Flyttöl!

Som ni kanske har läst hos Kornmalt & humlekottar så har vi efter en tids dividerande kommit fram till att jag flyttar dit som gästbloggare hos Kristopher istället. På grund av skift-arbete, flickvän och att vi en längre tid nu druckit och gjort nästan allt roligt tillsammans så är materialet lite väl tunt att stå på egna ben med så att säga. Därför tror jag detta kan bli bra. Sen har vi det alltid jävligt gött när vi hittar på något, så vi ska nog kunna hitta på något jävligt gött av det här samarbetet också!

Detta inlägget blir ett avslutande inlägg i Gripen av öl, och ett första på Kornmalt & humlekottar. Stort tack till alla er som läst min blogg, och hoppas att ni fortsätter läsa det jag skriver på Kornmalt. Ölet jag skriver om tillägnas Gokster, en av mina läsare som ett tag tillbaka önskade en recension på just detta öl.

Vilket är det då? Jo, Flying dogs Wild dog - Barrel aged Gonzo. Det är deras, redan från början, fenomenala Gonzo imperial porter som man låtit vila på Stranahan whiskey fat. Stranahans destilleri ligger i Colorado, vilket även Flying dog gjorde förr, och ägs precis som Flying dog av George Stranahan. Destilleriet ska vara det första Amerikanska mikro-destilleriet och deras whiskey är den första i kategorin numera känd som "Rocky Mountain Straight Whiskey". Nog om sprit, nu snackar vi öl!


Det är en ganska tjockt svart vätska med ett beige skum som fräser undan, nästan helt, lika snabbt som det byggs upp.

I doften hittar man choklad, vanilj, ek, whiskey och lite lakrits. Den är även lite vinös på något sätt. Det är ungefär två månader sedan jag drack en flaska från samma batch senast och jag tycker att den lugnat sig lite sedan dess. Minns doften som lite skarpare och spritigare i den flaskan, men vid det tillfället hade jag visserligen smaken av en betydligt äldre flaska färsk i minnet. Denna fyller troligtvis snart 2 år.

Den är väldigt fyllig i kroppen med ganska små, lätt stickiga, bubblor som lättare upp. I smaken har vi choklad, lite beska, påtaglig whiskeysmak och lite saltlakrits i avslutet. Tyvärr så tycker jag fortfarande att den behöver lagras ett tag till. I somras drack jag ett par flaskor som är 1½ år äldre än denna och de var helt gudomliga, den här lever inte upp till det. Whiskeyn bör i mitt tycke lägga sig lite innan detta når sin topp igen.

Med det sagt vill jag fortfarande ge betyget 8/10. Det är kanongott och tyvärr störs jag lite av att ha den längre lagrade i minnet fortfarande. Jag har förresten en flaska från 2007 i källaren som en vän till mig köpte på bryggeriet, undrar när man ska öppna den...!

Tusen tack alla läsare för tiden med Gripen av öl. Nu blickar vi framåt, och jag hoppas ni följer med till Kormalt & humlekottar.

Dugges ½ idjit!

Jag och Kristopher var i Göteborg för ett tag sedan, som ni kanske läst på hans blogg. På vägen upp stannade vi till på Systembolaget i Askim och plockade på oss några öl från Dugges. Johannas bästa bitter och ½ idjit! var vad de hade inne. Bittern blev det ingen recension på, men ack så trevlig den är om man gillar stilen! Nu ska ni i alla fall få läsa vad som tycktes om ½ Idjiten!


Det är ett nästan svart, mörkbrunt, öl som bygger upp ett ganska trevligt beige skum som tyvärr försvinner ganska fort. Ungefär vad man förväntar sig av en (imperial) porter, trevligt utseende som alltid.

Doften är ännu trevligare! Mycket rostade toner, mycket kaffe och choklad. Det är inte bara hårda, toner utan det finns viss sötma i doften också som väger upp de tunga rostade tonerna och gör helheten till en riktigt bra doft!

