Good juju och God jul!

Jag har alltid lika svårt att vänja mig vid att gå upp tidigt efter att ha jobbat kväll en vecka. Nu är det dessutom 3 veckor sedan jag jobbade dag senast, så det här med att hålla sig pigg nog (vaken...) att posta inlägg är inte det lättaste. Nu har jag däremot lyckats piggna till (sovit middag 2 timmar) så nu är det dags att fortsätta redovisa några av helgens öl!

Vi börjar med ett öl jag är otroligt spänd på, mest för att det är så udda. Bryggeriets imperial stout är något av en klassiker hos mig och dessutom fick en kommentar här på bloggen upp suget ytterligare. Dessutom är ölet riktigt jävla häftigt, både flaskan och ingredienslistan.

Left hand Good juju är dett öl där man ersatt delar av humlemängden med krossad ingefära. Det började som ett sommaröl men efter stor efterfrågan utökades tillgänligheten till året runt.

Det är ett lätt, ljust, öl på 4,5% som med sin lätt orangeaktigt gula färg och sitt vita skum framstår som en potentiell törstsläckare.

Doften är ganska svag, det jag hittar är lite jordig humle och (tyvärr mindre än jag hoppats på) lite ingefära. Ölet är väldigt, väldigt lätt i kroppen och med ganska svag kolsyra. Det finns lite mer ingefära i smaken än doften, men jag hade fortfarande önskat mer. Smaken är som kroppen, ganska tunn, lite jordig, kryddig och med lite ingefära.

Jag hade hoppats på en riktigt käftsmäll av ingefära, men får istället ett väldigt lättdrucket och ganska fräscht öl som nog hade smakat mycket bättre en varm sommardag än i slutet av november. Kul att ha provat, inget fel på ölet, men inte mer än okej. Betyget blir 5/10.

Härnäst kör vi igång med julölen igen!

Nils Oscar Julöl 2011

Det här tycker jag är ett riktigt bra julöl. Tror ni mig inte så får ni köpa en flaska till åt mig. Det är mycket rostade toner, och det tycker jag om. Jag kommer nog att stoppa undan ett par flaskor av denna till nästa jul också, tror den kan bli ännu bättre på det! Betyget: Hit!

Nu ska jag, för sista gången, återknyta till mitt möte med bryggmästare Patrick Holmqvist på SBWF. Den här gången blir det, precis som ovan, väldigt kort. Vi frågade Patrick om han kunde välja ett favoritöl från Nils Oscar, varpå han svarade att det beror helt på tillfället. Men utifrån den frågan så fick vi tipset att deras Julöl skulle vara en riktig hit på sommaren tillsammans med grillat kött.

Bejaka det ifall ni testar detta öl så får vi se om ni, som jag, lägger undan en flaska extra till sommaren!

GODA minnen!

Sedan jag blev ölfrälst har jag samlat på mig flera goda (ofta i dubbel bemärkelse) minnen. Öl jag druckit, människor jag druckit den med eller platser jag har tagit mig till för att få tag på den. Målet med mitt ölintresse är att ha kul, träffa likasinnade människor och framförallt att dricka riktigt god öl.

Det där sista är något man ibland kan fundera över. T.ex. har jag, och säkert många av mina läsare, hur många gånger som helst skippat ett riktigt kanonöl till fördel för att testa något nytt. Det är ju trots allt på så vis man för första gången kom i kontakt med kanonölet, tänk så är detta ännu bättre? Så tänker jag konstant när jag testar något nytt: "Tänk så är denna bättre". Det är väl lite det som är tjusningen, vetskapen om att man mycket väl kan få en ny favorit varje gång man höjer glaset mot munnen.

Men ibland när man testar något nytt så går man ju på en nitlott också. Flera gånger har jag köpt öl som jag i förhand inte tror kommer vara mer än max godkända, och mycket riktigt är det så. Detta för att bredda smakreferenser och av ren nyfikenhet.

