
lördag 10 december 2011
Great Divide Hibernation ale - '11 vs '10

onsdag 23 november 2011
Good juju och God jul!


måndag 21 november 2011
GODA minnen!
Det där sista är något man ibland kan fundera över. T.ex. har jag, och säkert många av mina läsare, hur många gånger som helst skippat ett riktigt kanonöl till fördel för att testa något nytt. Det är ju trots allt på så vis man för första gången kom i kontakt med kanonölet, tänk så är detta ännu bättre? Så tänker jag konstant när jag testar något nytt: "Tänk så är denna bättre". Det är väl lite det som är tjusningen, vetskapen om att man mycket väl kan få en ny favorit varje gång man höjer glaset mot munnen.


lördag 19 november 2011
... Å nu är det jul igen! (Igen!)...

Här är godsakerna jag fick med mig därifrån. Amager Secret santa är för övrigt lagrad på granbarr och ekträ som ni kanske ser på bilden... Inga konstigheter där...? Jag vill tipsa alla mina läsare om privatimport via TWC dryckesutbildning som gick på totalt en vecka från lagd förfrågan till flaskor på bordet, dessutom är både priserna och utbuder anmärkningsvärt bra!
Abita Christmas ale: Trevlig och humlig doft, som tyvärr inte är riktigt lika bra i smaken. Humlen finns där tillsammans med en del kryddighet, men det är lite för tunn kropp. Humlen behöver balanseras upp något, dessutom är den inte speciellt julig tycker jag. Det senaste gör betygssättandet väldigt svårt, men den betyget Mitt- är jag nog tvungen att sätta med tanke på det. Men jag får säga det att hade jag fått det här ölet till någon lite kryddigare maträtt utan att veta att det var ett julöl så tror jag att jag hade satt bra mycket bättre betyg än så!
Då kör vi första belgaren!

Gouden caroulus Christmas: Riktigt, riktigt trevlig med lakrits, kanderat socker, torkad frukt och en bra alkoholbalans med värmande effekt utan att bli för spritig i förhållande till den i övrigt söta smaken. Tappar väldigt mycket på att serveras kall, men efter att den värmts upp så är betyget: Hit ingenting man behöver fundera på två gånger!
Sist ut i dagens inlägg hamnar den här:

Mohawk Snowblind: Luktar som en Amerikansk Pale Ale, färskt humlig. Smakar också rätt likt en APA, fast med lite större och lenare kropp och lite mer alkoholtoner än vad man är van vid. Annars är smaken färskt humlig med en ganska stor beska. Inte speciellt julig, inte speciellt spännande och jag har inte speciellt mycket mer att säga än betyget: Mitt.
onsdag 16 november 2011
... Å nu är det jul igen!


Det här är delen av paketet jag ska behålla själv och jag måste säga att jag längtar redan tills jag kommer hem ikväll! Fade to black är Vol 2, en smoked baltic porter, Good juju är ett herb/spice ale med ingefära. Resten av flaskorna talar nog för sig själva, och alla flaskorna tilltalar mig!

Sigtuna Midvinterblot: Praktiskt taget ingen kolsyra alls vilket gjorde mig skeptisk och ledde till att jag knappt provade den. Tyckte också där fanns en något syrlig och skarp smak. Nä, munkänslan sabbade ölet för mig. Betyg: Sh*t

Shipyard Longfellow winter ale: Ganska snäll i smaken. Maltig med en del mörk choklad, lite lätta rostade toner. Trevlig sötma och ganska jordigt maltig. Jag förväntade mig inte mycket av denna 35 kronors bomberflaska, men den var riktigt trevlig tyckte jag. Beskrivs som en hybrid av porter och scotch ale. Jag beskriver den som högst prisvärd och ger betyget: Mitt+
tisdag 15 november 2011
Nu är det jul igen!

Recension på någon av dessa lär ni se inom kort!
Jag frågade en ur personalen om han visste när årets flaskor skulle komma, så svarade han att han inte kunde säga säkert men att de bunkrar alltid upp med Carnegie porter runt jul då många köper den för att göra julmumma. Jag fick också berättat för mig att den i år skulle vara bryggd på ett nytt ställe och att enligt honom så var lagringspotentialen osäker. Vid snabb sökning hittade jag ingen information om detta.
Har ni information om det så får ni väldigt gärna höra av er till mig via kommentar eller mail!
måndag 14 november 2011
En bild säger mer än tusen ord.

Ett öl som snarare borde ses som en upplevelse än en förbrukningsvara.
torsdag 10 november 2011
Apis Póltorak Jadwiga
Här följer vad jag tyckte om Jadwigan, och har ni några tips på mjöd jag borde prova så får ni väldigt gärna kommentera antingen här eller på BSF. Johan har för övrigt provat Jadwigan mot imperial stouts i diverse sammanhang som kan vara trevlig läsning ifall ni blir intresserade.