I munnen så är det första man märker att kolsyrehalten är relativt låg. Den är heller inte så fyllig i kroppen vilket i kombination med den låga kolsyran ger ett väldigt lätt intryck. Smakerna i sig är däremot relativt tunga, mycket kaffe och en del choklad är i centrum. En lätt sälta finns också på slutet tycker jag och efter att ha läst på flaskan så kan jag hålla med om att saltlakrits beskriver den bäst. Ganska tunga smaker med andra ord, men den lite (för) tunna kroppen gör ölet ganska lätt.

En trevlig, lite lättare version av en imperial porter som passar bra då man inte vill bli helt uppslukad av stora smaker. Ett gott öl men ingenting jag kommer dricka då jag ska unna mig något extra, men med det sagt så är det ett utmärkt sätt att testa den kommande funktionen med styckvis beställning. Det är fortfarande ett bra och prisvärt öl som är kul att prova. Jag sätter betyget 6.5/10.

Lagunitas Little sumpin' wild ale

Här kommer en nästan bortglömd recension på mitt andra öl från Lagunitas. Hop stoopid överraskade positivt så förväntningarna är ganska höga, vi får se om denna också överraskar!


I glaset är ölet orangeaktigt kopparfärgad med små fina bubblor som bygger upp ett tjockt fint skum som tyvärr försvinner nästan helt efter ett litet tag. Väldigt fin i glaset!

När jag luktar på ölet rycker det till i smilgroparna - det här var inte vad jag hade väntat mig! Jag är positivt överraskad! Den är lite humligare än väntat, även om det inte är någon stark humledoft. Det är fruktigt och inte alls olikt ett veteöl till viss del, men samtidigt med väldigt mycket annat. Jag tycker mig hitta de sötaste möjliga mandarinerna, lite lätt "funkiga" lambik-drag, belgojäst och... Jag får faktiskt summera det med: En riktigt ovanlig doft, som verkligen funkar!

I smaken drar den åt ytterligare ett håll... Från det lättdruckna törstsläckar-utseendet till den väldigt färgglada doften och nu ett öl med övervägande belgodrag och ganska spritigt avslut... Det hade jag inte väntat mig! Det är som delar av doften antytt: belgojäst, fruktighet som dras åt mandarinhållet, ganska stor beska ett ganska spritigt avslut. När man läser "Wild ale" så drar i alla fall mina tankar iväg åt det sura hållet, men det här är ett sött öl utan någon märkbar syra. Ett helt galet öl som jag rekommenderar att ni delar med någon, inte minst för att undvika att bli helt förbluffad i din ensamhet men den är också ganska tungdrucken. Mer lagom att smutta på än att sitta själv med en bomber...

Just ja, ett betyg på detta "svåra" öl... Det blir svårt! Men jag bestämmer mig till slut för att ge 6/10. Det är ett häftigt, otroligt kul och bitvis gott öl. MEN, det blir på något sätt för mycket. Jag frågar mig själv om jag skulle vilja dricka ölet igen, och svarar för mig själv att det kommer jag nog inte vilja göra. Med det sagt så tycker jag fortfarande absolut att det är väl värt att testa och med en prislapp på ca 60kr för en bomber så är jag väldigt nöjd med att jag köpte den. Om jag hade ändrat på något så hade jag öppnat den tillsammans med en eller fler andra ölintresserade istället.

Rogue Morimoto black obi soba ale

Dags för ännu ett öl jag fick med mig hem från Köpenhamn. Ett öl jag inte hade en aning om vad det är för stil, hur det smakar eller vad jag ska förvänta mig av det. Det jag visste var att Rogue har bryggt ölet, och därifrån har jag druckit en del godis innan, samt att Masaharu Morimoto har varit inblandad. Som anhängare av (bland annat) Iron chef där han är en av mina favoritkockar så var jag helt enkelt tvungen att testa ett öl han varit inblandad i.

Ölet är klart men mörkt kastanjefärgat, så mörkt att utan direkt ljus upplevs det som svart. Skummet är beige och sjunker sakta ner med mycket rester på glaset.

Doften är väldigt söt med mycket toffee och lite vanilj med en lätt citrusig humleton.