Det har inte ett skit med målet för det här inlägget att göra.. I det här inlägget vill jag framhäva hur viktigt jag tycker det är att ta upp den där fantastiska ölen ur källaren, "vara tråkig" och beställa/köpa in Det ölet IGEN och sist men inte minst vill jag dela med mig av två öl som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Inte minst för att de är så förbaskat goda.

Likt inlägget förra veckan så är ovanstående snarare två upplevelser än två öl, att betygsätta eller beskriva smaken är därför överflödigt.

Med Hr Frederiksen veasel brunch firade jag ett nytt jobb, och minns hur jag förändrade en stout-skeptiker med den på Copenhagen Beerfestival i våras. Och en till på Green lion inn senare under sommaren. Det är otroligt svårt att säga, men jag tror att det är mitt absoluta favoritöl.

Tillsammans med Wild dog - BA Gonzo har jag haft fantastiska kvällar med fantastiska människor, och även här fått en skeptiker över till den mörka sidan. Den sista är faktiskt så speciell att jag egentligen lovat att inte publicera något om den för att hålla hypen nere och bara ha ett fantastiskt öl att dela på då och då. Förlåt för det, men jag tror att Du håller med om att det vore synd att inte dela med sig av det guldkornet.

Har ni själva sådana öl, som ni på ett eller annat sätt känner lite extra för och som är otroligt goda? Lägg då en kommentar, så kanske jag eller någon annan hittar en ny favorit att dela med sig av.

... Å nu är det jul igen! (Igen!)...

Idag var det TWC-tomten som har lämnat paket till mig på Systembolaget på mobilia, Malmö, där jag också fick syn på Malmö brygghus pilsner. Den har jag inte provat än, och jag fattas flaskan i samlingen på hyllan här hemma... Men plånboken sa ifrån, det var inte läge idag. På vägen ut såg jag däremot Cacao-portern och då bad jag plånboken hålla käften och lade snällt ner en flaska i korgen.

Här är godsakerna jag fick med mig därifrån. Amager Secret santa är för övrigt lagrad på granbarr och ekträ som ni kanske ser på bilden... Inga konstigheter där...? Jag vill tipsa alla mina läsare om privatimport via TWC dryckesutbildning som gick på totalt en vecka från lagd förfrågan till flaskor på bordet, dessutom är både priserna och utbuder anmärkningsvärt bra!

Vill bara klargöra att det är Malmö brygghus Cacao-porter och Pilsner som just nu finns på butikerna vid Mobilia, Hansacompagniet och Triangeln.

Så var det dags för lite julöl också!

Abita Christmas ale: Trevlig och humlig doft, som tyvärr inte är riktigt lika bra i smaken. Humlen finns där tillsammans med en del kryddighet, men det är lite för tunn kropp. Humlen behöver balanseras upp något, dessutom är den inte speciellt julig tycker jag. Det senaste gör betygssättandet väldigt svårt, men den betyget Mitt- är jag nog tvungen att sätta med tanke på det. Men jag får säga det att hade jag fått det här ölet till någon lite kryddigare maträtt utan att veta att det var ett julöl så tror jag att jag hade satt bra mycket bättre betyg än så!

Då kör vi första belgaren!

Gouden caroulus Christmas: Riktigt, riktigt trevlig med lakrits, kanderat socker, torkad frukt och en bra alkoholbalans med värmande effekt utan att bli för spritig i förhållande till den i övrigt söta smaken. Tappar väldigt mycket på att serveras kall, men efter att den värmts upp så är betyget: Hit ingenting man behöver fundera på två gånger!

Sist ut i dagens inlägg hamnar den här:

Mohawk Snowblind: Luktar som en Amerikansk Pale Ale, färskt humlig. Smakar också rätt likt en APA, fast med lite större och lenare kropp och lite mer alkoholtoner än vad man är van vid. Annars är smaken färskt humlig med en ganska stor beska. Inte speciellt julig, inte speciellt spännande och jag har inte speciellt mycket mer att säga än betyget: Mitt.

... Å nu är det jul igen!