Den är len som en mors smekning och täcker snabbt och lätt hela munnen med sin oerhörda fyllighet på ett härligt sirapsliknande vis. Direkt känner man lite trevlig bärighet och lite blommor och kryddighet. När man sedan sväljer är det honung av bästa sort tillsammans med förstärkt kryddighet som sedan tar över tillsammans med en behagligt värmande alkoholton till en långvarig eftersmak.
Detta fantastiska mjöd ger jag betyget 9,5/10. Egentligen skulle jag vilja ge det full pott när jag sitter här och värmer mig i soffan med det ruggiga vädret utanför och njuter helt och hållet av vad jag har i glaset, men med reservation för oerfarenhet så för det nöja sig med lite lägre.
onsdag 9 november 2011
Nils Oscar Coffe stout 2011
Under SBWF smakade jag detta ölet för första gången. Tyvärr vore kanske synd att säga, men hur som helst så hade jag gärna provat den tidigare versionen. Mycket för att jag har hört mycket gott om den, men mest för att ha referenspunkt till den nya versionen... Hur som helst!
Patrick berättade att den här gången har man frångått det Rwandiska kaffe man tidigare använda sig av till fördel för ett nytt brasilianskt kaffe. Ett espressokaffe som tillsätts till vad som i grunden kallas en fyllig stout. Vi får berättat för oss, vilket även finns att läsa på etiketten, att till det här kaffet så låter man bönorna ligga med skalet på och torka i solen, vilket låter de väldigt söta och fruktiga tonerna som annars går förlorade följa med in i kaffet. Om jag inte minns fel rostar man dessutom sedan bönorna hela, med skalet på.
Hur som helst så ska den nya kaffesorten bidra med en väldigt trevlig och lätt fruktighet till en stil som annars kan vara väldigt hård samtidigt som den gör ölet väldigt fylligt utan att behöva ha en dubbelsiffrig alkoholhalt.

Doftar kaffe, ett väldigt sött och fruktigt kaffe. Choklad och lite lätt av rostade toner. Väldigt, väldigt rund i doften. Den doftar av en väldigt bra maltbas med mycket chokladmalt. Påminner om ett flertal amerikanska chokladstouts i som runda doft. Det luktar helt enkelt väldigt trevligt!
Den är ganska lätt i kroppen, men fyllig i smaken. En lite ovanlig kombination kanske... Men väldigt fyllig smak för sina 6,4%, vilket Patrick förklarade för mig beror på bönorna och hur de har hanterats. En del chokladmalt i smaken, mycket kaffe som återigen är väldigt fruktigt och lätt och alltså inte de hårda espressotonerna som man ofta ser i kaffestouts. Eftersmaken hade gärna fått vara lite längre, speciellt efter som smaken i sig är så trevlig. Ett stort plus för den relativt låga alkoholhalten.
Jag undrar hur den här hade utvecklats med lite tid... Det får vi ta reda på! Betyget landar på 7,5/10!
tisdag 8 november 2011
Förändringar på gång!
Det första jag ändrar på, som jag också tänkt på längst, är betygsskalan. Sedan jag startade bloggen har det hänt väldigt mycket med mitt ölintresse. Det har gått rakt upp i raketfart, och tillsammans med förbättrade ekonomiska omständigheter innebär det att jag anser mig ha lärt mig oerhört mycket sedan dess. Mina referensramar är oerhört breddade och jag har lyckats få tag på öl som är få förunnade, något som dessutom utvecklat mitt smak- såväl som doftsinne.
Jag kan se tillbaka till många betyg och känna att de är lite off, vilket även påverkar mina nuvarande då jag tycker att ölet jag har i glaset förtjänar ett högre betyg än ett öl jag druckit tidigare och ändå vill jag ge ett betyg som är lägre än det jag tidigare satt. Preferenser och smak kommer alltid att förändras, men jag tycker mig nu kunna bedöma ett öl bra mycket rättvisare än förr.
Detta problemet frångår jag nu med att införa en 1-10 betygsskala, där jag tänker mig att 5 är okej och något jag kan tänka mig att dricka igen, och 1 är odrickbart. Jag ska också försöka skriva oftare med lite kortare inlägg även om sådant jag druckit utan anteckningsblocket i högsta hugg men fortfarande är anmärkningsvärt på ett eller annat sätt. Jag vill också släppa igenom lite mer av mig själv, vilket jag tror kommer bli lättare med en lite mer avslappnad approach.
Här kör vi hur som helst en första recension med den nya betygsskalan, så är bollen satt i rullning!

Doften när man närmar sig glaset är riktigt trevlig. Det är en väldigt torr, jordig och syrlig doft med drag av grapefrukt. Den har inte de under(över?)tonerna som man ofta hittar i en lite exklusivare geuze, men det är klassiskt för stilen och jag är vid det här laget väldigt ivrig att prova!
Första smutten har inte alls den syra jag hade väntat mig. Ölet är väldigt jordigt och inte fullt så uppfriskande som mina favoriter för stilen. Grapefrukt tycker jag beskriver den syrliga ton som ölet trots allt besitter, och även den beska som sitter i ett tag i eftersmaken drar åt det hållet. Kolsyran upplever jag tyvärr som lite väl stor vilket påverkar munkänslan negativt. Det känns som att den egentligen har en, för stilen, stor kropp men kolsyran gör det mest till en väldigt skummande känsla. Alkoholhalten på 7%, vilket är högre än exempelvis Cantillon och 3 Fonteinen vars geuze jag föredrar, bidrar nog med den lite större kroppen och kolsyran kan eventuellt vara ett försök att lätta upp denna. Låter man ölet stå i glaset och småfräsa lite längre så förbättras det dock, men det är inte alltid man är villig att vänta på något gott. Eller?
Det är ett gott öl, ett bra öl och ett öl jag gärna dricker igen. Men det är lite som att köra moped, något jag uppskattar när jag är själv men ingenting jag berättar för mina kompisar om. Betyg 6,5/10.
lördag 29 oktober 2011
Ett trevligt paket, och en ännu trevligare kväll!