Smaken är riktigt intressant, den är inte så söt som doften antytt, då doften är nästan sötsliskig. Maltig smak med ganska mycket nötter, en del karamell och en välkommen kontrasterande lätt citruston från humlen. Ölet är bättre än jag egentligen hade hoppats på och även om smakerna inte är så stora och/eller pang på så tycker jag att den är riktigt trevlig! Jag tror dessutom att den kunde vara ännu bättre till mat.

Flaskan, den tidigare totala ovetskapen och den trevliga smaken gör att ölet förtjänar betyget 6.5/10. Till mat hade den nog hoppat upp på 7. Ett stabilt öl som var riktigt kul att ha provat!

Founders porter + vad jag fick med mig hem från Köpenhamn.

Tyvärr så försvann mina ordentliga anteckningar från Founders porter, men bilden finns kvar och det är ett öl jag länge kommer ha i minnet.

Jag beskrev det här ölet som en viskning. Det är diskret och inga smaker sticker ut eller drar uppmärksamhet till sig, men den som fokuserar kommer bli rikligt belönad av en hemlighet många ser förbi.

I en tid dominerad av Imperial: stout, porter och en massa experimentella brygder smaksatta med allt från lakrits till snus så är det här en "vanlig" porter. En porter med diskreta, men ack så väl avvägda, smaker och så len munkänsla att den otvivelaktigen förtjänar det skyhöga betyg den har på ratebeer. Och jämfört med vad jag tidigare har druckit kan jag heller inte göra annat än att hålla med om att den verkligen platsar i toppen, även om den just blivit petad från förstaplatsen.

Har ni inte druckit den tidigare, så gör det! Har ni druckit den tidigare så känner ni förmodligen, precis som jag, att det är dags för en till! Glaset ni ser på bilden fick jag för övrigt i julklapp från Ölbutikken!



Nu till resten av ölen jag fick med mig hem:

Det ni ser (eller inte) på bilden är, från vänster:
Mikkeller Spontanredcurrant (Till en provning), Rogue Shakespear stout, Mikkeller (åt Kihosk) Saison sally, Beer valley Black flag IS, Jolly pumpkin Maracaibo especial, Shorts Imperial carob stout, Mikkeller Mielcke & Hurtigkarl, Lagunitas Little sumpin' wild ale, Cantillon Vigneronne, Anchorage Love buzz saison, Mikkeller Texas ranger BA och slutligen: Jester king/Mikkeller Drink'in the sunbelt.

Det blev några ytterligare några få, bl.a. Jolly pumpkin Weizen bam som var riktigt kul, och riktigt god! Är det något ni är nyfikna på att läsa om så lägg en kommentar!

Gott nytt år! Firas bäst med god ny öl!

Ja, det har varit mycket under helgerna. Ni känner säkert igen er i det. Även ett datorhaveri har hunnits med, för att bortförklara mig ytterligare... Nåväl, nu ska jag hur som helst göra comeback med ett öl jag införskaffade under mitt besök i Köpenhamn under mellandagarna. Ett inlägg med nästa recension och bild på resten jag köpte dyker även upp snart.

Men först ut så är det min första öl från ett Amerikanskt bryggeri, Lagunitas, som jag har hört blandat om. Men när jag såg priset på detta öl i förhållande till storlek på flaska, hur ovanligt det är (jag har iaf inte sett det tidigare), och framförallt betyget på ratebeer så var jag tvungen att slå till. Med det sagt så är förväntningarna trots allt inte så höga, men vi kör igång direkt!



Utseendemässigt så har vi ett öl med orangeaktig färg med ett passande offwhite skum som bygger en stadig krona som klänger sig fast ett bra tag och lämnar gott om rester efter sig.

Den doftar mycket och med glaset på bordet kan jag härifrån känna den fruktiga och lätta doften med aprikos, tropiska frukter och trevlig blommighet. Massor med humle helt enkelt. Begraver man näsan ytterligare i glaset så hittar man även en mycket trevlig maltsötma och kan tydligare utskilja citrustonerna med framförallt grapefrukt.