Vi börjar det här juliga inlägget med ett litet paket från öl-tomten:

Det här är delen av paketet jag ska behålla själv och jag måste säga att jag längtar redan tills jag kommer hem ikväll! Fade to black är Vol 2, en smoked baltic porter, Good juju är ett herb/spice ale med ingefära. Resten av flaskorna talar nog för sig själva, och alla flaskorna tilltalar mig!

Men dagens inlägg är inte över än! Jag plockade ju på mig en del julöl som ni ser i förra inlägget. Dessa ska ju drickas, och recenseras. Men för att det inte ska bli en miljon julölsinlägg i hela ölbloggssverige så ska jag försöka att, som idag, ta med något annat intressant också. Jag tänker också använda mig av den tregradiga julölsskalan i fallande ordning: Hit - Mitt - Sh*t. De gånger jag känner att det behövs så kommer jag använda mig av + och - för att indikera vilket håll det drar åt.

Först ut av julölen för min del var den här:

Sigtuna Midvinterblot: Praktiskt taget ingen kolsyra alls vilket gjorde mig skeptisk och ledde till att jag knappt provade den. Tyckte också där fanns en något syrlig och skarp smak. Nä, munkänslan sabbade ölet för mig. Betyg: Sh*t

Vi försöker igen med:

Shipyard Longfellow winter ale: Ganska snäll i smaken. Maltig med en del mörk choklad, lite lätta rostade toner. Trevlig sötma och ganska jordigt maltig. Jag förväntade mig inte mycket av denna 35 kronors bomberflaska, men den var riktigt trevlig tyckte jag. Beskrivs som en hybrid av porter och scotch ale. Jag beskriver den som högst prisvärd och ger betyget: Mitt+

Nu är det jul igen!

... Kanske inte riktigt, men julölen är hur som helst komna! Jag är väldigt förtjust i julen, så några julölsrecensioner får ni stå ut med. Jag har några stycken undanlagda från förra julen så jag tänkte att jag ska jämföra de med årets upplagor och se vad som har hänt bland annat. Förhoppningsvis får jag tag på ett och annat lite ovanligare julöl också, den som lever får se. Här följer en bild på vad jag plockade på mig i första svängen, även om jag plockade på mig flera flaskor av några sorter.

Recension på någon av dessa lär ni se inom kort!

När jag var och handlade mina julöl så sneglade jag förresten lite efter Carnegie porter 2011, 2010 kom vid ungefär den här tiden i fjol och jag har tänkt ha en liten carnegie-provning så jag väntar ivrigt på årets utgåva. Carnegie portern är ett öl som ofta glöms bort bland alla häftiga lanseringar, vilket jag till viss del kan förstå, men jag tycker den är riktigt trevlig i sin enkelhet och ett helt utmärkt öl för lagringsexperiment. Inte minst för priset, sedan utvecklas den, i mitt tycke, väldigt positivt!

Jag frågade en ur personalen om han visste när årets flaskor skulle komma, så svarade han att han inte kunde säga säkert men att de bunkrar alltid upp med Carnegie porter runt jul då många köper den för att göra julmumma. Jag fick också berättat för mig att den i år skulle vara bryggd på ett nytt ställe och att enligt honom så var lagringspotentialen osäker. Vid snabb sökning hittade jag ingen information om detta.



Har ni information om det så får ni väldigt gärna höra av er till mig via kommentar eller mail!

En bild säger mer än tusen ord.

En bild säger mer än tusen ord.

Jag känner mig dock tvungen att komplettera med några få ord. Ovan ser ni ett öl som, för mig, är något extra. Ett öl som är så bra att istället för att spara det till något speciellt, så gör man med detta vilken grå vardag som helst till en fest. Ett öl som är så bra att jag inte vill dricka det för ofta, för tänk så vänjer man sig? Ett öl som är så bra att jag inte vill betygsätta det.

Ett öl som snarare borde ses som en upplevelse än en förbrukningsvara.