En låda av den riktigt trevliga Founders Imperial stout. På kartongen står det att den är paketerad 26 Januari 2011, trevligt att den inte är helt färsk! Dessutom har jänkarna en tendens att inte skriva ut buteljeringsdatum på sina öl, och ibland kan man ju vilja veta. Tyvärr tillåter inte ekonomin att jag behåller hela lådan själv... Men man säger ju att delad glädje är dubbel glädje! Eller vad säger ni, Kristopher och Balder? Utöver lådan så fick jag en flaska Mikkeller Beer geek breakfast BA Speyside edition. Jag har bourbon-versionen i källaren så tänkte jag att det kunde vara kul att prova de två tillsammans.
Hemma hos Kristopher så dracks det en hel del gott, han har skrivit om alla men jag tänkte lägga upp de bilder jag tyckte var bra, roliga eller bara värda att lägga upp tillsammans med en kort beskrivning.





Go'kväll!
söndag 23 oktober 2011
Lite österlen, lite SBWF, lite Nils Oscar och deras Barley wine.
Innan vi drar igång med en recension så ska jag dock dra lite historia samt återknyta lite till SBWF, något jag kommer att göra lite nu i höst och vinter då jag känner att jag ändå har en del material jag inte använt än. Först ska ni såklart få se på en härlig bild!

Under Stockholm Beer and Whisky Festival fick jag tillsammans med Henning från Ölrådet chansen att träffa Patrick Holmqvist, bryggmästare på Nils Oscar. Vi pratade om, frågade om, och drack då såklart öl från Nils Oscar. Min favorit bland deras öl är deras Barley wine så med den i glaset passade jag på att fråga lite om det.
Patrick berättar att ölet började 1991 som en lyckad hembrygd, så pass lyckad att den vann guld i hembryggar-SM 1993. Fem år senare, 1998 började den bryggas som Nils Oscar Barley wine och även om den förändrats en del genom tiderna så är det numera ett 20 år gammalt recept i grunden.
För 2011 har man höjt alkoholhalten lite till 10,4% och man använder Fuggles humle istället för Chinook. Dessutom har man torrhumlat ölet mer i syfte att göra det bättre som ungt. Många hävdar ju att detta ölet ska man låta vila ett eller ett par år först innan man dricker det, men det vill man nu frångå. Jag själv drack den direkt när 2011an släpptes och tyckte att den var inte helt i balans. Tyvärr dröjde det ända till nu innan jag tog nästa flaska, men vad jag tyckte kan ni läsa här:
Utseende: Bärnstensfärgad vätska med ett vitt skum som snabbt fräser bort.
Doft: Mycket kola, karamell, toffee, mörk torkad frukt och lite lövig samt lite tobak.
Smak: Kola, toffee, lite vanilj, torkad frukt där torkad aprikos sticker ut, en mycket lätt humlebeska i avslutet som avtar och rundar av väldigt fint. En väldigt bra balans växer fram i ölet och den, för mig, lite för påtagliga humlen börjar lägga sig. Utöver det så finns det en del av Nils oscars hussmak och den är härligt högstig, lite lövig, tobakig och lite lätt värmande. Börjar som sagt bli väldigt komplex och står mycket bättre på egna på ben nu jämfört med färsk då jag gärna rundade av den tillsammans med en bit ost eller två.
I betyg ger jag detta ölet 4.3 av 5 möjliga. Mycket bättre än en färsk! Jag vill bara ha tag på fler! Det nuvarande receptet är verkligen kanon, speciellt nu när det fått vila sig i form lite, och jag tror det kommer bli ännu bättre ju mer tiden går. Som referenspunkter så upplever jag den som bättre än den flaska från 2010 som jag drack för ett par månader sedan, men inte fullt så bra som den från 2007 som jag fick prova på Oliver twist när vi var uppe i Stockholm för SBWF. Jag tror däremot helt klart att 2011an har potential att bli ännu bättre! Jag drack också en flaska av 2011an som jag beställde direkt när de släpptes ganska omgående efter att jag fick hem den och minns den som bra, om än lite väl påtagligt humlig. Minns att jag tyckte att den behövde vila till sig lite, men att den var riktigt bra redan som färsk.

måndag 17 oktober 2011
Lökig öl?!
Maui Brewing Co, förmodligen mest kända för sin CoCoNut PoTteR och för att de bara säljs i burk, har hur som helst lanserat ett öl med lök. Deras Onion Mild är bryggd med både grillad- och karamelliserad "Maui sweet onion". Denna lök är tydligen lite mildare men framförallt sötare än "vanlig" lök. Utöver det som finns att läsa på ratebeer har jag fått ett utlåtande i stil med: Det är som en väldigt trevlig, lätt, brown ale med en långdragen eftersmak av löken.
Det här skulle jag väldigt gärna prova, tyvärr blir det nog svårt dock. Men det är häftigt med udda öl tycker jag, så om ni något tips på udda öl som är mer lättillgängligt så hör gärna av er!
Jag har förresten varit ute på Österlen i stugan över helgen, då det saknas internet där ute blev det inga inlägg. Förhoppningsvis är jag lite piggare imorgon efter jobb än vad jag är nu och orkar redogöra lite för vad jag druckit och haft för mig.
torsdag 13 oktober 2011
Left hand Imperial stout + Nytt paket!

