga. Detta betyget ger jag just nu, men med några månader till på nacken hade jag gett högre. Den här flaskan känns ung och lite spretig jämfört med tidigare flaskor jag druckit. Misstolka mig inte, det är redan ett väldigt bra öl, men jag föredrar den här typen av imperial stouts när humlen har lagt sig lite och de är väldigt lena. Jag är inte förtjust i efterrätter, men i den här typen av öl vill jag ha fram den lena, ofta chokladiga dessertkänslan. Alkoholen jag nämnde i doften är förresten väl dold och jag längtar tills ölet lugnat ner sig lite.

söndag 9 oktober 2011

Efter SBWF: Hur var det egentligen?

Här sitter (ligger) jag denna söndag och lyssnar på lite lugn musik från soffan och minns tillbaka. Äntligen har jag både tid och hälsa nog att summera färdigt min upplevelse av Stockholm Beer and Whisky Festival. Många öl dracks och många tack, tips och hyllningar vore på sin plats. Men det är å andra sidan så väldigt många som har gått igenom mässan väldigt grundligt och bra så jag tänkte hänvisa till några med-bloggare längst ner i detta inlägget. Själv tänkte jag därmed recensera mässan i sig snarare än att skriva om alla goda öl jag drack och alla specifika montrar jag besökte, det finns så många som redan gjort detta. Nu till mässan!

Uppspelt som ett litet barn inför julafton gick man upp för trappan bort till en disk där vi fick fylla i våra pressbrickor. Något jag är oerhört tacksam för att ha fått möjlighet att göra, inte minst för alla fördelar det innebar men även för alla trevliga konversationer som startades mycket på grund av brickan.

Med brickan ifylld och glaset i näven letade vi ivrigt upp vår första monter att besöka. En skillnad under SBWF jämfört med den ölmässa jag tidigare besökt, Köpenhamns ölfestival, är att det finns en prislista i montrarna. I Köpenhamn har man ett polettsystem där ett smakprov kostar en polett och beroende på ölets exklusivitet får man antingen 5 eller 10 cl. Personligen tycker jag att polettsystemet är bättre än att man ska gå runt med en massa kontanter hela tiden, men det kräver förstås mycket av både utställare och arrangörer. Men i mina ögon, och de flesta andra jag pratade med, så vore det smidigare.

Det är egentligen det enda negativa jag har att säga om mässan, för i övrigt var det helt fantastiskt! Det var gott om sköljstationer, kort till ingen kö vid toaletterna som dessutom var fräscha, väl planerad utformning, riktigt bra och intressanta utställare och det som stack ut mest och för mig var viktigast: Oerhört bra stämning! Alla var glada, väldigt få var för glada, och överallt blev man mycket väl bemött. En riktigt bra mässa helt enkelt! Jag har redan bokat in nästa års mässa i kalendern.


Här följer länkar till några av de andra utmärkta bloggar som skrivit mer utförligt om mässan:

Kornmalt & Humlekottar

Ölrådet

Öl är gott, resor är kul

Ofiltrerat

Ölsvammel

Portersteken

Allt om öl

Är ni nyfikna på ännu mer så har de flesta av de jag länkat till även utmärkta blogrolls.



Sist men inte minst vill jag tacka arrangörer, utställare, Johan på Portersteken som anordnade en riktigt bra bloggträff, alla trevliga ölälskare jag träffade och alla jag missade. Vill helt enkelt tacka alla inblandade som möjliggjort denna underbara mässa!

Vi ses väl där 2012?

tisdag 4 oktober 2011

Mycket Brewdog just nu!

Ja, just nu är det massvis på gång med Brewdog. Deras Rip tide, en imperial stout på 8%, släpptes i lördags på systembolaget som nyhet och kommer finnas kvar i sortimentet i minst ett år framöver. Den ska jag recensera lite längre fram i det här inlägget.

Ytterligare en nyhet för Brewdog på systembolaget är att fr.o.m idag så kan man beställa och köpa deras imperial stout Tokyo* på 18,2% styckvis istället för i paket om 6st som man tidigare var tvungen att beställa. Även detta ska jag utnyttja, jag hade tidigare bara provat Tokyo men inte Tokyo* som alltså är starkare och enligt vad jag har hört mycket bättre. Vanliga Tokyo upplevde jag som på tok för söt och inte tillräckligt intressant.

Det jag dock ser fram emot mest är att imorgon så ska jag åka upp till Helsingborg för att på Gastro gå på Brewdogs beermakers dinner dit James Watt lär ha med sig spännande öl för provning och häftiga kombinationer med mat. Detta blir första gången jag besöker något liknande och jag ser verkligen fram emot detta och har stora förhoppningar på vilka öl som kommer att serveras.



En hel del på gång som sagt, och här följer den utlovade recensionen av Brewdog Rip tide:

Utseende: En, i glaset, kolsvart vätska med ett ganska stort ljusbrunt skum som ovanligt (oväntat?) fort börjar bubbla ner till ett mindre täcke över vätskan innan det försvinner nästan helt.

Doft: En ganska ren ton av rostad malt är det första som slår mig. När jag går vidare så finner jag en svag ton av alkohol, vilket är lite oväntat med ett öl på (för stilen) relativt låga 8%, som går ihop med en lite lätt söt ton av mörk torkad frukt. Även choklad kryper sig på och man får vibbar från ett mörkt choklad med torkad frukt tillsammans med rostad malt och faktiskt lätta soyatoner.

Smak: Ölet är medelfylligt och kolsyran relativt livlig för stilen med små, utan att vara stickiga, bubblor. Mycket rostade toner och mycket choklad är det första. Den torkade frukten finns där även i smaken och bryter tillsammans med lite maltig sötma av det rostade ganska bra. Det finns också kaffe och lite lakritstoner i smaken och där är något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Eftersmaken är hur som helst väldigt trevlig med en medelstor bitterhet och kaffetoner som sitter i ganska länge. Nu när jag tycker mig ha summerat det mesta sitter jag och spekulerar och funderar över det där jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror bestämt att det är lite syra, jag tycker det påminner om smaken av sura körsbär vilket känns annorlunda och gör tillsammans med den relativt höga kolsyran gör ölet väldigt drickbart.

I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det här är ett bra öl som jag gillar mer än vad jag hade väntat mig. Det är som jag säger väldigt drickbart för att vara en imperial stout utan att vara tunn och/eller tråkig. Jag är glad att det kommer finnas på hyllorna ett tag nu för det här är ett öl jag kommer dricka en hel del av. För 28kr så är det mycket stout för pengarna!

Misströsta inte ni som ser fram emot rapporten från Stockholmsresan. Det kommer. Jag lyckades sjuka ner mig lite under vistelsen och har knappt hunnit komma till rätta sedan jag kom hem. Med tanke på allt det finns att behandla ville jag därför inte stressa fram ett inlägg och dessutom tyckte jag att det var lämplig timing att posta ett Brewdog-betonat inlägg först.