Apis Póltorak Jadwiga

I den här tråden på Beerswedens forum, BSF, tar jag upp något jag är väldigt ny, och nyfiken på, mjöd! Det hela började med att jag läste om det hos Johan, och sedan hos Kristopher. Jag har efter det, för inte så länge sedan, nämnt att jag smakade detta mjöd hemma hos Kristopher, men för att uppmärksamma mjödet ytterligare så kände jag när jag korkade upp min egna flaska att jag ville ära denna underbara dryck med ett eget inlägg.

Här följer vad jag tyckte om Jadwigan, och har ni några tips på mjöd jag borde prova så får ni väldigt gärna kommentera antingen här eller på BSF. Johan har för övrigt provat Jadwigan mot imperial stouts i diverse sammanhang som kan vara trevlig läsning ifall ni blir intresserade.


Den härligt tjockflytande vätskan doftar underbart av honung, lite alkohol, bär och nästan lite parfymaktigt blommig (utan att det är något negativt).

Den är len som en mors smekning och täcker snabbt och lätt hela munnen med sin oerhörda fyllighet på ett härligt sirapsliknande vis. Direkt känner man lite trevlig bärighet och lite blommor och kryddighet. När man sedan sväljer är det honung av bästa sort tillsammans med förstärkt kryddighet som sedan tar över tillsammans med en behagligt värmande alkoholton till en långvarig eftersmak.

Detta fantastiska mjöd ger jag betyget 9,5/10. Egentligen skulle jag vilja ge det full pott när jag sitter här och värmer mig i soffan med det ruggiga vädret utanför och njuter helt och hållet av vad jag har i glaset, men med reservation för oerfarenhet så för det nöja sig med lite lägre.

Nils Oscar Coffe stout 2011

Nu är det dags att återknyta till SBWF och mötet med Nils Oscars bryggmästare, Patrick Holmqvist, igen!


Under SBWF smakade jag detta ölet för första gången. Tyvärr vore kanske synd att säga, men hur som helst så hade jag gärna provat den tidigare versionen. Mycket för att jag har hört mycket gott om den, men mest för att ha referenspunkt till den nya versionen... Hur som helst!

Patrick berättade att den här gången har man frångått det Rwandiska kaffe man tidigare använda sig av till fördel för ett nytt brasilianskt kaffe. Ett espressokaffe som tillsätts till vad som i grunden kallas en fyllig stout. Vi får berättat för oss, vilket även finns att läsa på etiketten, att till det här kaffet så låter man bönorna ligga med skalet på och torka i solen, vilket låter de väldigt söta och fruktiga tonerna som annars går förlorade följa med in i kaffet. Om jag inte minns fel rostar man dessutom sedan bönorna hela, med skalet på.

Hur som helst så ska den nya kaffesorten bidra med en väldigt trevlig och lätt fruktighet till en stil som annars kan vara väldigt hård samtidigt som den gör ölet väldigt fylligt utan att behöva ha en dubbelsiffrig alkoholhalt.

Nils Oscar Coffe stout 2011.

Svart som kaffe i glaset, fast med mer skum! Ett medelstort beige skum som sjunker ner till en liten beläggning över den kolsvarta vätskan.

Doftar kaffe, ett väldigt sött och fruktigt kaffe. Choklad och lite lätt av rostade toner. Väldigt, väldigt rund i doften. Den doftar av en väldigt bra maltbas med mycket chokladmalt. Påminner om ett flertal amerikanska chokladstouts i som runda doft. Det luktar helt enkelt väldigt trevligt!

Den är ganska lätt i kroppen, men fyllig i smaken. En lite ovanlig kombination kanske... Men väldigt fyllig smak för sina 6,4%, vilket Patrick förklarade för mig beror på bönorna och hur de har hanterats. En del chokladmalt i smaken, mycket kaffe som återigen är väldigt fruktigt och lätt och alltså inte de hårda espressotonerna som man ofta ser i kaffestouts. Eftersmaken hade gärna fått vara lite längre, speciellt efter som smaken i sig är så trevlig. Ett stort plus för den relativt låga alkoholhalten.

Jag undrar hur den här hade utvecklats med lite tid... Det får vi ta reda på! Betyget landar på 7,5/10!