Ni som är lite mer insatta lär se/veta vilka de flesta av ölen är, men jag ville ändå skapa lite mystik så ni inte vet allt som kommer här på bloggen. Gissningar välkomnas ;)

Jag kan avslöja att alla Left hand flaskorna ni ser är ölet jag nu ska recensera.

Doft: Jag har druckit detta ölet några gånger innan så jag vet ungefär vad jag har att göra med. Från början har jag haft ölet i kylen lite väl länge, och det doftar mer spritigt än det brukar med toner av mörk torkad frukt. Tydliga rostade toner med en hel del choklad. När det sedan värms upp och normaliseras så försvinner spritigheten nästan helt och den lite söta chokladiga doften med mycket rostade inslag infinner sig.
Smak: Ölet är väldigt lent med mycket rostade toner och choklad. En hel del beska faktiskt, ölet känns färskare än de gånger jag druckit den tidigare. Beskan är humlig och humlen har lite lätt medicinska och jordiga toner som jag inte är helt förtjust i. Dessa lägger sig dock mer i bakgrunden när ölet är varmare. För att förtydliga så är det inte överdrivet beskt eller humligt utan anledningen till att jag reagerar ganska starkt på det är att jag som sagt tidigare druckit ölet och inte upplevt dessa smaker. Ölet är väldigt, väldigt lent och täcker munnen väl. En kvalitet som ofta bjuds på då havre, som här, är inblandat i bryggningen. Eftersmaken är lång och len med lite, lite lakrits i avslutet.
I betyg ger jag detta ölet 4,2 av 5 möjliga. Detta betyget ger jag just nu, men med några månader till på nacken hade jag gett högre. Den här flaskan känns ung och lite spretig jämfört med tidigare flaskor jag druckit. Misstolka mig inte, det är redan ett väldigt bra öl, men jag föredrar den här typen av imperial stouts när humlen har lagt sig lite och de är väldigt lena. Jag är inte förtjust i efterrätter, men i den här typen av öl vill jag ha fram den lena, ofta chokladiga dessertkänslan. Alkoholen jag nämnde i doften är förresten väl dold och jag längtar tills ölet lugnat ner sig lite.
söndag 9 oktober 2011
Efter SBWF: Hur var det egentligen?
Uppspelt som ett litet barn inför julafton gick man upp för trappan bort till en disk där vi fick fylla i våra pressbrickor. Något jag är oerhört tacksam för att ha fått möjlighet att göra, inte minst för alla fördelar det innebar men även för alla trevliga konversationer som startades mycket på grund av brickan.
Med brickan ifylld och glaset i näven letade vi ivrigt upp vår första monter att besöka. En skillnad under SBWF jämfört med den ölmässa jag tidigare besökt, Köpenhamns ölfestival, är att det finns en prislista i montrarna. I Köpenhamn har man ett polettsystem där ett smakprov kostar en polett och beroende på ölets exklusivitet får man antingen 5 eller 10 cl. Personligen tycker jag att polettsystemet är bättre än att man ska gå runt med en massa kontanter hela tiden, men det kräver förstås mycket av både utställare och arrangörer. Men i mina ögon, och de flesta andra jag pratade med, så vore det smidigare.
Det är egentligen det enda negativa jag har att säga om mässan, för i övrigt var det helt fantastiskt! Det var gott om sköljstationer, kort till ingen kö vid toaletterna som dessutom var fräscha, väl planerad utformning, riktigt bra och intressanta utställare och det som stack ut mest och för mig var viktigast: Oerhört bra stämning! Alla var glada, väldigt få var för glada, och överallt blev man mycket väl bemött. En riktigt bra mässa helt enkelt! Jag har redan bokat in nästa års mässa i kalendern.
Här följer länkar till några av de andra utmärkta bloggar som skrivit mer utförligt om mässan:
Kornmalt & Humlekottar
Ölrådet
Öl är gott, resor är kul
Ofiltrerat
Ölsvammel
Portersteken
Allt om öl
Är ni nyfikna på ännu mer så har de flesta av de jag länkat till även utmärkta blogrolls.
Vi ses väl där 2012?
tisdag 4 oktober 2011
Mycket Brewdog just nu!
Ytterligare en nyhet för Brewdog på systembolaget är att fr.o.m idag så kan man beställa och köpa deras imperial stout Tokyo* på 18,2% styckvis istället för i paket om 6st som man tidigare var tvungen att beställa. Även detta ska jag utnyttja, jag hade tidigare bara provat Tokyo men inte Tokyo* som alltså är starkare och enligt vad jag har hört mycket bättre. Vanliga Tokyo upplevde jag som på tok för söt och inte tillräckligt intressant.
Det jag dock ser fram emot mest är att imorgon så ska jag åka upp till Helsingborg för att på Gastro gå på Brewdogs beermakers dinner dit James Watt lär ha med sig spännande öl för provning och häftiga kombinationer med mat. Detta blir första gången jag besöker något liknande och jag ser verkligen fram emot detta och har stora förhoppningar på vilka öl som kommer att serveras.
En hel del på gång som sagt, och här följer den utlovade recensionen av Brewdog Rip tide:

Doft: En ganska ren ton av rostad malt är det första som slår mig. När jag går vidare så finner jag en svag ton av alkohol, vilket är lite oväntat med ett öl på (för stilen) relativt låga 8%, som går ihop med en lite lätt söt ton av mörk torkad frukt. Även choklad kryper sig på och man får vibbar från ett mörkt choklad med torkad frukt tillsammans med rostad malt och faktiskt lätta soyatoner.
Smak: Ölet är medelfylligt och kolsyran relativt livlig för stilen med små, utan att vara stickiga, bubblor. Mycket rostade toner och mycket choklad är det första. Den torkade frukten finns där även i smaken och bryter tillsammans med lite maltig sötma av det rostade ganska bra. Det finns också kaffe och lite lakritstoner i smaken och där är något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Eftersmaken är hur som helst väldigt trevlig med en medelstor bitterhet och kaffetoner som sitter i ganska länge. Nu när jag tycker mig ha summerat det mesta sitter jag och spekulerar och funderar över det där jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror bestämt att det är lite syra, jag tycker det påminner om smaken av sura körsbär vilket känns annorlunda och gör tillsammans med den relativt höga kolsyran gör ölet väldigt drickbart.
I betyg ger jag detta ölet 4 av 5 möjliga. Det här är ett bra öl som jag gillar mer än vad jag hade väntat mig. Det är som jag säger väldigt drickbart för att vara en imperial stout utan att vara tunn och/eller tråkig. Jag är glad att det kommer finnas på hyllorna ett tag nu för det här är ett öl jag kommer dricka en hel del av. För 28kr så är det mycket stout för pengarna!
torsdag 29 september 2011
Stockholm Beer and Whisky Festival!

Men nu handlar det här inlägget om något annat, om än väldigt liknande. När du läser detta är jag antingen på väg till, eller redan på Stockholm Beer and Whisky Festival (förkortas fr.o.m. nu med SBWF). I år firar SBWF 20 år och förväntas knäcka alla tidigare rekord, så att säga att jag ser fram emot evenemanget vore en otroligt stor underdrift.
Att det sedan är mitt första besök, det väger in en hel del det med. Utställare så som Oliver twist, Brill & Co, Cask Sweden, Elixir wine, Galatea, Monks Café, TWC dryckesutbildning, Wicked wine och de flesta svenska bryggerier tillsammans med många, många fler, (Och då nämner jag bara ölmontrarna!) bidrar också till hur mycket jag ser fram emot mässan.
Alla dessa faktorer gör det lätt att förstå varför jag inte fokuserar på att beskriva den underbart lätta och bäriga smaken och det intensivt sura, torra, avslutet efter den tydliga svartvinbärstonen. Så istället för att sätta ett betyg på 4,2 fortsätter jag nu berätta lite om mässan.
Jag kommer vara där torsdagen den 29:e, alltså mässans första dag, men jag stannar i Stockholm tills på söndag. Det är med andra ord möjligt att det blir en andra sväng, för inte lär man hinna med att prova allt på en dag! Det är dessutom inte alls omöjligt att jag kommer besöka lite av Stockholms ölhak, så håll koll på bloggen i veckan för här kommer det hända saker!
Jag har med mig både block, penna och laptop men jag är osäker på hur det kommer bli med tillgång till internet (och tid...) så i värsta fall får ni vänta till på söndag... Men den som väntar på något gott...!
tisdag 27 september 2011
Resten av supersöndagen!


Men ett riktigt trevligt öl fick vi i oss som uppvärmning inför den kommande monsterstouten;
Lost Abbey Framboise de Amorosa

Utseende: Avloppsbrun vätska med smutsvitt skum som lämnar massor med rester på glaset när det sjunker undan.
Doft: Härligt med syra! Sura hallon och lite körsbär sticker ut, men den är allmänt fruktig och har lätta ektoner.
Smak: Initialt är det inte så torrt och syrligt som doften antytt, men i avslutet skrynklas tungan ordentligt av en härlig syra. Ölet är ganska kryddigt och har lite runda vaniljtoner och ekfat, vilket känns annorlunda bland suröl. Det är lite udda och komplext med massvis av smaker som kombineras till ett riktigt bra öl. Bärigt, fruktigt med hallon i centrum.
I betyg ger jag ölet 4.3 av 5 möjliga. För att citera mig själv så smakar det verkligen som ett suröl med hallon snarare än ett surt hallonöl. Med det menar jag att det har ett tillräckligt smakspektrum redan utan hallonen och bärigheten men tillsammans med dessa blir det ett intressant och mycket bra öl!
måndag 26 september 2011
Mikkeller Abel

Doft: Mestadels rostade toner med kaffe. Även mörk choklad och lakrits samsas med lätt träiga och brända toner. Lätt vinös doft och jag tycker mig även hitta lite tjära. Dags att smaka!
Smak: Ganska söt och vinös med tjära och ganska hårda rostade toner som balanseras upp bra av den maltiga sötman. Den finns en ganska lätt beska som banar vägen för en långvarig eftersmak med rostade toner, lätt rökighet och tjära. Alkoholhalten finns där i kroppen och bidrar till vinösiteten men är annars väl dold trots 11,5%.
I betyg ger jag detta ölet 4.6 av 5 möjliga. Det är ett ganska sött öl, sötare än vad jag brukar tycka om, men i klassisk mikkeller-manér så finns det väldigt mycket andra smaker som bryter av sötman. Det är fylligt och kroppen och kolsyran är svag. Lent och fint vilket inte minst beror på den ganska stora sötman, men ändå med en hel del bett i det rostade och lite rökiga/tjäriga. Ett fantastiskt bra öl som det ska bli spännande att se hur smakerna utvecklas efter att min andra flaska har fått vila i källaren.
söndag 25 september 2011
Black Tokyo* Horizon