När det kommer till smaken är det en väldigt uppfriskande humlighet med väldigt stor fruktighet. Den är blommig med grapefrukt och med lätt oljig munkänsla. Tillsammans med trevliga karamelltoner från malten och en rätt så rivig, men väl uppvägd, beska så är det en riktigt, riktigt trevlig upplevelse. Avslutet är ganska kort vilket i kombination med den riktigt goda smaken och alkoholhalten på 8% gör det här till, vad jag tror är, ett riktigt underbart (farligt) öl på sommaren.

Men visst fasen är det underbart att unna sig en såhär god DIPA även mitt i den så kallade vintern. Tummen upp för mitt första öl från Lagunitas! Jag var orolig, men de levererade verkligen och betyget får bli 8,5/10.

Great Divide Hibernation ale - '11 vs '10

Äntligen var det dags efter något jag längtat i nästan ett år efter. Det var äntligen dags att plocka fram en flaska ur källaren som jag köpte i fjol för att jämföra med en av årets flaskor. Ölet i fråga är Great Divide Hibernation ale.

Utseendemässigt ser man direkt skillnad, redan innan man öppnat kapsylen. Etiketten på den äldre flaskan är mycket mer fadd och ser verkligen äldre ut. Jag minns inte säkert om det är så att de har ändrat etiketten lite eller om det är tiden i källaren som orsakat det. I glaset så är båda två kastanjefärgade med ganska litet skum som sjunker ner till ett litet lager. Tar man en titt till så är det inte svårt att se att den färska är klar i vätskan medan den ett år gamla är grumlig.

Nu lyfter jag glaset mot näsan, först den färska, så är det en maltig doft med mycket karamellmalt, lite brödiga toner, en touch choklad och lite amerikansk humle. I det andra glaset är det en annan historia. Här är det massor med karamell, knäck och choklad. Humlen har avtagit så gott som helt till fördel för mycket mer påtagliga malttoner. Doften har fått fler nyanser och är förvånansvärt mycket starkare. Wow - vilken skillnad! Framförallt är det förvånande hur mycket choklad det har dykt upp i den, och som ni kanske tidigare märkt så är jag smått förälskad i chokladmalt. Speciellt i amerikanska imperial stouts, och kanske i lagrade old ales...?

Första smutten på den färska flaskan ger mig ungefär det doften antytt: karamellig sötma, sött brödig, lite tallig humle, en nypa choklad och ett humlebeskt avslut. Kanongott! Det första som slår mig när jag sedan smakar på den lagrade flaskan är hur annorlunda det smakar! Jag reagerade verkligen så starkt på det att vid första smutten kunde jag inte beskriva skillnaden - den var för stor!

Något jag märker i den lagrade är att ölet är ganska livligt kolsyrat vilket ger en lite väl stickig känsla, i den färska flaskan har man humlen och lite mer sötma vilket inte gör det lika tydligt. I den lagrade flaskan har förmodligen restsötman sjunkit vilket ger en lite väl sträv munkänsla så att låta den stå till sig lite i glaset är något jag rekomenderar. Till smaken nu: Det är mycket mer maltfokus på ölet nu, och det är den mörka malten som träder fram mest. Den är trevligt söt i smaken och med mycket mer påtagligt karamellig snarare än brödigheten i den färska. Och sen är det ju chokladen som går från ett litet bakgrundssus till att stå längst fram på scenen. Humlen är nästan bortblåst i både för- och eftersmak och ölet har rundats av avsevärt. Häftigt hur mycket och, i mitt tycke, positivt denhar utvecklats!

Blint så hade jag förmodligen trott att det var två olika öl. Karaktären skiljer sig så väldigt mycket! Färsk är kanongod, men den lagrade har verkligen utvecklats åt det hållet jag gillar! Det var riktigt kul att prova årgångarna mot varandra och tydligt se den stora skillnaden. Tyvärr så har jag inte fler flaskor från 2010 i källaren, men jag har redan bunkrat upp med 2011:or inför julen 2012! (Även om några till lär försvinna innan dess... Långt innan dess!)