Förändringar på gång!

Detta inlägg innehåller inte bara en recension, det innebär också en förändring av bloggen. Jag har den senaste tiden skrivit mindre och mindre, vilket beror på flera olika faktorer. Framförallt beror det på att jag har haft dåligt med tid, mycket jobb och varit krasslig till och från en längre period. Sedan så har jag även funderat lite över bloggandet då jag har känt att jag vill göra en liten förändring. Med detta inlägget börjar jag implementera de förändringar jag har tänkt mig.

Det första jag ändrar på, som jag också tänkt på längst, är betygsskalan. Sedan jag startade bloggen har det hänt väldigt mycket med mitt ölintresse. Det har gått rakt upp i raketfart, och tillsammans med förbättrade ekonomiska omständigheter innebär det att jag anser mig ha lärt mig oerhört mycket sedan dess. Mina referensramar är oerhört breddade och jag har lyckats få tag på öl som är få förunnade, något som dessutom utvecklat mitt smak- såväl som doftsinne.

Jag kan se tillbaka till många betyg och känna att de är lite off, vilket även påverkar mina nuvarande då jag tycker att ölet jag har i glaset förtjänar ett högre betyg än ett öl jag druckit tidigare och ändå vill jag ge ett betyg som är lägre än det jag tidigare satt. Preferenser och smak kommer alltid att förändras, men jag tycker mig nu kunna bedöma ett öl bra mycket rättvisare än förr.
Detta problemet frångår jag nu med att införa en 1-10 betygsskala, där jag tänker mig att 5 är okej och något jag kan tänka mig att dricka igen, och 1 är odrickbart. Jag ska också försöka skriva oftare med lite kortare inlägg även om sådant jag druckit utan anteckningsblocket i högsta hugg men fortfarande är anmärkningsvärt på ett eller annat sätt. Jag vill också släppa igenom lite mer av mig själv, vilket jag tror kommer bli lättare med en lite mer avslappnad approach.



Här kör vi hur som helst en första recension med den nya betygsskalan, så är bollen satt i rullning!

Boon Oude geuze (säsongen 2008-2009)

Det sprider sig en härlig doft av lambik direkt när korken lossnar, och när glaset sedan fylls upp så väller det ut ännu mer! Det var ett tag sedan jag drack suröl nu, och doften får mig att salivera redan innan jag för näsan mot glaset. Det här har jag nog längtat efter i mitt undermedvetna. Vätskan som fyller glaset är klar och har en ljus gyllengul ton med ett kritvitt skum.

Doften när man närmar sig glaset är riktigt trevlig. Det är en väldigt torr, jordig och syrlig doft med drag av grapefrukt. Den har inte de under(över?)tonerna som man ofta hittar i en lite exklusivare geuze, men det är klassiskt för stilen och jag är vid det här laget väldigt ivrig att prova!

Första smutten har inte alls den syra jag hade väntat mig. Ölet är väldigt jordigt och inte fullt så uppfriskande som mina favoriter för stilen. Grapefrukt tycker jag beskriver den syrliga ton som ölet trots allt besitter, och även den beska som sitter i ett tag i eftersmaken drar åt det hållet. Kolsyran upplever jag tyvärr som lite väl stor vilket påverkar munkänslan negativt. Det känns som att den egentligen har en, för stilen, stor kropp men kolsyran gör det mest till en väldigt skummande känsla. Alkoholhalten på 7%, vilket är högre än exempelvis Cantillon och 3 Fonteinen vars geuze jag föredrar, bidrar nog med den lite större kroppen och kolsyran kan eventuellt vara ett försök att lätta upp denna. Låter man ölet stå i glaset och småfräsa lite längre så förbättras det dock, men det är inte alltid man är villig att vänta på något gott. Eller?

Det är ett gott öl, ett bra öl och ett öl jag gärna dricker igen. Men det är lite som att köra moped, något jag uppskattar när jag är själv men ingenting jag berättar för mina kompisar om. Betyg 6,5/10.