Doft: Hårt rostade toner, soja, det är vinöst, det bjuds på kaffe och den mörkaste tänkbara chokladen. Det är en överväldigande komplexitet i doften och i kombination med hur spänd jag varit sedan länge kan jag inte hålla mig längre. Jag måste få smaka den nu!
Smak: Till att börja med så är det ett ganska sött öl. Det är en vinös sötma med ett lite syrligt avslut. Ölet är ganska tjärigt och rökigt, på det lenaste tänkbara sättet. Det finns mörk choklad, mörkrostat kaffe och en lite värmande alkoholtouch. Alla dessa hårda smaker rundas av och slätas ut av en otroligt bra och stor maltsötma. Det finns även lite soya och lätt nötiga/jordiga drag. Jag har smuttat på ölet från och till nu under en väldigt lång tid och jag hittar fortfarande nya nyanser, en beundransvärd komplexitet. Det finns ingen kolsyra alls och den otroliga komplexitet och smakbalans ölet besitter gör den till en sann heldagsupplevelse.
I betyg ger jag detta ölet 5 av 5 möjliga. Det här är helt fantastiskt. Man skulle kunna ge den 4.999 och hävda att den skulle kunna vinna lite på lagring, då lär den vara annorlunda men inte nödvändigtvis bättre. Kanske lika bra, men annorlunda. Det kvittar... För den dracks nu och den är otroligt bra! Ett varningens finger skall dock räckas upp för de som förväntar sig en riktig käftsmäll för smaklökarna. Det är ett väldigt lent och snällt öl som bjuder på otroligt stora och komplexa smaker, men jag tror att man lätt kan förvänta sig att den är aggresivare. Black tokyo* horizon är snarare en lugn och sensuell upplevelse, en jag lär minnas länge framöver!
fredag 23 september 2011
Avery IPA
Ölet är alltså en IPA från colorado-baserade Avery. Det håller 6.5% alkoholhalt och är, i amerikansk anda, bryggt på 4 sorters "C humle"; Columbus, Chinook, Cascade och Centennial. Utöver det så pryds ölet av en riktigt snygg etikett i form av en världskarta med havsrutten mellan Indien och Storbritannien dragen i röd färg på den svart/vita bakgrunden. Just denna rutt är anledningen till stilens namn, India pale ale, ty det var en utvecklad humligare form av pale alen som användes vid handel med Indien.

Doft: En härligt blommig humledoft träffar en! Det finns även citrusig humledoft och man känner en påtaglig maltig sötma. Den luktar välbalanserad, jag gillar när det finns utrymme även för malten i IPAs.
Smak: Det här ölet önskar jag att alla som gillar IPA får prova! Smaken är precis så som doften antytt. Den är blommig, lätt citrusig och med en bra karamellig sötma av malten som också ger den en väldigt väl avvägd kropp. Den bär upp humlen perfekt i mitt tycke, låter humlen vara stjärna men kikar in i smakspektret lagom mycket precis innan det härligt torra humlebeska avslutet.
I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Det här är verkligen en kanon för mig, och även om jag måste erkänna att jag på senaste tiden blivit mer och mer för IPAs så är det här ett väldigt bra öl som är väl värt ett riktigt högt betyg. Gillar du IPA i amerikansk stil så bör du prova Avery IPA. Gillar du inte IPA i amerikansk stil så är det mycket möjligt att Avery IPA kommer konvertera dig.
torsdag 22 september 2011
Snabbinlägg om vad som komma skall.

Som den med tränat öga säkert ser så är det: Mikkellers Spontancassis, Grassroots/Cigar citys Niether, Brewdog/Mikkeller/Nögne Ös Black tokyo* horizon, De Molens Juleöl & Kerstbier och två flaskor av Mikkellers Abel.
Stort tack Kristopher!
Jag ville egentligen mest ge er en liten tjuvtitt på vad som komma skall här på bloggen, och ge er möjlighet att önska fram vad ni hade velat läsa recension på först!
Jag vill också passa på att rekommendera ett svenskt Oktoberfest/märzen öl i Gotlands Red october. Tyvärr försvann min recension men bilden är kvar och jag lämnar er med det korta omdömet: Mycket prisvärd öl, speciellt till maten.

onsdag 21 september 2011
Sigtuna Höstporter

Doft: Kaffe, rostade toner, lite lakrits, lite rökta charkuterier. Det finns även lite söta toner med choklad.
Smak: Även här har vi kaffe, mörk choklad, lakrits, nötter och rökiga toner samt viss beska i avslutet. Jag tänker faktiskt stoppa där och säga som såhär: Gillar ni porter och stout så försök undvara de 25 kronor en 50cl flaska kostar och kila ner på bolaget, för det är den verkligen värd!
I betyg ger jag detta ölet 3,8 av5 möjliga. Det är sagt redan, riktigt prisvärt öl som levererar mer än vad jag hade förväntat mig. Man hör ofta att "den här hade jag köpt igen", men i det här fallet kommer jag redan imorgon att ha köpt fler! Det är inte en fantastisk svindyr sorts kaffe i den, det innehåller ingen lyxchoklad, det är inte bryggt på månen... Men det är en riktigt bra balans i smakerna och med ett (framförallt för priset) riktigt smaskigt höstigt resultat. Jag gillar också väldigt mycket att alkoholhalten är på återhållsamma 5,5% vilket gör den mer mångsidig och till ett bra alternativ om man inte, som jag, har sovmorgon till 14-tiden...
tisdag 20 september 2011
Nøgne Ø Red Horizon
Ölet beskrivs som en American strong ale på 17% och är bryggd med Sake-jäst, närmare bestämt japanska Masumi Sakes No.7 jäst. Efter råd från Masumis bryggmästare har ölet låtit jäsas väldigt långsamt och vid låg temperatur för att framhäva jästens fruktiga karaktär. Ett norskt öl på 17% i amerikansk stil bryggt på japansk jäst, inga konstigheter. Förutom bryggeriets God jul så har jag bara provat olika imperial stouts, såväl deras egna som de t.ex. mikkeller låtit brygga där, men samtliga har imponerat på mig. Så pass att jag klassar Nøgne Ø som en av mina absoluta favoritbryggerier. Dessutom gillade jag deras Dark horizon 3 ed. där Dark horizon är en systerserie till Red horizon, så utan att veta vad jag kan vänta mig så tror jag väldigt mycket på det här ölet redan!

Doft: Stor, söt, humligt fruktig doft med bl.a. apelsin. I sötman hittar man spår av honung såväl som kandrat socker. Det finns även lite skarp alkohol i doften, men sötman och fruktigheten slätar över det väldigt bra.
Smak: Ölet är lent och först ganska sött, efter det kommer en viss beska och ett härligt värmande alkoholigt avslut. Det är en honungsliknande sötma, även här med spår av apelsin. Lite som en kopp apelsinte med massvis av honung i. Det är dock inte endimensionell sötma utan den är väldigt komplex och det finns andra smaker såsom kanderat socker. Det är i övrigt ganska lätta spår av humlen med en liten beska och allmän fruktighet vilket funkar bra tillsammans med sötman. Avslutet är som sagt alkoholigt och ölet värmer verkligen hela vägen ner, och även i magen när det landat. Däremot är alkoholen inte alls så påtaglig som man kanske förväntar sig av ett öl på 17% utan det är väl dolt i de andra smakerna även om den helt klart finns där. Man får lite barley wine vibbar.
I betyg ger jag detta ölet 4,5 av 5 möjliga. En mycket speciell öl som är väldigt "out there" utan att det känns att den är udda för sakens skull. Många udda öl funkar inte riktigt, men Red horizon känns helt rätt! Den är för övrigt riktigt god tillsammans med en bit ost, i mitt fall en extralagrad gruyere, som slätar över alkoholen lite i avslutet och gör den ännu mer drickbar. Det är ett riktigt smuttöl och jag är verkligen glad att jag sparade den till en lite ruskig dag och inte gav mig på den i sommarhettan. Väldigt, väldigt trevlig och mycket prisvärd trots att man fick slanta upp rätt bra för en flaska. Så har man dessutom den fina plåtburken kvar!
måndag 19 september 2011
Mohawk Rye lager
Ölet i glaset är Mohawk Rye lager. Den beskrivs som en halvmörk lager med nästan 20% råg. Att använda sig av råg är ganska ovanligt vilket gör att ölet sticker ut lite och fångar intresse även hos de inbitna öldrickarna som ofta annars går förbi en lager utan att tänka två gånger. Åsikterna om det här ölet går isär, många hyllar det medan nästan lika många hävdar att det kunde lika gärna ha varit vilken industrilager som helst i glaset. Meningsskiljaktigheterna i kombination med rågen fick i alla fall mig att för en gångs skull lägga ner en lager i korgen, nu återstår det att se om den platsade där.

Doft: Lätta citrustoner, lite källare, knäckebröd men annars ganska standard för en lager. Den skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från mängden och det är en ganska svag doft vilket gör det svårt att urskilja allt. Det brukar även vara ett tecken på att smaken inte är så stor, tyvärr.
Smak: Den smakar mer än den luktar, om det sedan beror på en trött näsa eller om ölet är så, det får ni själva märka. Det är ganska mycket sötma (utan att ölet är sött), lite smörig, en hel del knäckebröd (tänk wasa husman), lite lätt citrus i humlen som bidrar med en mycket mild örtig beska. Det är lätt i kroppen och har låg kolsyrehalt som mest märks som lite stickighet i avslutet.
I betyg ger jag detta ölet 3,5 av 5 möjliga. Detta är ett öl jag gärna hade druckit till höstig husmanskost. Jag är positivt överraskad och gillar det mycket mer än vad jag hade väntat mig, faktum är att jag hoppade över ölet två gånger innan jag nu fick för mig att köpa hem en flaska att prova. Det ångrar jag inte! Jag tror att detta kan vara ett utmärkt öl för någon som mest druckit blaskiga lagers och inte riktigt fastnat för varken humliga IPAs eller stora imperial stouts. En bra inkörsport helt enkelt, och något man som ölnörd kan ha på middag med familj/vänner som inte är sålda på öl för att slippa känna sig snobbig med sin "specialare" när alla andra dricker industrilager. Kul även för den ölintresserade att se vad råg har att bjuda på, som ju inte är så vanligt.
söndag 18 september 2011
Cigar city Maduro brown ale
Nog om det, åter till Maduron. Den beskrivs av Cigar city själva som en "Nothern English-style brown ale with some American affectations". Alkoholhalten ligger på 5,5% vilket är något högre än vanligt för engelska brown ales och den är bryggd med havre vilket bland annat bidrar till en len och lite fylligare kropp. Med tanke på flaskans storlek, 75cl, och att jag dricker den ensam så blev jag ganska glad när jag sökte på hemsidan och såg att den är på "bara" 5,5% jämfört med säg Nøgne Ø Imperial brown ale som jag drack senast med sina 7,5%. Anledningen att jag sökte var att det står faktiskt inte specificerat på flaskan, vilket är ganska vanligt på amerikanska öl, men jag trodde det var obligatoriskt på systembolaget... Nåväl, nu är det dags att prova!

Doft: Doften är chokladig, nötig och har rostade toner tillsammans med havre, lätt kryddighet och lätta toner av humle.
Smak: Det första som sticker ut är att den är förvånansvärt smakrik för sina 5,5%. Lätt beska i eftersmaken, som även är lite tallig och citrusig. Havren finns helt klart där i smaken och så även lite kryddor som jag dock inte lyckas identifiera. Den känns också väldigt len, om än något tunn, och kolsyrningen funkar väldigt bra med kroppen. Lite mer duns vore önskvärt för min del, men det hör väl inte direkt stilen (eller alkoholhalten) till. Annars är det, för stilen ganska, typiska smaker med nötighet, rostade toner och choklad. Den är väldigt lättdrucken utan att på något sätt vara tråkig. Faktiskt så pass att man känner att den tyvärr tar slut för snabbt.
I betyg ger jag detta ölet 4,3 av 5 möjliga. Ölet är väldigt välsmakande och med lite roligare smaker än vad stilen brown ale ofta bjuder på. Den låga alkoholhalten är på både gott och ont, den kunde gärna ha varit fylligare samtidigt som man ibland uppskattar drickbarheten mer. Det finns ju dessutom andra öl att ta när man vill ha något fylligt, men ska man ha något lite lättare som ändå bjuder på en smakupplevelse så är Maduro ett väldigt bra öl att duka fram! Det finns dessutom relativt många flaskor kvar för den som är sugen på att prova!
lördag 17 september 2011
Just nu!
Southern tier Gemini

Diskussionerna kring detta öl stannar inte vid hur bra vi tycker detta ölet är, även om det är bra nog att prata om ganska länge om, utan vi pratar egentligen mest om hur Southern tier utvecklas till ett av våra favoritbryggerier. Mer och mer för varje öl vi dricker. De håller väldigt hög standard och är nästan oväntat lättillgängliga. De finns ofta både på fat och flaska på välsorterade pubar och har man möjlighet att besöka Köpenhamn så är det nästan svårt att komma hem utan en flaska.
__________________________________________________________________
Mikkeller Beer hop breakfast. 21:00
Kristopher: Luktar fimpe.
Den togs dumt nog direkt ur kylen tyvärr. Gripen älskar den, precis som hela beer geek serien, speciellt när temperaturen stigit. Ha gärna en bit mild kittost till hands, det är vi överens om att det funkar väldigt bra! Gripen tycker för övrigt bättre om denna än den vanliga Beer geek breakfast, som han drack (igen) häromdagen.
__________________________________________________________________
TEQUILA!!! 21:30

Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!
________________________________________________________________
Jolly Pumpkin Bam Biere 22:00
Några öl senare sitter vi i soffan och är allmänt otrevliga. Speciellt mot varann.
Men Bam Biere gillar vi. Allt det bästa i flera sorters belgisk öl kombinerat i denna saison. Skumbanan, koriander, jäst, sex och äpple. Gott.

____________________________________________________________
TEQUILA!!! 22:30

Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!
___________________________________________________________
Southern Tier Jah-Va 23:00
Ja.. Fantastisk öl. Kanske bästa Southern Tier jag har druckit, säger Gripen. Jag tyckte att Mokah var bättre, säger Kristopher. Lik förbannat en bra jävla öl!

Amager Dicentra Cuccularia 00:00
En suris mitt i natten. Nu är vi tre. Ölen luktar och smakar som fredag eftermiddag, men ser ut som söndag morgon. Inte så sur och jävlig som förväntat, men ändå en schysst bärs.
Gripen: Jag som trodde att Amager borde hålla sig till stouts.
Krisopher njuter.
__________________________________________________________________
TEQUILA!!! 00:20

Kristopher: TEQUILA!!!
Gripen: TEQUILA!!!
_______________________________________________________________
Goose Island Bourbon County Vanilla Stout 2010 00:45
Fedt taggade intar vi kvällens sista öl! Monsterstouten från Goose Island som det talas så mycket om. Vanilj, kaffe, sex, choklad, allt!
Gripen är mållös.
Kristopher är väldigt nöjd med kvällen.

Vi säger god natt och tack för oss!